PORTRÄTTET

“Vi vill ge något tillbaka till det judiska”

Makarna Berman, Thomas och Catharina, kommer båda från intellektuella hem, där det lästes mycket. Thomas far Nils Berman hade på sin tid en av Sveriges största boksamlingar. Nu har paret Berman instiftat och donerat pengar till ett av Sveriges största litterära priser, ett pris som tillägnas den judiska traditionen.

TEXT: Suzanne Gottfarb FOTO: Karl Gabor
 

By Jewish Chronicle mars, 25th 2021 AT 11:36 f m

Paret Berman kommer inflygande till Stockholm från Schweiz, där de numera är bosatta, för att lansera nyheten om det judiska litterära priset. De möter pressen dagen till ära klädda i glatt röda tröjor. Resan var inte helt enkel mitt under Coronaepidemin och restriktionerna i Schweiz betydligt mer omfattande än i Sverige.

– Vi flög hit med Lufthansa och allt var väldigt välorganiserat med tomma stolar mellan passagerarna, berättar Thomas.

– I Lausanne satt vi i karantän i tre månader, inflikar Catharina. Allt var nedstängt utom det mest basala. Man fick stå i kö utanför mataffären och bli inräknad en och en. Dagligen fick man även samtal eller personliga besök om någon i familjen var covidsjuk.

Men nu är de alltså här för att berätta om sitt bidrag till att lyfta fram judisk litteratur i publika sammanhang. Hur kom de på den tanken?

– Jag ville ge något tillbaka till det judiska, förklarar Thomas. Något ytterligare än att donera till Judiska muséet i Stockholm som vi också gjort. Det kändes naturligt att välja judisk litteratur, dels eftersom jag kommer från ett hem där det lästes väldigt mycket och dels för att det finns ett så rikt och storslaget förråd av judisk litteratur att ösa ur. Vi hoppas förstås också på att detta kan bidra till att motverka antisemitism. Det är naturligtvis inget botemedel mot hat och fördomar, men att läsa om det judiska kanske ändå kan öka förståelsen och stärka empatin hos läsarna.

Catharina nickar och håller med. Hon är själv inte född in i det judiska utan uppväxt i ett sekulärt svenskt hem men har i vuxen ålder konverterat till judendomen.

-Det hela började när vår äldste son Jacob skulle bli Bar mitsva, förklarar hon. Vi hade då lämnat Stockholm och flyttat till Bryssel i Belgien. När det blev dags för Jacob att starta sin barmitsva-undervisning, följde jag med som tolk från franska till svenska. Rabbinen visade sig vara en fantastisk människa, full av levnadsvisdom. En riktig Mensch. Så jag började även gå på sabbatsgudstjänsterna för att lyssna till honom. Det kändes som en lisa för själen. Så föddes tanken hos mig på att konvertera.

Catharina började läsa hos rabbin Morton Narrow i Stockholm, badade mikve och konverterade. Men tror hon på Gud?

-Det behövdes inte, svarar hon. Det viktiga är att tro på judiska traditioner och ritualer i detta jordeliv.

Thomas skrattar:

-Hemma hos oss råder ett sammelsurium av svenskt och judiskt. Vi har alltid blandat gefillte fish med lutfisk. Sill med gehackte leber. Ja, fast inte allt samtidigt förstås.

Så vad betyder det judiska för Catharina:

-Det betyder framförallt en tillhörighet och en trygghet. Särskilt för en familj som har flyttat runt mycket. Var vi än hamnar kan vi alltid vända oss till en judisk församling för råd och hjälp. Även om miljön och språket förändras så har vi kvar samma sabbatsritualer. Det har framförallt varit en trygghet för våra två söner, när vi bytt land och språk. I Bryssel var det mycket lättare att leva ett judiskt liv än i Stockholm. Där finns ett stort utbud av kosher livsmedel och judiska restauranger.

