Den judiska psykedeliska renässansen
Bibelforskaren Natalie Lantz skriver om återupptäckten av LSD, ecstacy och andra psykedeliska droger för att nå andlig judisk klimax.
En psykedelisk renässans sveper över världen. Vid framstående institutioner som till exempel John Hopkins University, pågår just nu intensiv neurovetenskaplig forskning på hur psykedeliska preparat kan fungera i terapeutiskt syfte för behandling av olika former av psykisk ohälsa och beroendeproblematik. Karolinska institutet bedriver en studie på effekten av psilocybin (ett ämne som finns naturligt i vissa svamparter) mot depression. I Israel har man under flera års tid studerat effekterna av behandling av posttraumatisk stress (PTSD) med MDMA (även kallat ecstacy) i kombination med terapi. Det israeliska företaget Psyk-ed marknadsför sina retreat-utbildningar, då man ägnar sig åt terapi förstärkt av psykedeliska substanser, med konstaterandet att den israelisk-palestinska konflikten har lett till att många lider av PTSD, vilket gör landet till den ideala platsen att undervisa i psykedelisk medicin.
I Frontiers in Pharmacology (2021)publicerade en forskargrupp från bland annat Hebreiska universitetet en artikel där de sammanfattade djupintervjuer med israeler och palestinier som tillsammans deltagit i ceremonier med den psykedeliska brygden ayahuasca. Forskarna uttrycker försiktig optimism om att den här typen av ceremonier kan sätta i gång harmoniska interkulturella processer, i vilka deltagarna kan bearbeta trauma kollektivt och forma nya empatiska band. Allt fler forskare spår att det inom bara några år kommer att tillverkas antidepressiva mediciner baserade på psykedeliska substanser.
Fenomenet ”den psykedeliska renässansen” introducerades för den breda allmänheten 2018 av den judiske författaren och journalisten Michael Pollan, när hans bok How to Change Your Mind, toppade New York Times bästsäljarlista. I kölvatten av Pollans bok, som beskrev det pågående paradigmskiftet inom psykiatriska behandlingar, började allt fler judiska röster att förespråka användningen av psykedeliska substanser för att vitalisera judisk andlighet.
En nyckelfigur inom den här rörelsen är Madison Margolin, en New York-baserad journalist och en av grundarna till Jewish Psychedelic Summit. I det populära nätmagasinet Tablet berättar hon om hur hon tillbringat sitt livs bästa purim i Jerusalem, hög på MDMA. Margolin beskriver hur generationer av amerikanska judar växer upp i assimilerade miljöer där judendomen saknar dragningskraft. I stället söker man sig till buddhism, hinduism, det årliga evenemanget Burning Man i Nevadaöknen eller vadsomhelst som erbjuder en känsla av mysticism, uppenbarelse och närhet till Gud. Men när Margolin kom i kontakt med judiska nätverk som utforskar psykedeliska substanser som ett sätt att ingjuta ny extas i judendomen, insåg hon att man kan ha en specifikt judisk upplevelse på psykedeliska preparat.
Nu poppar nya judiska organisationer upp som psykoaktiva svampar i en alltmer tillåtande mylla. Rabbi Zac Kamenetz startade 2020 den ideella organisationen Shefa som erbjuder ”ett religiöst inkluderande förhållningssätt till judiska erfarenheter i den psykedeliska världen, samt ett etiskt och autentiskt integrerande av judiska andliga traditioner och psykedeliskt utforskande.”
Detta är den andra vågen av psykedeliskt utforskande inom ett judiskt ramverk. I skuggan av Förintelsen, under sent 50-tal och tidigt 60-tal, började unga amerikanska judar utforska sin religiösa identitet utifrån känslan av att judendomen hade blivit alltför formaliserad och kylig. Nu framträdde färgstarka rabbiner som en del av den framväxande motkulturen, bland andra Shlomo Carlebach (1925-1994) och Zalman Schachter-Shalomi (1924-2014). Carlebach och Schachter-Shalomi blev rabbiner i Chabad Lubavitch-rörelsen, men fjärmade sig alltmer efter att ha experimenterat med LSD. Reb Zalman omfamnade de extatiska möjligheterna i judisk mystik och menade att psykedeliska substanser medförde en radikal öppenhet för att omformulera judisk teologi: ” […] den psykedeliska upplevelsen är inte bara en utmaning, utan också ett stöd för min tro. Efter att ha sett vad som verkligen händer när allt är Ett och den inneboende guden överraskar den transcendente guden och de sammansmälter i kosmiskt skratt kan jag också se judendomen i ett nytt och förunderligt ljus.” Reb Zalman kom att bli frontfiguren för The Jewish Renewal Movement, som strävade efter att omskapa judisk teologi och praxis genom att föra in kabbalistisk och chassidisk mystik i ett icke-ortodoxt, egalitärt sammanhang.
