Min mamma ringer

Hon minns.

Den pågående invasionen av Ukraina river upp något som ligger alldeles under ytan för henne.

I veckor har hon sagt: ”Förbered dig. Jag vet, jag har erfarenhet av det här. Du vet inte.”

I veckor har jag viftat bort hennes ord. Jag har rusat vidare i livet mellan förskolehämtning, aktiviteter och födelsedagskalas.

Mamma är född i det Sovjetockuperade Polen 1947. Hon växte upp i ett system av misstro och desinformation.

I mars 1968, till följd av sexdagarskriget i Israel och interna politiska strider, inledde Gomulka-regeringen en kampanj där polska judar utmålades som landsförrädare. Från en dag till nästa tog min mamma farväl av sina föräldrar och stängde för alltid dörren till det som i 23 år varit hela hennes liv: språk, arbete, vänner och kultur.

Jag har nog aldrig riktigt förstått vad den uppoffringen innebär för en människa. Min mammas erfarenhet har tillhört historien. Något som aldrig skulle kunna hända här och nu. Inte i Europa.

Ändå gör det det.

”Vad är du mest rädd för,” frågar jag Victoria, judisk aktivist i Kyiv, när vi hörs över videolänk.

”Att vi verkligen ska behöva fly. Det är så svårt att tro att det verkligen skulle kunna bli så,”svarar hon. ”Igår levde vi som vanligt, hur är det ens möjligt 2022?”

Victoria hoppas fortfarande att världen ska kunna lösa krisen på ett sansat sätt.

I en artikel som nyligen publicerades i The Economist menar den israeliske historikern Yuval Noah Harari att Ukrainakrisen ställt mänskligheten inför en avgörande fråga: är förändring möjlig?

”Kan människan förändra sitt beteende, eller kommer historien för alltid upprepa sig, med människan dömd till att repetera tidigare tragedier, utan att förändra något förutom själva dekoren?”

Vi står inför ett vägval.

På sin Facebook skriver den ukrainsk-amerikanske poeten Ilya Kaminsky, född i Odessa:

”Fråga.

Vad är människan?

En tystnad mellan två bombattacker.”

Gabriel Itkes Sznap träffade honom för en intervju när han nyligen besökte Stockholm. Det blev ett svindlande samtal om poesi, ockupation, historisk rättvisa och dövhet som motstånd.

Poesi hjälper.

Här kan också vi hjälpa:

Östersjöjudiskt Forum är en svenskjudisk organisation med bra kontakter på plats i Ukraina.

Jewish Agency har öppnat en hotline för ukrainska judar.

Ta hand om er och varandra. Idag och alla andra dagar.

Shabbat shalom!

Anneli