Innan du klär ditt barn i Moncler – uppfostra en mensch!

Av Anneli Rådestad

Om ett par månader åker en ny generation barn till sommarlägret Glämsta. Jag minns hur pirrigt och nervöst det kändes. Jag levde enligt majoritetskalendern under året och kände ingen när jag själv, som tioåring, åkte till Glämsta för första gången. Där öppnades det judiska i all sin lyster – jag lärde mig lägga tefillin i naturen, gjorde kiddush på Torget, havdala i Ladan och sjöng sånger på hebreiska och jiddisch vid lägereldarnas och solnedgångarnas Ångis. Det går inte att överskatta hur mycket de där förtrollande sommarveckorna betydde för min judiska identitet, och min personliga utveckling.

Men det var inte bara bra. En bister sommarperiod tvingades jag dela rum med ”tuffa gänget” från den judiska skolan. Jag kunde inte deras i koder, och blev ett lätt byte. Mitt efternamn förknippades inte med någon av de väletablerade församlingsprofilernas, och syntes heller inte på de pengaplacketter som dekorerar Glämsta. Jag ägde heller inte rätt sorts märkesjeans. Om jag inte hade haft två fantastiska kolloperioder bakom mig vet jag faktiskt inte om jag hade åkt tillbaka.

Mobbing kan handla om fysiskt våld, men oftast handlar det om kränkande tilltal och ett subtilt psykiskt våld där en människa trakasseras, utesluts eller nedvärderas genom att folk himlar med ögonen, ignorerar, eller inte låter personen vara med. Avsaknad av trygga vuxna, som kan identifiera och omedelbart markera när en kränkning sker, möjliggör mobbing. 

Förra sommaren åkte många barn hem i förtid från Glämsta. De hade bevittnat eller erfarit kränkande ord och handlingar och upplevde att ledarna inte gjort nog, eller tagit kränkningarna på tillräckligt stort allvar, för att barnen skulle känna sig trygga. Det är oerhört allvarligt.

Det finns så få platser i vårt land där judiska barn öppet får leva och fira sin judiskhet och våra traditioner, där de orädda kan gå med kippa och davidsstjärna, att nolltolerans mot mobbing måste vara en självklarhet. Förutom de allvarliga följder som kränkande beteenden och utfrysning resulterar i, exempelvis skamkänslor och utsatthet och i förlängningen nedsatt självkänsla, riskerar mobbing i en judisk miljö att påverka barnets fortsatta judiska utveckling negativt. Viljan att leva och umgås judiskt blir kantstött, kanske förstörd. Judiska institutioner har med andra ord ett extra stort ansvar att förebygga och motarbeta mobbing.

Under min tid som ledare på Glämsta gällde ett underligt antagande: att med barnen från judiska skolan kom redan etablerade hierarkier och maktpositioner. Det var inte något vi Glämstaledare, under några korta sommarveckor, kunde göra något åt. Jag hoppas att det tankemönstret inte existerar idag. Det finns inget mer grundläggande än att Glämstaledarna utbildas i hur de skapar förtroendeingivande relationer till alla barn, och hur de identifierar och motarbetar mobbing – även under de korta sommarveckorna på Glämsta.

Men arbetet mot förtryck inom den judiska gemenskapen måste naturligtvis börja mycket tidigare än så – vid det egna middagsbordet. I stället för att värdera vem som är jude och på vilket sätt, lär ditt barn det judiska konceptet b’tselem elohim – om det okränkbara människovärdet. I stället för att förmedla majoritetssamhällets statusideal, lär ditt barn grundläggande judiska värderingar som att vara en schysst kompis, stå upp mot orättvisor, och aldrig behandla någon som hen själv inte vill bli behandlad. Innan du klär ditt barn i Moncler, se till att uppfostra en mensch – det kommer berika hela den judiska gemenskapen!

Nej till förtryck! Ja till frihet!  

Glad pesach!

Anneli Rådestad