Vi kapitulerar inte för mörkret!

Mörkret hade hunnit lägga sig när jag för några veckor sedan cyklade hem efter en underbar helg av judiskt lärande i Limmud Stockholms regi. Ny och fördjupad kunskap och känslan av att tillhöra en vidsynt och mångfacetterad gemenskap fyllde mig med energi trots att närmare en fjärdedel av programpunkterna handlade om hat och hot mot judar.
Vår samtid ter sig onekligen mörk.

För ett år sedan attackerade ett gäng maskerade unga män Göteborgs synagoga med brandbomber. Som tur var kom ingen till skada och nyligen dömdes några av uppviglarna till fängelse för hatbrott men samtidigt hävdes en av de dömdas utvisningsdom med hänvisning till att hans säkerhet inte kan garanteras eftersom domstolen antar att en svensk synagoga är en israelisk angelägenhet. Ett beslut präglat av antisemitiska förtecken och en mycket oroande signal till svenska judar: att attackera er kan mycket väl ”belönas” med uppehållstillstånd.

I början av sommaren lades Judiska föreningen i Umeå ner på grund av hot och hat från de lokala nazisterna. Ett tydligt nederlag för svensk demokrati och rättsväsende.
Under Almedalsveckan fick Nordiska motståndsrörelsen relativt fritt gå runt och hota vilket ledde till att seminarier avbröts och att oliktänkande tystades eller valde att resa hem istället för att föra fram sitt budskap. Ett illavarslande hot mot yttrandefriheten.
I oktober brändes ett judiskt hem ner i Lund och nyligen avslöjades det att en antisemitisk chef på Karolinska Universitetssjukhuset i flera år trakasserat och förfördelat sina judiska läkarkollegor, med ledningens goda minne.

Men vänta! Är det inte när judar trakasseras av kollegor och judiska hem sätts i brand som man packar sin väska och åker?
Någonstans.

Frågan är vart i världen det idag egentligen är så mycket bättre än här?
Hat mot judar, romer, mörkhyade, muslimer, flyktingar, oliktänkande, homosexuella, nyinvandrade – den klassiska uppdelningen mellan ett ”vi” och ett ”dem,” påhejad och utnyttjad av populistiska ledare, har fått fäste på många håll.
Lyckligtvis har vi en 5000-årig idétradition att falla tillbaka på i tider som denna. Sekler och cykler av bättre och sämre tider har mejslat fram det entydiga budskapet: vi kapitulerar inte för mörkret!

Chanuka är en central del av det budskapet. Högtiden rymmer flera förklaringar. En del mer komplexa än andra. Den kanske mest kända förklaringen är den om hur en liten grupp judar besegrar de mäktiga grekerna och återtar templet i Jerusalem. När templet ska återinvigas upptäcker man att oljan som håller det eviga ljuset vid liv bara kommer räcka ytterligare en dag. Att hämta mer olja tar minst sju dagar. Mirakulöst nog räcker oljan i hela åtta dagar istället för en.

Hillel och Shammai, två av den judiska idétraditionens mest kända rabbiner, diskuterar hur vi ska tända vår chanukaljusstake.
Shammai, som anses vara mer strikt och realistisk, menar att man ska tända alla chanukaljusen redan den första kvällen och sedan minska ljusen ett efter ett – precis som oljan, dag för dag, blev mindre.
Hillel, å andra sidan, menar att det inte är oljan som ska stå i fokus utan miraklet – att oljan trots allt räckte i åtta dagar. Därför ska ljusen i chanukian öka för var dag, i takt med att undret växer.
Den judiska traditionen väljer Hillels tolkning i frågan – ljuset och hoppet betonas framför den dystra verkligheten.
Den amerikansk-israeliska rabbinen David Hartman z’’l sätter fokus på en annan mäktig lärdom när han frågar varför vi firar chanuka i åtta dagar?
Om det fanns tillräckligt med olja för att hålla ljuset levande en dag borde den dagen inte räknas som en del av miraklet, menar han, och chanuka borde firas i sju dagar. Men vi firar ändå åtta. Det måste alltså gömma sig ett annat mirakel här, som handlar om den första dagen, säger Hartman, och lär oss att miraklet inte alls hade med oljan att göra. Miraklet var att våra förfäder över huvudtaget tände ljuset den första dagen.
De tog risken att tända ljuset utan någon vetskap om hur länge oljan skulle räcka.
Att finna modet att ta risker för en bättre framtid när världen tycks mörk och oförutsägbar – det är chanukamiraklet.

Chanuka sameach!
Anneli Rådestad