Bild av Arthur Green på Glämsta

En av judendomens största idéer

VAD HANDLAR DEN HÄR DISKUSSIONEN OM?

Först och främst bör vi notera att Akivas svar ingår i en väl etablerad tradition. När den berömde judiske läraren Hillel, nästan tvåhundra år tidigare, uppmanades att definiera judendomen sa han, stående på en fot: ”Det som är förkastligt för dig ska du inte göra mot andra – det är hela Toran, resten är kommentarer. Gå nu och studera dem.”

Akiva vänder Hillels lära till det positiva: ”kärlek är den viktigaste lärdomen. Se till att agera i enlighet med det. Resten kommer av sig själv”. Akiva är den store romantikern i den rabbinska traditionen och berättelsen om honom och hans fru Rakel är kanske den enda riktiga kärlekshistorien i hela Talmud. Han söker en judendom som grundar sig på kärlek och vidhåller att hela Toran är helig men att kärleksförkunnelsen ”Höga visan” är det heligaste av det heliga.

Ben Azzai har två invändningar mot Akivas svar:

hur kan man befalla någon att älska ”sin nästa”? Det finns ju faktiskt en hel del människor i världen som det inte går att älska. Överträder jag verkligen hela Toran om jag inte älskar dem? Och tänk om ”min nästa” är elak mot mig? Förväntas jag ändå älska honom?

Nej, man kan inte kräva kärlek som den mest grundläggande regeln i Toran, säger Ben Azzai. Men glöm inte att ”din nästa” är människa, liksom du, skapad i Guds avbild. Behandla honom som det, även om du inte kan älska.

Mänsklig anständighet ska inte bero på om vi kan känna kärlek för den andre eller inte.

Ben Azzai ifrågasätter också Akivas val av ordet ”din nästa”. Tänk om någon skulle tolka ordet som om det bara inbegriper judar? Eller bara praktiserande judar? Eller bara folk som tolkar Toran på exakt samma sätt som Akiva själv?

I stället erbjuder Ben Azzai oss en princip utan möjliga undantag, eftersom den härstammar direkt från Adam och Eva. Alla människor har skapats lika Gud. Vare sig du älskar dem eller inte, vare sig de är judar eller icke-judar, familj eller främlingar, måste du behandla dem med anständighet. De, liksom du, är skapade i Guds avbild.

VARFÖR ÄR AVBILDER FÖRBJUDNA ENLIGT TORAN?

En gång hörde jag min store lärare Abraham Joshua Heschel fråga: ”Varför handlar Toran så mycket om avgudadyrkan?” Beror det på att judendomen inte har någon bild av Gud och att alla avbilder är förvanskningar? ”Nej” sa han, ”det är för att det finns en bild av Gud som avgudabilder är förbjudna. Du är lik Gud. Varje mänsklig varelse är lik Gud. Men enda sättet att skapa bilden av Gud är att ta hela människans liv till hjälp. Om man använder något annat än en fullständigt levande människa och utifrån det försöker skapa Guds avbild, ja då förminskas det gudomliga och anses vara avgudadyrkan”. Du kan inte skapa likheten med Gud; du kan bara vara lik Gud.

VAD BETYDER ORDET TZELEM ELLER ”BILD AV GUD”?

Tzelem är en ”bild” i symbolisk mening och från början avsåg den människans kropp och ansikte. Hillel påstås ha sagt att ett besök i badhuset innebär att man uppfyller ett gudomligt bud. Vår kropp utgör en del av Guds bild och vi måste ta hand om den med vördnad.

I en del versioner av den arameiska översättningen av Toran, översätts tzelem med det grekiska ordet ”ikon”. I den majoritetskultur där judar levde då var en ikon en avbildning av Gud eller ett helgon som bar Guds närvaro. Att kalla varje människa Guds ikon innebär att varje människa både liknar och omfattar den gudomliga formen. Enligt den här gamla judiska översättningen måste alla människor högaktas och vördas på samma sätt som vi ser andra kulturer vörda sina ikoner. Inte så konstigt att vi inte har några bilder av Gud i synagogan. Byggnaden fylls ju av det genom vår mänskliga närvaro!

