Svar till tf. Chefredaktör Ricki Neuman

I det senaste numret av Judisk Krönika diskuterar tf. chefredaktör Ricki Neuman de judiska församlingarnas, och särskilt då Stockholmsförsamlingens, roll i den pågående flyktingkrisen. Eftersom Rickis ledare avslutas med en direkt fråga till mig i min egenskap av ordförande i Judiska Församlingen i Stockholm, känner jag mig manad att redovisa min syn i denna fråga.

Låt mig börja med att konstatera att jag anser att en grundpelare i judisk etik är påbudet att älska främlingen, ”för ni har själva va­rit främlingar i Egyp­ten” (5 MB 10:19). När det gäller de flyktingar som anlänt till Sverige på senare tid resonerar Ricki kring betydelsen av dessas eventuella hat mot oss judar och mot staten Israel. Så låt mig börja där. Jag tror inte att majoriteten av de över 160 000 flyktingar som kom under 2015 hyser ett hat mot oss. Många av dessa kommer visserligen från länder med en statsstödd antisemitism, men det betyder inte per automatik att alla dess invånare är antisemiter. Oavsett vad har vi en skyldighet som judar att behandla dessa människor med respekt. Frågan är då vad en judisk församling, och särskilt då den församling som jag leder, ska ha för roll i den pågående flyktingkrisen.

När det gäller konkreta insatser för att hjälpa flyktingar ser jag inget hinder i att Församlingen vidtar åtgärder. Vilka åtgärder vi skulle kunna vidta beror på två olika faktorer; våra resurser samt omsorgen om vår egen säkerhet. När det gäller det förstnämnda har vi idag en hårt arbetande personal samt en ansträngd budget. Insatser för att ge stöd till nyanlända flyktingar skulle därför vara beroende av frivilligkrafter.

Den förhöjda hotbild som sedan ett par år finns mot judiska intressen i Sverige ställer mycket höga krav på vår säkerhetspersonal. Under 2015 gick 20 procent av intäkterna från medlemsavgifterna till säkerhet. Att procentsatsen inte blev ännu högre beror på att volontärer ställde upp med över 8 000 arbetstimmar. Att organisera ytterligare verksamhet, riktad mot ett stort antal icke-medlemmar (oavsett religiös tillhörighet), skulle belasta vår säkerhetspersonal ytterligare.

För ett antal år sedan fanns det en grupp judiska ungdomar som varje vecka ordnade ett soppkök för Stockholms hemlösa. Detta var ett privat initiativ som, såvitt jag vet, var mycket lyckat. Jag ser inget hinder i att enskilda medlemmar tar initiativ till något liknande. I mån av resurser skulle Församlingen kunna tänkas stötta medlemsinitiativ med ambition att ge stöd till nyanlända flyktingar.

”Fråga inte vad din församling kan göra för dig, utan vad du kan göra för din församling”

Aron Verständig

Ordförande i Stockholms Judiska Församling

Svaret kommer även publiceras i Judisk Krönika 2/2016 som kommer ut i mitten av juni.