Catharina föddes i Stockholm i den litterärt intresserade företagarfamiljen Wranne. Hennes morfar Erik Olof Wiklund föddes under påvra förhållanden i Ådalen men blev docent i grekiska och latin och riksdagsledamot för socialdemokraterna. Catharina lärde sig tidigt läsa. Då hon i sjuårsåldern låg sjuk i mässlingen, fick hon ett exemplar av Pippi Långstrump att trösta sig med.

-Det var en stor upplevelse för mig att läsa om denna vanartiga men genomgoda flicka. Efter det började jag sluka barnböcker, och på den vägen är det.

Thomas växte upp i Norrköping. Hans morfar Mauritz Stern kom tillsammans med sin bror Karl till Sverige i början av 1900-taletoch startade modehuset Sterns i Norrköping år 1913. Mauritz dotter Siri gifte sig med Nils Berman, som var en stor bokälskare men även en flitig skribent, som recenserade litteratur i Bokvännen, Norrköpings tidningar och Östergötlands Folkblad. Han har även skrivit böcker om litteratur, tex Ett liv i böckernas värld.

-Det kom en strid ström av författare till vårt hem, minns Thomas. Bland annat kommer jag ihåg Harry Martinsson och Wilhelm Moberg, som skrev en dedikation till min far som löd: Livet är fan så besynnerligt.

Thomas och Catharina är båda frankofiler och har nu bott trettio år i franskspråkiga länder, där de förutom språket framförallt uppskattar fransk kultur, mat och goda viner. Båda hade studerat franska på universitet, innan de träffades på en fest år1975. Thomas var då utbildad civilekonom på Handelshögskolan och hade dessutom en fil kand i franska, spanska och tyska. Catharina har gått på internatskola i England, studerat språk, arbetat som markvärdinna på SAS och gått en sekreterarutbildning på Institutet Barlock. De gifte sig år 1978. Efter studierna blev Thomas anställd på Johnsonkoncernens malm och metallavdelning. Karriären sköt fart och i början av 1970-talet anställdes han på Skandinaviska Malm.

-Bolaget gick lysande. Vi gjorde framgångsrika affärer med Sovjetunionen. Köpte råvaror som krom, titan och kobolt, som såldes vidare för bearbetning, berättar han.

Bolaget, som grundats 1917 av den amerikanskjudiska familjen Feuerring gav generösa donationer till Israel och finansierade uppbyggnaden av Beth Jitzak, en förstad till Nethanya, som exporterar fruktkonserver. 1983 fick Thomas tillfälle att köpa upp företaget tillsammans med en kompanjon, och med vinstmedel från bolaget köpte han även Hallbergs guld, Sveriges största grossist inom smycken och ädelmetall med flera hundra anställda. Grunden för förmögenhetsbygget var lagd.

Paret Bermans, som är både litteratur och konstintresserade, har även donerat en skulpturgrupp av Maria Miesenberger: Reflection on the presence of Time, till Norrköping stad.

-I det fallet ville jag ge något tillbaka till staden Norrköping, som har betytt så mycket för mig och min familj, säger Thomas. Mina mor- och farföräldrar kom hit utfattiga från den ryska delen av Polen i sekelskiftet mellan 1800 och tidigt 1900-tal, och jag känner mig så oerhört tacksam över privilegiet att få ha vuxit upp i Sverige. Att vi som fattig invandrad familj fick förmånen att tas emot här och starta vår egen företagsverksamhet. Jag ville visa min tacksamhet genom denna donation.

Men varför flyttade ni till Belgien?

-Vi behövde en nystart, svarar Catharina. Thomas jobbade jämt. Barnen såg knappt till honom.

Så Thomas sålde allt, både metallföretaget och Hallbergs guld, och hela familjen flyttade till Bryssel för att börja om på ny kula.

