”Västerländska journalister för vidare den islamiska regimens lögner om att judar har ett bra liv i Iran.”

Negar Josephi följer protesterna i Iran och skymtar spillran av en hårt ansatt judisk minoritet

I förra veckan kom nyheten att flera judar har gripits under protesterna i Iran. Efter det har landets judiska centralråd skrivit ett brev där de tar avstånd från protesterna och uttrycker sitt stöd för regimen. Sedan den islamiska revolutionen har Irans judar ständigt legat lågt, aldrig deltagit i protester eller uttalat sig politisk. De vet att allt sådant skulle stå dem dyrt och som så ofta har regimen även denna gång slagit fast att Israel ligger bakom protesterna.

Händelsen får mig att tänka på Eithan, en iransk jude jag träffade i Israel för några år sedan. Till skillnad från majoriteten av Irans judar hade hans familj blivit kvar i landet 1979. Eithans far väcktes tidigt varje morgon lagom till bönutropen i Evinfängelset. Med ögonbindel fördes han till avrättningsplatsen. Varje morgon under ett halvårs tid fick han veta att han skulle avrättas. Varje morgon trodde han att han skulle  bli hängd. Familjen väntade hemma i Teheran och fick inte veta om fadern levde eller var död.

Judar har funnits i Iran i 2700 år. Omkring 100.000 judar levde där före 1979. Terrorn emot dem inleddes i maj det året, när Habib Elghanian avrättades. Han var ordförande i Teherans judiska församling men också en erkänd affärsman och filantrop. När revolutionen bröt ut befann han sig i USA, och släkt och vänner varnade honom för att återvända hem. Men ”så länge det finns judar i Iran kommer jag tillbaka till mitt hemland” sa Elghanian och åkte hem för att försvara sig mot den nya regimens anklagelser om spionage för Israel. Hans dödsdom fick massor av judar att sälja eller överge sina tillgångar och fly landet, av rädsla för sin säkerhet. Och deras agerande var rationellt. Sedan dess har regimen konfiskerat tillgångar för miljarder dollar från sin judiska befolkning, gripit och torterat tusentals och avrättat ett 20-tal. 1999 blev kantorn i Yousefabad synagoga, Feziollah Mekhoubad, torterad och sedan avrättad. Hans familj fick aldrig veta varför.

I dag ser jag ofta västerländska journalister föra vidare den islamiska regimens lögner att judar har ett bra liv i Iran. Att de får göra eget vin, kan bära kippa på gatorna och till och med är representerade i parlamentet! Till skillnad från i Europa behöver man inte ens vakter utanför synagogorna! Men inga vakter kan skydda en från en regim som behandlar alla minoriteter som tredje klassens medborgare. När protester, som de som nu skakar landet, ska stävjas är det minoriteterna som dödas först. Och Irans judar lever under konstant övervakning; minsta felsteg leder till anklagelser om ”samröre” med eller spionage för Israel. Straffet är döden.

Inte heller utanför Iran är vi säkra. I mitten av november ägde en rad angrepp rum mot synagogor i Tyskland. Attackerna omfattade skott avlossade mot en synagoga i Essen, brandbombning av en synagoga i Bochum och försök till mordbrand vid en synagoga i Dortmund. Enligt utredarna är ordföranden för Tysklands judiska centralråd en måltavla. Myndigheterna tror att Iran ligger bakom denna våg av terror mot tyska judar. Den islamiska republiken är ett hot mot judar i alla länder. Men deras dagar är räknade. Det folket i Iran gör just nu är också en räddningsaktion för judar i och utanför landet, inklusive Israels hela befolkning.

Eithans far avrättades aldrig. Han släpptes men led av psykiska besvär och dog kort därefter av en hjärtinfark. Resten av familjen emigrerade till Israel.  

Negar Josephi