Judisk Krönikas digitala tidningsarkiv ger en unik inblick i det förflutna

Nyligen avslutades digitaliseringen av Judisk Krönikas alla tidningsutgivningar från 1932 fram till idag. Projektet kunde genomföras tack vare stöd från Kulturrådet och Riksantikvarieämbetet, men också tack vare den anonyma eldsjäl som 1932 såg till att tidningen började deponeras i det israeliska nationalbibliotekets arkiv.

Av Paul Widén

Israels nationalbibliotek har en unik tillkomsthistoria, dels för att det grundades flera årtionden innan staten Israel utropade sin självständighet, och dels för att det strävar efter att vara hela det judiska folkets nationalbibliotek. Det strävar alltså efter att samla judisk litteratur och judiska publikationer från hela världen, inte bara från Israel.

Precis som det mesta som lade grunden för Israel, var även nationalbiblioteket från starten helt beroende av eldsjälar, exempelvis den polske ögonläkaren Yosef Khazanovich, som på 1890-talet började ta betalt i judiska böcker av sina patienter i Bialystok och sedan frakta dem till Jerusalem. Hans samling på över 10 000 volymer blev sedermera stommen det judiska folkbiblioteket Midrash Abarbanel.

1905 uppmärksammades Khazanovichs ansträngningar av den sionistiska världskongressen, som beslutade att omvandla Midrash Abarbanel till ett judiskt nationalbibliotek. När Hebreiska universitetet invigdes 20 år senare blev nationalbiblioteket även ett universitetsbibliotek.

Någon formell deponeringslag existerade inte förrän 1948 när staten Israel grundades, men det fanns som sagt eldsjälar som trodde på projektet och som såg till att mycket judisk litteratur och judiska publikationer från hela världen ändå hittade fram till Scopusberget i Jerusalem där universitets- och nationalbiblioteket nu hade sin hemvist. En av dessa eldsjälar är att tacka för att Judisk Krönika, från det att det första numret publicerades i maj 1932, började skickas till Jerusalem och idag återfinns i bibliotekets arkiv.

Tillgängligheten till detta tidningsarkiv är i princip obegränsad: vem som helst som befinner sig i Jerusalem och har ett lånekort kan läsa materialet på plats. I takt med att teknik började utvecklas som gjorde det möjligt att fotografera och digitalisera text föddes emellertid tanken på att göra arkivet internationellt tillgängligt via internet. I början av 2000-talet inledde professor Yaron Tzur vid Tel Avivs universitet ett samarbete med ett israeliskt dataföretag som specialiserade sig på att fotografera och digitalisera historiska dokument, för att sedan med hjälp av en mjukvara kallad OCR (Optimal Character Recognition) omvandla materialet till sökbar text. Tzurs forskningsprojekt omfattade bara judiska tidningar i Nordafrika, men ungefär samtidigt började universitets- och nationalbiblioteket i Jerusalem ett liknande digitaliseringsprojekt, vilket 2005 utmynnade i samarbetsprojektet Historical Jewish Press.

– Tel Avivs universitet är ansvarigt för den akademiska biten, förklarar Eyal Miller, som är projektansvarig i Jerusalem. Här vid nationalbiblioteket ansvarar vi för själva processen, skanningen av materialet, som till stor del finns hos oss, förbehandlingen av det innan det körs genom OCR-processen, och lagringen av det färdiga materialet på vår hemsida.

– Vår förhoppning är att göra så många judiska tidningar som möjligt tillgängliga på vår hemsida, berättar Eyal Miller. Utmaningarna för ett så ambitiöst projekt är förstås mycket omfattande, förklarar han, både ekonomiskt, tekniskt och logistiskt. OCR-mjukvaran måste exempelvis anpassas till varje alfabet, och sökmotorn måste kunna översätta ord och begrepp mellan 15 olika språk. Vidare finns oerhörda mängder material som är relevant för HJP utspritt i nationalbibliotek över hela världen, vilket kräver tid och resurser för att få tillgång till.

Det som gör detta material så viktigt, och därmed värt alla utmaningar, är den unika inblick i det förflutna som bara tidningar kan ge.

– Tidningar är vanligtvis riktade till den bredare allmänheten, förklarar Eyal Miller, vilket innebär att man vanligtvis kan förstå det de försöker förmedla, oavsett om de skrevs för 60 år sedan eller för 100 år sedan. Även om forskare idag är våra huvudsakliga användare, hoppas vi så småningom nå bortom den akademiska världen.

Vi lever i en tid i vilken vi alltsomoftast tar för givet det som rimligtvis borde hänföra oss, men jag drabbas ändå av en liten chock när jag knappar in “Judisk Krönika” i sökfältet på HJP:s hemsida och efter bara några sekunder har en krönika med rubriken “En anteckning”, skriven av Sven Stolpe, från det första numret av tidningen på min datorskärm. Det första jag slås av är det ålderdomliga språket och de förlegade och ibland stötande begreppen som används. Nästan genast får jag dock ett annat och mycket starkare intryck: de stora likheterna mellan det jag läser i denna nästan 88 år gamla tidning och debatten som pågår i Sverige idag. Det som berörde, oroade och engagerade människor i maj 1932 tycks nämligen i stor utsträckning ha varit det som berör, oroar och engagerar människor i dagens samhälle. Extremnationalismens landvinningar i Europa, behovet av internationellt samarbete, liksom de antisemitiska föreställningarnas osmakliga närvaro i Sveriges intellektuella finrum är bara tre exempel på ämnen i den gamla krönikan som har direkta paralleller till dagsaktuella debatter.

“Historien upprepar sig”, suckar vi ofta uppgivet, med hänvisning till orättvisor och ondska som vi ser på nyheterna och som tycks följa ett makabert mönster genom århundraden av vår historia. Det är här jag tror att det pedagogiska värdet av HJP kommer in i bilden. De tragiska historiska parallellerna bör inte förnekas när man blickar genom i detta fönster till det förflutna, men det som förhoppningsvis gör ett mer bestående intryck är den entusiasm och kreativitet som producerade det enormt omfattande material som nu finns tillgängligt i HJL:s digitala arkiv. I bästa fall vittnar denna entusiasm och kreativitet om hur även godheten upprepar sig genom historien.

Paul Widén

Idag omfattar HJP nästan tre miljoner sidor från mer än 400 judiska publikationer från 1783 till nutid, på 15 olika språk. Alltsammans är tillgängligt och sökbart på HJPs hemsida helt gratis.

Nyligen avslutades digitaliseringen av hela Judisk krönikas arkiv från 1932 fram till idag. Projektet kunde genomföras tack vare bidrag från Kulturrådet och Riksantikvarieämbetet, men också tack vare den anonyma eldsjäl som 1932 såg till att tidningen började deponeras i nationalbibliotekets arkiv, när institutionen själv hade ytterst begränsade ekonomiska möjligheter att köpa in material.