-Varför det blev just Bryssel berodde på att vi ville till ett EU-land, påpekar Thomas. Sverige var inte med i EU på den tiden. Bryssel låg bra till geografiskt, mitt i Europa, och var dessutom språkmässigt rätt för oss.

De båda sönerna Jacob och Philip sattes i engelskspråkig internationell skola.

-Det var en av fördelarna med att flytta utomlands, säger Thomas. Att kunna ge barnen en fin skolutbildning med mycket undervisning i språk och litteratur. Båda våra söner talar fyra språk flytande.

-Ja, inflikar Catharina. I skolan fanns hela världen samlad. Femtio olika nationaliteter. Jacob, som idag bor i Tokyo, har flera klasskamrater i den staden. Men Philip har flyttat tillbaka till Stockholm och bildat familj där.

Efter att ha tagit det lugnt ett par år började det klia i företagsfingrarna igen och Thomas startade ett nytt företag, Scandmetal, som säljer legeringsmetaller enligt tidigare affärsmodell, men nu med Catharinas goda minne. Han bad henne gå in som partner och medarbetare. Sedan dess både lever och arbetar de ihop.

-Nu arbetar Thomas lika mycket som förut, säger Catharina med en suck. Ja, fast inte under pandemin. Nu tar vi långa promenader varje eftermiddag. Uppe i bergen finns fina vandringsleder och dessutom hönsfarmer, där vi köper färska ägg. Det kommer vi att fortsätta med.

-Litteraturpriset innebär också en del arbete, påminner Thomas. Att läsa in sig på stora mängder litteratur. Men tänk nu får jag kritik för att jag läser för mycket också.

Han skrattar.

-Nja, ler Catharina. Det är bara lite enerverande att dina bokhögar minskar i så mycket snabbare takt än mina.

-Det beror på att jag knappt tittar på TV, säger Thomas. Men jag har inga tankar på att pensionera mig. Vem vet, jag kanske börjar en helt ny karriär vid 80.

En internationell familj med förgreningar åt olika håll i världen. Finns det då inga nackdelar med att vara utlandssvensk? Det tänker båda en stund men kommer inte på några.

-Nej, jag tycker nog vi både har kakan och äter upp den, säger Catharina.

-Barn och barnbarn bor ju långt borta, men vi lever i en globaliserad värld med goda kommunikationer, så det går bra, säger Thomas.

-Och så kan vi alltid locka hit dem till Schweiz med skidåkningen, påpekar Catharina. Och på somrarna möts vi alla i Sverige på vårt sommarställe i södra skärgården.

Varför är det viktigt att läsa?

– För att man får använda sin fantasi, svarar Catharina. När man läser skapar man sina egna inre bilder. Man delar andra människors världar och tankar. Det ökar empatin. Det ökar toleransen. Det kan vara en motvikt mot rasism och antisemitism. Man lär sig att andra sätt att tänka och leva är helt okey.

Thomas nickar: – Jag kunde inte säga det bättre själv.

 

Berman Literature prize 2021 tilldelas den israeliske författaren David Grossman »För att med sin roman Med mig leker livet (2019, i svensk övers. av Natalie Lantz 2020, Albert Bonniers Förlag)  ha skrivit fram en rörlig minnesmosaik där ärvda trauman, familjesvek och en kärlek större än livet smälts samman till en djupt mänsklig skildring av flera generationer judiskt liv i Europa och Israel.« Läs LAN XUs fina intervju med David Grossman om romanen Med mig leker livet.

Berman Literature prize är ett internationellt litterärt pris, som delas ut första gången i år till ”ett framstående litterärt verk som oavsett bakgrund eller genre verkar i den judiska traditionens anda”. Prissumman är på 750.000 kronor och kommer att ges årligen under tio års tid med eventuell möjlighet till förlängning. Paret har inte något att säga till om när det gäller att utse pristagare. Det gör en oberoende jury. Däremot finns familjen representerad i en kommitté med rätt att nominera kandidater.