Den bortglömda lådan: Anna Riwkins liv i bilder

Judiska museets nya utställning visar Anna Riwkin som vi aldrig sett henne förut: privat, lekfull, och djupt rotad i sitt judiska arv.

Upprinnelsen till Judiska museets pågående Anna Riwkin-utställning är minst sagt kittlande – närapå filmisk. Platsen: ett magasin, givetvis på hemlig ort. Upptäckten: en bortglömd låda. Dess innehåll ger huvudpersonen – en av Sveriges internationellt mest kända fotografer, död sedan 55 år – nya ord, nya bilder, nytt liv. Lådan som upptäcktes 2021, alltså med utomordentligt god tajming inför 250-årsjubiléet, innehöll den privata Anna Riwkin – och en svensk-judisk bildskatt. Det handlar bland annat om familjefotografier, spexiga ungdomsbilder och privata ägodelar såsom brev, gästböcker och kalendrar. Decennierna i glömska hade förstås satt sina spår, men efter en omfattande restaurering tillgängliggörs nu en lika viktig som charmerande sida av ett av våra mest betydelsefulla svensk-judiska konstnärskap.

Var började det? Givetvis hemma, med den närmaste familjen. Här kunde Anna experimentera och leka med tekniken – med resultatet att objekten lyftes ur sina sammanhang, bort från 1920-talets stelbenta fotokonventioner, och förblev tidlöst levande, välbevarade och med personligheterna intakta. Odödliggjorda med ett klick. Mammans blick – loj och avslappnad. Broderns ansikte alldeles nära – blottande något lika sårbart som rörligt karismatiskt. Bilderna vibrerar av varmt förtroende och makalös talang. Mellan linsen och objekten finns inget annat än trygghet – och den där speciella Riwkin-glimten. Objekten charmar henne, och hon dem – oavsett om det handlar om familjemedlemmar, barn från olika kulturer världen över, eller uppburna svenska kulturpersonligheter.

Lådans innehåll blottar en ny dimension av Anna Riwkins sätt att se och tolka sig själv och sin omvärld – och denna dimension pekar, i allra högsta grad, framåt. Vi vet redan att hon drogs till minoritetsberättelser långt innan samhället utvecklade dagens medvetenhet, inte minst genom sina skildringar av samiskt och romskt liv i reportage- och barnböcker. Fram till nu har hon dock inte varit känd för att ha skildrat sin egen minoritetstillhörighet. Genom den bortglömda lådan får vi allvarstyngda inifrånbilder av den judiska flyktingverksamheten i Sverige. Vi transporteras till kibbutzen i Falun och till festliga långbord i Stockholms Mosaiska församling. Förutom de nyfunna bilderna har museet kompletterat utställningen med material från Judiska församlingen i Stockholm.

I det livslånga äktenskapet med Judisk Krönika-grundaren Daniel Brick sammanföll den privata Anna med den professionella. De hade ett ständigt flödande, kreativt utbyte – hon fotograferade till hans tidning, han skrev texterna till hennes fotoböcker. Som par bidrog de både socialt – genom flyktinghjälp och organiserat arbete mot antisemitism – och kulturellt till det svensk-judiska livet. Deras hem var dessutom en självklar mittpunkt för svenskt kulturliv. I vår tids kontext är det kanske bilderna från de privata fotoalbumen, där det karismatiska it-paret ses sida vid sida i olika situationer – intima, spontana, engagerade – som känns mest levande.

En mer laddad och livfull upptäckt till 250-årsjubileet kunde knappast ha önskats.

Jessica Haas Forsling

Anna Riwkin på Judiska Museet

20 februari 2025 – 22 februari 2026

Visning av utställningen ”Anna Riwkin – en svensk-judisk fotograf” varje lördag och söndag kl. 14. Visningen tar cirka 30 minuter och ingår i entrébiljetten.

Anna Riwkin (1908–1970) är en av Sveriges mest välkända fotografer. Hennes verksamhet sträcker sig över fyra världsdelar och lika många decennier. 

Andreas Schein är intendent och curator för utställningen.