Det är lätt att vara efterklok när det gäller Golda

Filmen om Golda Meir kastar nytt ljus över en ledare i ett Israel som ömsat skinn

Av Leon Nudel

1.

”Golda” med Helen Mirren i huvudrollen som Israels premiärminister inleds med en scen som utspelade sig för femtio år sedan.

 Golda Meir passerar ett hav av demonstrerande israeler och går in i en byggnad för att infinna sig på ett förhör hos den nyligen uppsatta undersökningskommissionen. Iklädd blus och klackskor tänder hon en cigarett, drar ett djupt halsbloss, hostar, fimpar och ställer sig upp och svär eden om att tala sanning.

– Låt oss börja med den 5 oktober 1973, säger Shimon Agranat, ordförande i kommissionen och i Israels högsta domstol.

2.

Det var en fredag och Golda Meir hade tagit del av en underrättelse; i Syrien packade de ryska rådgivarnas familjer sina väskor och lämnade landet från den ena dagen till den andra. Precis samma mönster som före sexdagarskriget, skriver hon självbiografin ”Mitt Liv”.

Varför så bråttom? Vad visste de? Samtidigt var det vanligt att människor som skulle ha koll på säkerhet ibland ropade varg. Försvarsministern, överbefälhavaren och underrättelsechefen hade inte på något sätt ändrat sina bedömningar av säkerhetsläget.

I korridoren utanför rummet mötte chefen för underrättelseväsendet Goldas assistent och bästa vän Lou Kadar, klappade henne på axeln och smålog:

– Oroa dig inte. Det blir inte krig, sa han.

Det blev krig. Fyra på natten ringde Golda Meirs telefonen. Egypten och Syrien skulle inleda ett gemensamt angrepp mot Israel sent på eftermiddagen.

3.

Filmen ”Golda” är en slags thriller som följer en kedjerökande Golda Meir kronologiskt genom krigets första tio dagar omringad av taffliga manliga generaler. Parallellt som tittaren är en fluga på väggen i det politiskt-militära spelet bakom dess stängda dörrar – något som skulle bli känt som Goldas kök – varvar den israeliske regissören Guy Nattiv radioinslag, skränigt ljud från walkie talkies och videomaterial i svartvitt från verkligheten som tar en rakt in i skiten.

I sina bästa stunder är ”Golda” en klaustrofobisk skildring av en kvalfylld israelisk ledare som är ansvarig för en judisk nation som håller på att förintas. I sina sämsta en historisk tillrättaläggning för att återta Golda Meirs legacy: hur hon blundat för underrättelsesignaler och struntat i att kalla in reservstyrkan. Facit: 2 500 döda soldater, 7 251 skadade och 300 kidnappade.

4.

Fördelen med när en så kallad biopic, biografisk film, väljer att zooma in på en enskild händelse snarare än att stolpigt porträttera ett liv på två timmar är att det alltid blir bättre. Men samtidigt går inget i Israels – eller någons lands historia – att analysera enskilt. För att förstå Jom Kippur-kriget måste man förstå den hybris Israel hade efter att ha enkelt vunnit sexdagarskriget och tagit över Golanhöjderna, Gazaremsan, Sinaihalvön och Västbanken, och så vidare. Var det därför som Israel vägrade att retirera trots att de blev överbemannade gång på gång? Var det därför som de blundade för kedjan av underrättelsesignaler som pekade mot ett krig?

Eller handlar det om något mer mänskligt, det så kallade efterkloksfelet, en form av psykologisk bugg som gör att man blir övertygad om att en händelse var sannolikare och mer förutsägbar än den faktiskt var – bara för att den har ägt rum?

Den 1 april 1974 kom undersökningskommissionens dom. Golda Meir avgick en vecka senare.

Leon Nudel

Filmen ”Golda” har premiär på svenska biografer 6 oktober 2023.