Vart tog Leahs jiddischkeit vägen?

Daniel Janouch söker judisk representation i nya säsongen av TV-serien Tunna blå linjen

Varning för spoilers!

När säsong två av SVT-serien Tunna blå linjen äntligen kom var jag redo för en uppföljare fylld av judiskt innehåll. I säsong 1, gav karaktären Leah, spelad av Gizem Kling Erdogan, den judiska gruppen efterlängtad representation, dessutom på bästa sändningstid! När hennes morfar Jurek, spelad av Jurek Sawka, dör verkar dock något ha gått förlorat. Jag dammsuger andra säsongen på judiska inslag, men finner ingen lycka i mitt kirurgiska sökande. Vart tog Leahs jiddischkeit vägen?

I första säsongen, fick Leahs judiska identitet mig att känna en enorm stolthet. Här visades en modern judinna upp, okaraktäristisk i sitt uttryck, och i relation till sin kultur. Olikt många av filmvärldens judiska karaktärer var Leah en människa med framgångar och motgångar, styrkor och svagheter. En ung kvinna vars trassliga tillvaro, kantad av psykisk ohälsa kändes mänsklig och trovärdig. Leah hade inget guldberg att luta sig tillbaka mot och inget community som swishade när hon inte fick ihop till sin hyra. Hon knarkade, spelade tv-spel, åt pizza med skinka, och dejtade icke-judar. Allt vilket hon förenade med en judiskhet som hon inte tummade på en millimeter. Att få se det var ögonöppnande! Fram tills att det inte var det längre.

I ett samtal mellan Judiska vänföreningen och seriens manusförfattare Cilla Jackert, förklarade Jackert att Leahs judiskhet delvis bygger på Jackerts egen relation till det judiska. Att hennes väg inte varit perfekt utstakad i en slätstruken svensk-judisk miljö. Jag, som inte heller vuxit upp med den omedelbara vetskapen om hur man är jude eller var man hör hemma mellan det vedertagna judiska och det svenska, kände mig träffad. När jag började närma mig det judiska, slutade jag beställa pizza med skinka, som ett slags judiskt uttryck. Leah var en manifestation för alla “icke-judiska judar” som söker sitt eget autentiska uttryck bortom normer och dogmer. Hade jag sett den här serien när jag bestämde mig för att söka efter min egen plats i det judiska hade jag nog, som Leah, tänkt att det måste få vara okej att äta det man tycker om, och ändå få vara med och leka. Rest easy Child.”

I säsong två är Leah en judisk besvikelse. I stället för en kraftfull karaktär, som genom sin dubbla identitet skildrar inte bara judars situation i Malmö, utan även den inre konflikten, att slitas mellan olika identiteter och att höra till utan att göra det, ägnar sig säsong tvås Leah åt att ompröva sig själv, i relation till karriären, och till sin frånvarande mamma. Hon söker efter något som kan få henne att må bättre och mot slutet går det ganska bra. Men precis när flera av knutarna i hennes tillvaro löses upp, tar det abrupt slut. I början av säsongen bävade jag för att Leahs öde var assimilering, en försvenskning som suddade ut hennes judiska identitet och kultur. Men hennes öde visar sig vara betydligt sorgligare än så. Det judiska innehållet i Tunna blå linjen omkom på inre Ringvägen i Malmö, och kommer antagligen aldrig att komma tillbaka.

Daniel Janouch

Daniel Janouch, 23 år, studerar marknadskommunikation vid Stockholms universitet och är engagerad i judiskt ungdomsliv.