”Den man inte kan äta ihop med kommer man inte heller att gifta sig med”

När Edward Blom skrev om svenska måltidsseder i Expressen i helgen bubblade det till i judiska facebookgrupper och #swedengate fick en ny infallsvinkel. Har kosherreglerna uppfunnits för att omöjliggöra samätandet? Anna Nachman reder ut:

Efter ett inlägg på Reddit som blivit viralt, oroar sig svensken för vad omvärlden ska tänka om seden att låta barnens vänner vänta på rummet medan familjen äter sin middag i fred. Plötsligt rämnar Sverigebilden och en hel nation slåss med näbbar och klor på sociala medier för att motbevisa #swedengate.

Det intressanta med #swedengate är inte huruvida barn i Sverige får sitta med vid kompisens matbord eller vänta på rummet. Det är efterspelet i sig som gäckar: det är fascinerande att betrakta hur människor defensivt slår knut på sig själva för att bevisa att de minsann aldrig har nekat någon en matbit. Ängsligt rättfärdigas en sedvänja med en uppsjö mer eller mindre långsökta teorier. Eller så slår vi ifrån oss, förnekar. Skicka en kompis att vänta på rummet, aldrig! Sådant gör bara andra!

När Edward Blom skrev i Expressen (11 juni 2022) om svenska måltidsseder bubblade det till i judiska facebookgrupper och #swedengate fick en ny infallsvinkel. Blom skrev: ”Judarna under biblisk tid inbjöd sällan människor tillhörande andra folk än deras eget att äta med dem. Många forskare anser till och med att en av avsikterna med kosherreglerna just var att omöjliggöra samätande med omkringboende folk. Men, när så skedde räknades detta som att man slutit ett slags förbund med varandra, vilket kunde vara i generationer.”

Varför tog han upp just judar? Var han antisemit, undrade någon, men blev snabbt upplyst om att Blom vid flera tillfällen stolt har talat i offentligheten om sina judiska rötter och om farfars farmor, född Herzog. Ville Blom judar illa eller var han bara ignorant? För inte kunde det väl stämma att judar av tradition hindrar ickejudar att äta och dricka med dem?

Diskussionerna som uppstår får mig att tänka på en film där en reporter stoppar bibeln i ett ytterhölje som ser ut som koranen och läser upp olika citat för folk på gatan. Reaktionerna är många, en del försöker mildra och bortförklara, andra blir upprörda och fäller islamofobiska kommentarer. När reportern avslöjar att allt är bibelcitat blir somliga efterkloka, en del vänder på klacken, andra bara skrattar.

För trots reaktionerna har Edward Blom rätt: kosherreglerna gör det svårt för observanta judar att dela en måltid med ickejudar. Det finns till och med terminologi inom kosherhantering som berör detta, och emellanåt uttrycks det i klarspråk att man inte ska bjuda in andra folk till sitt bord. Egentligen ska man inte äta mat som inte lagats av en jude, inte dricka vin som inte har odlats på en judisk vingård, listan av begränsningar kan göras lång. Den som är intresserad kan googla på hur rabbinerna Hillel och Shammai hade olika åsikter angående kosherhållning, där Shammais linje, att inte dricka icke-judars vin och brännvin och inte äta deras bröd, blev rådande.

En observant jude kan köpa industriellt bakat bröd från Pågens bageri men om bagare Anders Andersson bjuder på en egenhändigt bakad limpa så ska den inte tas emot – eller tas emot men sedan ges bort. För om du äter limpan riskerar du att dina barn gifter sig med bagarens barn. Man får tycka vad man vill, men sådan är halacha, den judiska lag. Genom maten närmar vi oss varandra, med matregler håller vi också avstånd.

Den man inte kan äta ihop med kommer man inte heller att gifta sig med, och på så vis förhindras äktenskap mellan en jude och en ickejude. I tider av inkludering skorrar det falskt, men att hindra människor med olika värdegrund från att gifta sig har ett högre syfte: särartens bevarande.

Det finns en annan viktig sak: rädslan för ickejudar. I Nöden i Lund i förra seklets början och mitt hade de judiska familjerna som tradition att hänga upp filtar för fönstren på julafton och påsk för att förhindra att bli attackerade av ickejudar. Detta hade inte med andra världskrigets antisemitism att göra utan var äldre än så, ett grymt minne från pogromerna i 1800-talets Ryssland. Den du är livrädd för bjuder du inte till bords.

Vad som står i gamla skrifter är en sak, det är bra att veta, men hur vi agerar på det som står är upp till oss. Med kunskap om vår historia kan vi fatta medvetna beslut. Jag bjuder gärna in alla möjliga människor till mitt bord, judar eller icke-judar är egalt, för jag tror att det är vägen bort från rädslan. Ju mer vi vet om varandra, ju oftare vi bryter bröd, desto mindre risk att göra varandra illa. Den som sitter till bords är avväpnad.

Så slå inte ner på Edward Blom, han är bara budbäraren. Det borde vara en ständigt pågående process att fundera på vad vi stoppar i oss och varför. Precis som majoritetssvensken inte behöver ta åt sig för att det en gång fanns en sed att låta barnens vänner vänta på rummet under middagen så behöver inte svenskjudar stressa upp sig för att det står saker i halachan som man inte förstår eller håller med om. Alla plockar vi russinen och som enskilda individer behöver vi inte ta ansvar för hela kakan.

Det finns väldigt olika koshernivåer, somliga står över räkorna och fläsket, andra har olika kärl för kött och mjölk, en del går betydligt längre än så. Inte ens inom den ortodoxa gruppen kan man enas och slappna av. Fånigt? Kanske. Men också intressant, roligt och gott.

Håll i minnet att få saker gör människor så illa till mods som när man tackar nej till deras mat. Kanske är det därför matregler är så kraftfulla om man vill undvika assimilation och slåss för sin existens. Jag påstår inte att det judiska sättet att äta och bjuda till bords – eller låta bli – är rätt, men av någon anledning existerar det judiska folket än idag när andra, större och mäktigare, för länge sedan har försvunnit. Tills messias kommer och alla blir veganer fortsätter jag att separera kött och mjölk och akta mig för bagarens limpa. I framtiden ses vi alla över morotsstavarna.

Anna Nachman är skribent och chef på begravningsenheten på Judiska församlingen i Stockholm.