Under blå paraplyer

”Det judiska Värmland” på Värmlands museum i Karlstad
Utställningen pågår till 27 april 2025

Av Karolina Dzieciolowska

År 1807 visste till och med kungen att makarna Lewi hade vistats i Karlstad i tre veckor.
Kungen blev informerad av landshövdingen vilket därmed lämnade ett spår av den judiska närvaron i staden. Wolf och Rebekas mål var Stockholm. På vägen tillverkade de paraplyer.

Vandringen
Under blå paraplyer vandrar besökare genom utställningen ”Det judiska Värmland” på Värmlands museum i Karlstad. Vandringen är en integrerad del av den judiska historien. ”Den judiska erfarenheten av att emigrera från en plats och hitta ett nytt hem lyfter fram upplevelser som delas av många i Sverige idag”, påpekar utställningens skapare.

Lewi var inte de första. ”Att en judisk paraplymakare hade vistades i Karlstad långt innan den judiska gruppen började etablera sig i länet var känt sedan tidigare från Hugo Valentins standardverk Judarnas historia i Sverige från 1924”, poängterar Marcus Rist, pedagogiskt ansvarig vid Judiska museet, som samarbetade med VM vid utställningen. ”Genom grundlig arkivforskning både lokalt och nationellt kunde vi få fram mer information om paraplymakaren och hans frus tid i Karlstad under tidigt 1800-tal. När vi sökte bland gamla inrikespass hittade vi dock ännu äldre spår av judisk närvaro i Värmland – så tidigt som 1788 – alltså bara ett drygt decennium efter att de första judarna kunde bosätta sig i Sverige”.

Men majoriteten av dem som slog sig ner här kom hundra år senare, med den stora emigrationsvågen. De lämnade Östeuropa, och deras huvudsakliga mål var Nordamerika. Vid sekelskiftet mellan 1800- och 1900-talen bodde nästan 500 judar i Värmland. ”En del vistades här bara en kort tid”, läser jag i museets beskrivning. ”Andra föddes här och såg även sina barn och barnbarn växa upp som värmlänningar”. Alla de, som nämndes av Susanne Olsson, verksamhetschef, vid invigning, bidrog till Värmlands kulturarv och den svenska kulturen.

De blå paraplyerna, i en ström som liknar Klarälven som flyter precis bredvid det vackert belägna museet, bär oss mot individuella berättelser. Polina, Marie, Hirsch, Isak… Namnen flyter förbi, några av dem har till och med fått ansikten. Som Heinz Freudenthal, invandrare från Danzig, grundaren av Karlstads musikskola, vars ättling, Alexander Freudenthal, spelade med sitt klezmerband under vernissagen. ”Ack, Värmeland, du sköna”, sjunger på jiddisch i bakgrunden av utställningen Basia Frydman. Ibland var det en plats på vägen, ibland blev det ett hem.

Hem
På ett av fotografierna syns David Pagrotskys kiosk på Trossnäs excercisfält. David, yngre bror till Josef och Wolf som kom till Karlstad i slutet av 1860-talet, fick aldrig svenskt medborgarskap trots upprepade ansökningar. Hans affärsverksamhet var registrerad på släktingar. David dog 1944 som statslös, precis som hans hustru Ida, som var född i Göteborg. Släktrelaterad Leif Pagrotsky betonade dock vid invigninen att de kände sig hemma här.

De första judiska nykomlingarna ägnade sig åt småhandel. ”Att börja i liten skala som handelsbiträde eller kringresande försäljare var ett sätt att bygga upp en karriär och så småningom driva sitt eget företag.” AB B. Bergson & Söner, grundades 1900, var verksamt i Karlstad fram till 1960-talet. Ett äldre par som besöker utställningen samtidigt som jag minns kläderna som deras föräldrar brukade bära. Bland utställda kostymer och uniformer med knappar med tre kronor, finns en rock som tillhört Bror Lindh, en landskapsmålare som fångade ljuset från Värmlands sjöar, kullar och natur på ett unikt sätt.

