En jordbävning av sorg blev vägen tillbaka till det judiska

”Hur kunde mitt judiska arv hamna inom parentes?” Det frågar sig Jessica Haas Forsling i sin alldeles nyutkomna bok ”Främmande fåglar”. Det är flera saker som oförtjänt och orättfärdigt har hamnat där, inom parentes. Hennes debutbok, med undertiteln ”Jascha, mormor och jag”, går på många sätt ut på att spränga dessa parenteser och utforska och förlösa det som fångats därinne.

Av Michaela Lundell

Det är slut nu, med förtryckandet och osynliggörandet av det judiska arvet. Hennes egna barn ska få det svensk-judiska sammanhang hon själv så hett saknat. Det judiska ska betyda mer än det tunga arvet av förlust efter Förintelsen. Hon har öppnat den skattkista som hennes mamma förmedlade att det judiska är, parallellt med rädslan och hyschandet. ”Det finns de som inte gillar judar, de är fler än du tror.”

– Min mamma var väldigt stolt över att vara judinna, men hon var stolt i hemlighet, säger Jessica.

Hon fick tidigt lära sig att ligga lågt med sin judiska identitet, för att undvika fara. När någon klasskamrat åt middag hemma hos dem, serverade hennes mamma gärna något typiskt svenskt, som köttbullar, för att de inte skulle verka annorlunda och väcka onödig uppmärksamhet.

”Det är av kärlek barnet tystas”, skriver Jessica Haas Forsling i sin bok. Men själv vill hon annorlunda. En del i återerövringen av det judiska arvet blir att hon bombarderar sina israeliska kusiner med frågor om vad som ska bakas och lagas. Hennes barn ska få positiva upplevelser att knyta till sin judiska identitet. De går till Judiska föreningen i Västerås, firar chanuka, lär sig tända ljusen från rätt håll (”det är tusen saker man behöver lära sig”), där spelas dragspel och serveras goda kakor, snälla farbröder och tanter pratar med dem och de får godis.

– Vi gjorde något judiskt och vi hade roligt, det är så jag vill att det ska vara, säger Jessica Haas Forsling.

Nu firar familjen både shabbat och judiska högtider.

– I början kändes det påklistrat och kitschigt med shabbat. Jag vet ju egentligen inte hur man gör. Men nu har vi gjort det så många gånger, på vårt sätt, och alla i familjen är med på det. Numera kan vi bjuda in gäster, som får pröva på hos oss!

”Till min mamma Ann” står det på försättsbladet till ”Främmande fåglar”. Jessicas judiska erövringsresa börjar när hennes mamma får veta att hon bara har några månader kvar att leva. Cancern är obotlig. Jessica inser att när hennes mamma är borta måste hon själv ikläda sig rollen som berättare, om familjens historia ska leva vidare. ”I sorgearbetet blir jag en hysterisk släktforskare. /…/ Jag är piskad av de döda, men också av de som ännu inte börjat leva.” I samma veva får hon veta att hon själv är bärare av den mutation, BRCA2, som ligger bakom både moderns och mormoderns dödliga sjukdom. Mormor Ruth gick bort när mamma Ann bara var fem år gammal. Jessica rekommenderas att operera bort sina äggstockar och båda brösten så snart som möjligt. Hon är då 32 år gammal och väntar sitt andra barn.

Plötsligt har det judiska arvet fått en ny innebörd. Hon har inte fått med sig något språk, några sånger eller traditioner. Men hon har ärvt en muterad, livsfarlig gen, som är starkt överrepresenterad hos ashkenasiska judar.

”’Det är ni!’ skriker jag åt dem. ’Det är ert fel att jag måste lägga mig på operationsbordet och förlora min kvinnlighet, min reproduktionsförmåga, min menstruation!’”

– Det var första gången jag kände mig förenad med mina judiska förmödrar och förfäder. Och det enda som förband oss var den sabla genen. Det var det som var mitt judiska arv! Det är sorgligt, säger Jessica Haas Forsling.

