Läkaren berättar: antisemitism på Sveriges mest kända sjukhus

Vi ses en eftermiddag på ett café i Vasastan i Stockholm, den judiska läkare som anmälde antisemitism och jag.
Han kommer från sitt arbete på Karolinska, och är på väg hem. Där väntar hustru och två tonårsbarn. För deras skull, och för sin egen, vill han inte förekomma med namn i media, och kallas i denna artikel för David Cohen.

För snart 20 år sedan blev han head-huntad till sjukhuset, inbjuden på grund av sitt stora intresse för en särskild specialitet.
”Allt gick bra, inklusive min doktorsavhandling, forskningen, operationerna och undervisningen.”
Ända tills kliniken fick en ny chef för några år sedan, en överläkare som har antisemitiskt material på sin Facebook-sida, och som börjar utsätta Cohen och två andra judiska läkare för särbehandling.
Kliniken har sedan tidigare dåligt rykte, och nu är det högt i tak för kommentarer, som ”här kommer judegettot”, eller ”jävla kräk” (om en grekisk läkare), eller ”jävla zigenare” (om en romsk patient).
”Efter en tid lämnade mina två judiska kollegor Karolinska, på grund av trakasserierna; en arbetar idag utomlands, en annan på annan ort i Sverige. Den senare blev helt utfryst och tvingades vara sysslolös i flera år.”

För Cohens del var angreppen av olika slag, från lägsta lön på kliniken, trots att han hade disputerat och publicerat, till skillnad från flera andra, och förbud mot att åka på internationella konferenser, trots att han var inbjuden som talare – till att inte få fortsätta med sin forskning eller utföra operationer inom sitt specialområde.
”Jag kan förstå mina kollegor som gav upp, och jag också skulle kunna dra vidare. Min familj emigrerade från Europa till Amerika på grund av antisemitism. Inte en gång till! Jag vägrar att packa mina väskor för att jag utsätts för förföljelse.”

Till slut blir anklagelserna mot överläkaren omöjliga att helt avvisa, och sjukhusledningen beslutar att frånta honom ledningen för kliniken, men detta sker först drygt två år efter att Cohen har gjort en anmälan om antisemitisk diskriminering. Inget görs samtidigt för att förbättra läkarens arbetssituation. Alla tidigare repressalier, instiftade av den f d chefen kvarstår, utan motivering.
Cohen får fortsatt den lägsta lönen på kliniken, och får fortsatt inte operera inom det område där han är internationellt välkänd.
I ett perspektiv är sjukhusets agerande svårt att förstå. Om man flyttar på en chef för att han har gjort något fel, som t ex trakasserat och särbehandlat sina anställda, borde man inte också rätta till detta fel?
I ett annat är det begripligt, eftersom det ingår i en tradition. Ingen hackar ostraffat på Karolinska.
Sjukhuset har i stort reagerat som man gjorde i fallet Paolo Macchiarini, den italienska stjärnkirurgen som visade sig vara en bluff. Visselblåsaren ignoreras, blir utfryst eller straffas. Sedan händer inget, förutom att Karolinska svarar på anklagelserna med tystnad, förnekelse eller uppskjutande.
I ärendet Cohen har man efter lång tid tillsatt tre egna utredningar, den första utförd av den utpekade chefens nära vän och kollega, alla tre bristfälliga och partiska, samtliga med en tydlig agenda: Vi har inte gjort något fel. Det finns ingen antisemitism på Karolinska.

Under skrivandets gång blir jag kontaktad av flera judiska läkare från Karolinska.
En av dem menar att fallet redan har fått för stor uppmärksamhet, tycker att vi judar alltför ofta ropar ”Vargen kommer” och betonar att det gäller något som har hänt på en enda klinik på ett mycket stort sjukhus – och den anklagade personen är ju nu omplacerad.
Avslutningsvis råder hen mig att inte gå vidare.
En annan judisk läkare hävdar att det blir orättvist om detta medför att Karolinska får dåligt rykte, eftersom där arbetar ett mycket stort antal judiska läkare, och hen känner inte någon som skulle säga att det sitter antisemitism i väggarna.
Ingen vill framträda med namn.
Samtidigt har många både judiska och icke-judiska läkare från sjukhuset öppet agerat mot antisemitismen, inte minst inom den nybildade Aktionsgruppen mot antisemitism och rasism på Karolinska Universitetssjukhuset.