I bakgrunden presenteras bilder och filmer. En modell visar baddräkter, publiken på modevisningen från 1953 sitter vid bord, sömmerskorna lutar sig över sitt arbete… Efter en stund inser jag att jag tittar på en bild från 1944, en tid då det inte längre fanns några judiska företagare i samma Europa.

Judiskt liv pågick i Karlstad. Man gifte sig, födde barn, åt, firade högtider och levde enligt judiska traditioner. Från en av montrarna framträder en brudklänning, och i andra glittrar en gåva från mormor till barnbarnet på Bar Mitzva. Det finns Kantorns stämpel och en bönbok med handskrivna anteckningar av ägaren till AB B. Bergson & Söner.

”Allt hänger ihop”, sa Susanne Olsson när hon bjöd upp Freudenthal Klezmer Band på scenen. Ja, allt sluter sig, och sedan öppnas det igen. Invigningen av ”Det judiska Värmland” i oktober 2024 är inte bara rörande, den ger också energi till handling.

Spår
På bilderna känner jag igen byggnader som fortfarande finns kvar. Och den vars frånvaro också ledde till denna utställning. Även rekonstruktion som museet ställer ut fångar dess skönhet. Synagogan på Klaragatan tjänade församlingen i 60 år. Ett av de större samlingarna där ägde rum under hösthögtiderna 1945. Förutom den lokala judiska församlingen deltog överlevande från Förintelsen, bland dem David Beitner. Hans son Harry föddes i Karlstad. Jag lyssnade på hans minnen från 1950-talet medan jag satt på en bänk som en gång stod i synagogan.

År 1961 sålde församlingen tomten där synagogan stod. Minjan saknades, gemenskapen spreds över Sverige och världen. Man behövde medel för att underhålla begravningplatsen.

Bristen på en synagoga och kunskapen om den lokala judarnas historia kände av Karlstad-bördige Marcus Rist. Denna brist ledde honom till platsen där han idag arbetar. Tillsammans med Judiska museets intendent Andreas Schein stödde de teamet vid Värmlands museum.

“Två oerhört stora utmaningar för hela projektet har varit det faktum att ingen ordentlig forskning gjorts tidigare om Värmlands judiska historia och att så lite finns bevarat av Karlstads judiska församling i form av arkivmaterial”, fastställer Marcus. “Den största svårigheten var därför att försöka lyfta ett immateriellt kulturarv och hitta muntliga berättelser. Vi har varit tvungna att göra ny forskning och gräva i lokalsamhällets kollektiva minne. Ändå dök upp så många trådar och spår under projektets gång. Många ledtrådar fanns i diskussioner i olika Facebook-grupper om det gamla Karlstad och övriga värmländska orter. Det fortfarande kommer in tips och information, trots att utställningen redan har öppnat”.

Det finns ingen synagoga i Karlstad längre, men museet har blivit en samlingsplats. De berättelserna, föremålen och bilderna är en fantastisk bas för att ställa fler frågor om den lokala historien. Det är värt att resa till Karlstad, sätta sig på bänken, blunda och föras med i berättelserna om människorna som valde att göra hjärtat av Sverige till sitt hem. Och sedan kan man även besöka den levande judisk minnesplats, den judisk begravningsplats.

Karolina Dzieciolowska

Fotot ovan: Rebecka Rosenblom/Stutzinsky föddes i Malmö 1879 och kom som 22-åring till Karlstad från Norge. Året därpå fick hon sitt första barn tillsammans med maken Meer Stutzinsky som var resehandlande och hela 23 år äldre än Rebecka. Familjen bodde på flera olika adresser bland annat i Viken och på Herrhagen. Efter ett årtionde i Karlstad flyttade familjen som vuxit med fem barn vidare till Göteborg.

Fotot till höger: Synagogan på Norra Klaragatan 5, Judiska Museets fotoarkiv