Att fira sukkot i en tid av sorg

Av Karin Brygger

Ett av mina favoritordspråk är egentligen inget ordspråk. Det är i själva verket något jag hörde den ryskjudiska poeten Lev Rubinstein säga. Han pratade om omständigheternas betydelse för våra identiteter och kallade detta för ”kontextens allmakt”. Jag tänker ofta på det, på att vi lever i relation till det förflutna, till nuet och till vår framtid. Känslor drivs fram i respons till det rum – ordet här använt i sin vidaste bemärkelse – i vilket vi vistas. Hamas attack den 7 oktober har förändrat alla rum vi befinner oss i. Jag tänkte på det också när jag var i Paris i maj. I de vindlande gångarna i tunnelbanan hörde jag plötsligt tonerna från ”Yeroushalayim shel zahav”. Först trodde jag att jag hörde fel. Jag började nynna inuti huvudet och instrumenten kom närmare eftersom jag rörde mig mot dem. När jag kom fram grät jag. Med en killgest torkade jag tårarna med handens baksida och försökte jag förklara för min dotter att mina tårar– min gråtande tacksamhet över synlig judisk kultur i stadsrummet – speglade den situation judar befinner sig i globalt. Sedan fick jag dåligt samvete som delade en så rå världsbild med henne. Med detta vill jag egentligen säga att också våra högtider tar färg av den galopperande antisemitismen, av krig, av allt lidande.

Sukkot är i antågande: hur kommer vi att känna? Det är meningen att vi, enligt kabbalan, ska vara så glada och uppsluppna när vi sitter i Sukkan att detta sinnestillstånd lyser igenom våra ansikten: de ska i sig avslöja den kontakt vi har med Gud. Men när man är sorgsen känns ansiktet grått.

En person som för mig under året manifesterat påbudet med obligatoriskt hopp är modern till den gisslantagne, och nyss mördade, Hersh Goldberg-Polin. Under över 300 dagar berättade hon oförtröttligt om honom på sociala medier. Och hennes envisa kamp smittade av sig. När jag började skriva den här texten levde han fortfarande. Texten måste korrigeras. Hoppet transformeras:  i stället för att få hopp måste jag bli den som ger och upprätthåller. Plötsligt känns det lättare, att axla hoppet är också en gest av tacksamhet mot Rachel Goldberg-Polin. En homage till Hersh. Inte ge upp. Förbli starka. Det oförtröttliga hoppet ska visst lysa i våra ansikten.

We are all guests here hette en utställning som öppnade 2021 i Bridge Projects, Santa Monica. Jenny Yurshansky deltog med ett verk: en transparent sukkah. Den var helt utan tak, sammanfogad av glas, plast och skuggor. Verket – som just heter We are all guests here – snuddar inte vid marken. I gengäld kastar den sina ornamenterade skuggor över golv och väggar. Jag tänker att verket reflekterar mycket av vårt judiska liv, arv. Det finns en ömtålighet i konstruktionen: nej, vi är inte så många, men trots allt finns vi. Precis som denna sukka tar upp sin beskärda del av rummet, präglar den det. Och mer? Ju mer jag tänker på denna glaskonstruktion som inte når marken desto mer blir dess helhet en markör för minoritetens förutsättningar: ibland är det som marken dras undan under våra fötter. Men det betyder inte att vi är borta. Vi hänger i luften en smula. Men vårt ljus är inte släckt. Motstånd handlar om töjbarhet, förmåga att analysera en kontext och göra det bästa av nya förutsättningar. Den som förväxlar ömtålighet med ”lätt att destruera” har inte mött det judiska folket.

Karin Brygger

Bilden ovan: Jenny Yurshansky, We are all guests here, 2021, lamparbetat glas, silverfärgning, polyolefin, PVC-vinyl och skuggor, foto: Robert Wedemeyer

Sukkot, också kallad lövhyddohögtiden, är en judisk högtid som firas under en vecka på hösten, fem dagar efter Jom kipur. Den påminner om de 40 år då israeliterna vandrade i öknen efter uttåget ur Egypten och bodde i temporära hyddor, eller sukkor. Under högtiden bygger man sukkor och bor eller äter i dem som en symbol för tillit till Guds beskydd. Sukkot är också en skördefest, då man tackar för årets grödor. Fyra växter – lulav (palmblad), etrog (citrusfrukt), hadas (myrtenkvist) och arava (pilkvist) – används i speciella böner för att representera naturens olika delar och enhet i skapelsen.