Historien om de tre judiska läkarna på Karolinska har även nått utlandet.
Antisemitismen och sjukhusets beteende – att till en början inte alls reagera, att därefter reagera sent och bristfälligt, och att inte förändra Cohens arbetssituation – har väckt internationell uppmärksamhet. Bland annat har brittiska The Jewish Chronicle och israeliska Haaretz rapporterat.
Vidare har rabbin Abraham Cooper från Simon Wiesenthal Center i Los Angeles varit på besök i Stockholm, för att sammanträffa med sjukhusdirektören. Han betecknar Karolinskas agerande som ”en av förra årets tio värsta antisemitiska incidenter” och är fortsatt aktiv i ärendet.
Därutöver är Elan Carr engagerad. Han arbetar som Vita Husets särskilda sändebud i frågor som rör antisemitism, och har bett USA:s ambassad att intervjua Cohen.

”När sjukhusledningen inte brydde sig om min anmälan gick jag vidare till läkarnas fackförbund på Karolinska. Där rådde man mig att lägga ned. Det finns inget att vinna på att fortsätta driva frågan om antisemitism. Det skadar din karriär, förklarade man. Bättre ligga lågt.”
Förutsägelsen från fackförbundet har hittills stämt in.
Fram till nu har Cohen inget vunnit, förutom viss svensk och utländsk uppmärksamhet inklusive ett upprop av 130 läkare på Karolinska samt tre pågående tillsynsärenden av DO, Diskrimineringsombudsmannen.
Istället har han förlorat tid och kraft samt har en dryg advokaträkning, vilket gör att han inte längre har råd med ett juridiskt ombud.
Under ett möte i juli mellan Karolinska och Cohen blev läkaren erbjuden en summa i skadestånd, men då endast för att det hade tagit orimligt lång tid innan sjukhuset tillsatte en egen utredning – och inte för att Cohen hade utsatts för trakasserier och antisemitism.
För att beloppet skulle utbetalas krävdes att läkaren tog tillbaka sin anmälan om antisemitism, vilket avvisades av Cohen.
”Jag vill att Karolinska erkänner att det har förekommit antisemitism mot tre judiska läkare, jag vill fortsätta med min specialitet, och jag vill få tillbaka mina gamla patienter.”

Som det nu är finns den före detta chefen fortfarande kvar på kliniken. Han ingår i arbetslaget, har högst lön av alla och eget rum. Sjukhuset har enligt uppgifter försökt att placera honom på ett annat sjukhus, samt även försökt köpa ut honom, men det har ännu inte lyckats.

”För tillfället hoppas jag på att de tre tillsynsärendena från DO ska resultera i något konstruktivt. De blir klara under hösten. En av dem granskar hur fackförbundet har hanterat ärendet, en annan hur sjukhuset har uppträtt, en tredje hur Karolinska har straffat mig för att jag agerade visselblåsare”

Ett och ett halvt år efter att Cohen lämnade in sin anmälan om antisemitism har sjukhuset fortfarande inte hävt den grova diskriminering som läkaren har utsatts för – och fortfarande utsätts för.
Hur är det möjligt?
Kommer han någonsin att få återvända till sin specialitet?

Historien om antisemitismen på Karolinska är långt ifrån avslutad, och kan beskrivas som en ojämn maktkamp mellan en enskild läkare och en mäktig institution, den senare präglad av gammaldags tystnadskultur, och av djup ovilja mot att ta ansvar och försöka rätta till det som tre av sjukhusets läkare har utsatts för.
Konflikten rymmer många märkliga aspekter.
En handlar om Karolinskas agerande, en annan om det förvånansvärt svaga stöd som Cohen hitintills har fått från svenskjudiska och allmänna organisationer, förutom SKMA, samtidigt som Simon Wiesenthal Center och Vita Huset har engagerat sig.

Krönikan fortsätter följa ärendet.

Ricki Neuman