På senare tid har begreppet människan som Guds like fått mer abstrakta förklaringar. Vi har förstånd, medvetande, moralisk frihet, ansvar och en hel del annat. Men själva tanken att Gud har velat att världen ska vara befolkad med dessa gudomliga varelser som kallas människor har alltid levt kvar. Man ser det i välsignelserna för fruktsamhet vid judiska bröllop och i avskyn för mord och dödsstraff.

Vår uppgift är att se till att det finns fler och inte färre gudomliga bilder i världen.

Enligt Toran ska en kriminell persons döda kropp inte lämnas hängande över natten. (5 Mosebok 21:23) De lärda tolkar det som att Gud själv förnedras om en människokropp skändas. De jämför djärvt det här med en berättelse om ett par tvillingbröder varav den ene blir kung och den andre rövare. Rövaren ertappas och blir hängd för sina brott. Men kungen befaller att hans kropp ska tas ner så att åskådare inte kommer på dåliga tankar.

Ett liknande tema förekommer i berättelsen om skapandet av Adam. Det sägs att änglarna fick syn på honom och försökte ropa ”Herre!” för de trodde att Adam var Gud. Gud blev tvungen att krympa Adam, skära av honom på längden så att säga, för att undvika hopblandning. Människor, alla människor ”liknar” på något sätt Gud.

Det finns en gammal chassidisk berättelse om rabbi Nahman Kossover som var god vän med Ba’al Shem Tov. Rabbi Nahman ansåg att det enda sättet att vara nära Gud var att ständigt se honom framför sig. Nahman var lärare och när han såg ut över klassrummet kunde han i varje enskild elevs ansikte se Guds namn. Men tiderna förändrades och Nahman tvingades bli köpman för att överleva. Han tyckte det var svårare att koncentrera sig på Guds namn på marknaden med allt säljande och köpande. Det sägs att rabbi Nahman anställde en assistent, som följde honom överallt. Hans enda uppgift var att vara en påminnelse. Varje gång Nahman tittade på assistentens ansikte mindes han Guds namn. Hur tror ni att assistenten såg ut? Var det ett plågat ansikte som fick rabbinen att tänka på Gud? Eller var det ett ansikte fyllt av vänlighet och värme? Kanske var det bara ett vanligt människoansikte?

Tron att alla människor har skapats i Guds avbild är den judiska idé som har rotat sig fast i den ”judiska själen”. Idén lever även hos judar som aldrig skulle använda sig av orden Gud eller själ i någon annan del av sin vokabulär. Men de bejakar ändå tzelem elohim, sanningen att allt mänskligt liv är heligt. Tzelem elohim uppmanar oss till gränslös respekt för varje människoliv, till att värdesätta människors olikheter och särprägel och plikten att behandla alla människor rättvist och anständigt.

Den gamla judiska principen har förstärkts av det lika gamla minnet av judiskt lidande. Varje pesach påminns vi om slaveriet och befrielsen från Egypten, som har ristats djupt in i vår judiska själ. Det är ingen tillfällighet att personer med judiska namn är framträdande i flera rörelser för mänskliga rättigheter. Många av dessa aktivister är direkt inspirerade av judisk lära. Andra har ett löst begrepp om judisk tillhörighet, kanske särskilt minnet av förföljelse. De försöker undvika ett liknande öde för andra.

Tron på tzelem elohohim löser dock inte våra moraliska dilemman. Man kan hitta välmenande människor på båda sidor om omstridda frågor som abort, dödshjälp, agerande i krig och andra svåra moraliska frågor. Men vilken position vi än tar bör vi minnas Ben Azzai, som för många generationer sedan etablerade den mest grundläggande principen inom judendomen: Då Gud skapade människan gjorde han henne i Guds avbild. Som man och kvinna skapade han dem.

Rabbin Arthur Green är expert på kabbala och neochassidism.

Ur Judaism’s 10 Best Ideas – A Brief Guide for Seekers av rabbin Arthur Green. Med tillstånd från Jewish Lights Publishing: jewishlights.com.

Översättning från engelska: Agneta Sederowsky.