KOMMENTAR

Ett val olikt andra

Sarah Schulman bevakade Judiska församlingen i Stockholms debatt mellan riksdagspartierna inför valet på söndag. Hon slogs av hur populismen tagit sig in i församlingssalen och saknade frågor som ställde politikerna till svars om varför till exempel Judiska föreningen i Umeå tvingats stänga ner.
Av Sarah Schulman

By Jewish Chronicle september, 07th 2018 AT 08:59 f m

Det är valtider och från alla håll bombarderas vi av en ändlös ström av vallöften, valaffischer och valpropaganda. På många sätt liknar årets valrörelse tidigare valrörelser. Valstugorna är nymålade och uppställda, pamfletter tryckta och distribuerade och politiker mer mediatränade än någonsin. Men allt är inte som vanligt, något mörkt har smugit sig in i valdebatterna.

Kanske beskriver författaren och regissören Staffan Lamm det bäst under ett panelsamtal anordnat av Judisk Kultur i Sverige: ”Jag blir galen på Sverigedemokraterna. De tycker att vi borde vara tacksamma för att vi får vara en del av det svenska när det i själva verket är vi som byggt upp Sverige”. 

Vi som byggt upp Sverige?  ”Ja”, fortsätter Lamm, ”utan oss skulle varken Nationalmuseum, kvarteren kring Hamngatan eller Sachsska barnsjukhuset funnits.” Jag funderar på detta medan vi tittar på Lamms kortfilm från 1999 om Emma Lamm, gift med Anders Zorn. Tänker på den guidade visning jag själv gick på Zorngården i Mora i somras när guiden inte med ett ord berättade om Emma Lamms judiska bakgrund. Tacksamma ska vi vara. Och tysta.

Tacksamma ska vi vara, menar Sverigedemokraternas representant Julia Kronlid i den valdebatt som arrangeras på Judiska församlingshuset i Stockholm, för att Sveriges talman Björn Söder vill skydda våra minoritetsrättigheter genom att frånta oss vår svenskhet.  Allt är ett missförstånd, i själva verket är det de andra partierna som vill ”tvångsassimilera” oss judar. 

Läs ett referat av debatten på Judiska Föramlingen.

Den Trumpistiska retoriken där allt går att missförstå och relativisera låter som en domedagens shofar i mina öron. Under den valdebatt som Judiska ungdomsförbundet anordnar några dagar senare tar visserligen Ungsvenskarnas representant Felix Byström avstånd från Söders uttalanden men tillägger att frågan handlar om etnicitet och att man bara kan ha en etnicitet. Att vara jude går alltså inte att förena med att vara svensk.

Men Judiska församlingens valdebatt säger så mycket mer om det samhällsklimat som råder, också inom församlingen. Hur enkelt det är att uppvigla och utnyttja populism. Så får till exempel Sverigedemokraternas representant applåder när hon proklamerar att partiet vill erkänna Jerusalem som Israels huvudstad. Bara minuter efter att hon låtit meddela att Sverigedemokraterna som enda parti vill förbjuda både import av kosherslaktat kött och manlig omskärelse. Kronlid (SD) plockar genast upp stafettpinnen genom att säga att flera personer med judisk bakgrund har höga positioner inom partiet. Det får mig att undra hur många judar som kommer att rösta på Sverigedemokraterna i detta val? 

De frågor som tas upp under valdebatten säger också mycket om hur judar i Sverige i dag identifierar sig. Visst är säkerheten viktig, och kosherslakt, omskärelse och Israel, men det är som om moderatorns frågor fastnat i tiden, vilket Socialdemokraternas representant Olle Burell också noterar. För detta val är inte som andra. Det har skett en förändring i det svenska samhällsklimatet där renodlade nazistorganisationer som NMR får tillstånd att demonstrera, judenäsor klistras på valaffischer och Sverigedemokraterna bjuds in att delta i debatter precis som vilket parti som helst. 

Burell är också den enda att uttrycka att judiska institutioner och skolor utgör en viktig del av det svenska kulturutbudet. Om politiker inte inser detta, den viktiga roll som judiska kulturinstitutioner spelar för det svenska kulturarvet, då spelar det ingen roll hur många imaginära miljoner eller miljarder de olika partierna vill lägga på säkerhet.

Jag saknar i denna debatt en Staffan Lamm som inte är rädd för att poängtera det självklara. Eller en Hédi Fried som resolut åker till Ludvika för att protestera mot nazistdemonstrationer. Varför ställde man till exempel inte politikerna till svars för att Judiska föreningen i Umeå fick lägga ner sin verksamhet? Bara en enda fråga, som kom från publiken, pressade politikerna kring hur de tänker säkerställa de rättigheter som  judar som nationell minoritet har rätt att avkräva staten.

Judar i Sverige har olika politiska preferenser och är inte en homogen grupp. Men vi har historiskt sätt spelat en viktig roll för detta land, och vi har efter flera års kamp blivit en erkänd nationell minoritet. Med detta tillkommer också ett ansvar från vår sida att avkräva politiker våra rättigheter. Politiker i Sverige ska säkerställa vår säkerhet, de ska möjliggöra för oss att utöva ett judiskt liv och de ska vara tacksamma för allt vi har byggt för Sverige. Vi ska inte tysta vänta på att vallöften infrias. Vi ska heller inte låta oss förblindas av hat och rädslor.

Sarah Schulman

NYHETSBREV KONTO