”Kultur och religion går lätt att kväsa genom generationerna, men den existentiella oro som skapas i flykten och förtrycket består”, skriver Jessica Haas Forsling. ”När ett främmande arv har gömts och glömts består endast ekot av det illavarslande. I efterhand kan det vara svårt att bena ut. ”

Ändå är det just det hon försöker göra, bena ut.

Vi sitter i en stor soffa i Judiska biblioteket i kulturhuset Bajit i Stockholm, omgivna av tusentals böcker. Snart ska vi gå och leta bland skönlitteraturen bland författarnamn på bokstaven G.

Det var nämligen en viss bok som kom att förändra Jessica och hennes liv i grunden: Främmande fågel av den svensk-rysk-judiske författaren Jascha Golowanjuk. En på sin tid bästsäljande författare, men som numer är bortglömd ur den svenska litteraturhistorien. Jessica, som själv läst flera terminer litteraturvetenskap på universitetet, hade aldrig hört talas om honom. Hon hittar boken i sin mammas bibliotek. Den är från 1944 och bokryggen håller på att falla sönder. På försättsbladet står hennes mormors namn, handskrivet med blått bläck: Ruth Haas.

Hon frågar sin mamma om hon får låna den.

”Om livet hade fått lunka på som vanligt hade jag säkert glömt Främmande fågel. Om livet hade fått lunka på som vanligt hade jag inte kommit att tänka på Ruth.”

Men livet fick inte lunka på som vanligt. Sjukdom och död kom emellan. När Jessica vakar över sin mamma de sista veckorna, börjar hon läsa i boken som hon lånat ett par år tidigare.

– Boken blev en livlina för mig genom sorgen. Utan Jascha, vad hade jag hållit mig i, var hade jag varit utan honom? I ett svart hål! Han höll mig uppe genom det värsta. Han gav mig livsglädje, en väg framåt.

Boken fick henne att börja tänka på det judiska och hennes egen familjs historia. Jessica beskriver hur gränser suddades ut när hennes mamma gick bort.

– Då och nu, levande och död, allt löstes upp. Jag blev närvarande i allt som varit frånvarande, och jag började tänka mer med hjärtat. Jag älskar litteratur och i sorgen bestämde jag mig för att hoppa av psykologprogrammet, som jag gick för att vara förståndig och få ett bra jobb, och skriva en kandidatuppsats i litteraturvetenskap i stället, om Jascha Golowanjuk.

Uppsatsen ”Från skam till självaktning: En tematisk läsning av judisk identitet i Jascha Golowanjuks Främmande fågel”blev klar våren 2020. Sedan var det tänkt att hon också skulle skriva en bok om Jascha Golowanjuk och judisk identitet. Men när hon började skriva var det som kom i stället text efter text om hennes egen avsaknad av judisk identitet. Hon förstod att hon behövde ta reda på mer om sin mormor. Mormor Ruth, som hon visste så lite om och som knappt ens hennes mamma hade några minnen av.

– Det var där det brändes. Jag kunde inte komma runt henne. Hon ville in i berättelsen, säger Jessica Haas Forsling.

Resultatet är vad förläggaren kallar en trippelbiografi, där Jaschas, mormor Ruths och hennes eget liv tvinnas om varandra.

Jessica läste, förutom Jascha Golowanjuks rikliga skönlitterära produktion, som till stor del är självbiografiskt inspirerad, alla hans dagböcker och brev, som finns bevarade på handskriftsavdelningen på Kungliga biblioteket.

– Jag läste allt han skrivit. Ett tag kändes det som att jag var Jascha, att han inkarnerats i mig. Jag drömde om honom på nätterna, jag tyckte att jag kunde tänka som han, berättar hon.

Boken hoppar mellan nu och då, på ett sätt som får smärtsamma historiska händelser att komma nära och bli än mer obehagliga att ta del av. Som mordet på Jessicas mormorsmor Aenne. Hon misshandlas till döds av nazister, på gatan utanför sitt hem i München. ”I fullt dagsljus blev hon slagen så illa att hon nätt och jämnt kunde ta sig till sin lägenhet för att dö.”