Den första vågens judiska psykedeliska renässans präglades också av en grupp som rörde sig bort från den judiska traditionen och istället omfamnade buddhism eller hinduism, som till exempel Richard Alpert (1931-2019). Alpert var psykolog vid Harvard och etablerade tillsammans med kollegan Timothy Leary (som myntade hippierans kanske mest kända fras: ”turn on, tune in, drop out”) det kontroversiella Harvard Psilocybin Project. Syftet var att observera preparatets inverkan på det mänskliga medvetandet genom att ge det till volontärer och dokumentera deras upplevelser. Snart började dock kollegor ana oråd kring bristande vetenskapliga metoder. Droppen kom då Alpert gav psilocybin till en student utanför universitetsområdet. Projektet kostade dem deras akademiska stjärnkarriärer, men gjorde dem till centralfigurer i motkulturrörelsen. Richard Alpert reste till Indien och tog namnet Baba Ram Dass. Hans bok Be here now blev vägledande för många som under den här tiden anammade österländsk andlighet och yogapraktik.
Företrädare för den nya vågen av psykedelisk judendom driver tesen att hallucinogena substanser var en väsentlig del av israeliternas riter. Bland annat framhåller man jom kippur-riten då översteprästen befinner sig i en tätt försluten kammare där rökelsen ligger tung på glödkol av akaciaträ – en psykoaktiv växt som kan försätta människan i ett hallucinogent tillstånd av kraftfull andlig karaktär. Översteprästen har fastat i 24 timmar, inte träffat sin familj på flera dagar och nu är han alltså innesluten i ett moln av DMT och ska strax uttala det gudomliga namnet – det måste vara en tripprapport från antiken!
Rick Strassman är psykiatriker och fokuserar sitt kliniska arbete på människans kroppsegna DMT. I böckerna DMT: The Spirit Molecule (2000) och DMT and the Soul of Prophecy (2014), menar Strassman att människan kommunicerar med Gud genom vårt naturliga DMT, som bland annat kan frigöras under orgasm och under dödskampen. Han ser en tydlig koppling mellan Moses, Hesekiels och Daniels visioner i den Hebreiska bibeln och de visioner som testpersonerna i hans DMT-studier beskriver. Genom sin jämförande modell ”theoneurologi” vill Strassman demonstrera att the antika profetiska visionerna har liknande mekanismer som psykedeliska upplevelser och föreslår att den gemensamma nämnaren är förhöjda nivåer av DMT. Hjärnan är den agent genom vilken Gud kommunicerar med människan, menar Strassman. Hans modell är alltså teocentrisk eftersom den implicerar att Gud kontaktar människan i den profetiska (eller psykedeliska) situationen.
Benny Shanon, professor emeritus i kognitiv filosofi vid Hebreiska universitetet, menar att Mose och israeliterna var höga när de mottog buden vid Sinai. Den bibliska beskrivningen av spektakulära himlafenomen som åska, blixtar och öronbedövande hornstötar, menar Shanon är tecken på drogpåverkade personers föreställningar. Denna idé om användningen av psykedeliska substanser i israelitisk kult fick en extra skjuts då arkeologer 2020 hittade rester från cannabis på två altare i en helgedom från 700-talet före vår tideräkning i Tel Arad. Fyndet är det tidigaste beviset på cannabis-användning i Juda och indikerar möjligen att psykoaktiva substanser för att stimulera extas också användes i det samtida Salomos tempel i Jerusalem.
I takt med att den snabbt växande judiska psykedeliska renässansen sprids, ökar intresset för att uppleva mystiska aspekter av judisk teologi, med eller utan psykedeliska substanser.
Natalie Lantz, doktor i Hebreiska bibeln och kulturskribent