Jag tittar ofrivilligt ut genom fönstret från mitt eget hem, när jag läser det. Ser för min inre blick saker hända därute på gatan.

Jessica skriver också om Jaschas försök att bli svensk medborgare. Trots sina framgångar i den svenska kulturvärlden, både som musiker, skådespelare och författare, får han leva i många år med tillfälliga uppehållstillstånd. ”Regelbundet måste han promenera till Socialstyrelsens kontor för att driva den desperata kampen för sin säkerhet. I sina ansökningar om nya uppehållstillstånd anger han att han vill stanna ’så länge som möjligt’ men får alltid nöja sig med högst några månader. Därtill får han som utlänning inte lov att lämna Stockholm ens för en annan svensk stad. Han gör många försök att få tillstånd att resa till bland annat de svenska fjällen, men det är förgäves.”

När jag läser det är det sommar, och jag förbereder själv min egen familjs fjällvandring, planerar dagsetapper och färdkost. Ett äventyr han förvägrades.

– Vill du se? frågar Jessica plötsligt, och tar av sig sitt halsband. På kedjan hänger en davidsstjärna i silver med en liten glaskula i mitten.

– Du måste hålla den alldeles nära ögat, säger hon. Så nära att den är innanför ögonfransarna!

Därinne syns ett pyttelitet, bleknat gammalt fotografi av två kvinnor: Jessicas mormor Ruth och mormorsmor Aenne.

Jessica hade beställt halsbandet, men lyckades till sin besvikelse inte få syn på de två kvinnorna, eftersom hon inte tittade på rätt sätt. Tills hennes nioåriga dotter visade henne hur hon skulle göra.

– Det finns andra blickar i familjen, det är inte bara jag som bär allt judiskt familjeansvar längre, säger Jessica nöjt. För min dotter är det judiska redan mer självklart. De här senaste två åren har hon fått uppleva mer judiskt än jag gjort under hela mitt liv.

– Det judiska är inte i parentes längre. Det verkställs, det betyder något för handlingen!

Vad krävdes för att det skulle bli så? frågar jag.

– Att mamma dog. En jordbävning av sorg, säger Jessica Haas Forsling.

Michaela Lundell

Jessica Haas Forsling

Yrke: Litteraturvetare och journalist

Född: 1986

Uppvuxen: på Gärdet (Stockholm) och Lidingö

Bor: i Västerås

Aktuell: med debutboken ”Främmande fåglar – Jascha, mormor och jag” på Norstedts förlag.

Jascha Golowanjuk föddes 1905 i ett judiskt getto i Samarkand i nuvarande Uzbekistan och kom till Sverige 1929. Han gav ut ett fyrtiotal böcker, varav flera toppade bibliotekens och bokhandlarnas utlånings- respektive försäljningslistor.

Jessica Haas Forslings lästips ur den rikliga produktionen:

• Min gyllne väg från Samarkand, 1937. ”Det är bäst att börja från början. Den här spänningsfyllda berättelsen skildrar Jaschas och adoptivföräldrarnas flykt undan ryska revolutionärer. Den trollband både kritiker och en bred läsekrets, och blev startskottet för Jaschas långa författarkarriär.”

• Paraplymakarens barn, 1938. ”Den första delen i trilogin om det musikaliska underbarnet Josef. Han växer upp i en fattig, judisk familj i Odessa – men fiolen blir hans biljett till andra världar. Berättelsen är starkt influerad av Jaschas egen uppväxt.” 

• Det finns en väg, 1964. ”Här skildrar Jascha, på ålderns höst, sitt liv med reumatismen. Jag skrattade högt flera gånger åt det tragikomiska i många situationer. Hans sinne för svart humor kommer till sin fulla rätt.”

• Farlig tid, 1965. ”Tjugo år efter krigsslutet vågar Jascha skildra livet som judisk författare i Stockholm under andra världskriget. Huvudkaraktären är han själv. Hur var det att skildra judisk identitet och antisemitism under dessa år? I den här boken får vi svaret.”