”Jag tror inte att den israeliska demokratin kan krossas.”

-Zehava Galon

Det är närapå omöjligt att följa vad som händer i Israel genom rapporteringen i svensk media. Som tur är finns den israeliska dagstidningen Haaretz som dagligen översätter en stor del av sitt material till engelska.Tidningen en ovärderlig källa för den som försöker förstå vad som händer i landet som, oavsett om man vill det eller inte, är centrum för judarnas existens. Sedan fyra år är en av de intressantaste skribenterna på Haaretz opinionssidor politikern Zehava Galon. Hennes texter står ut genom en skarp blick för orättvisor och en röst som förmedlar hopp och vilja att förändra. Anders Carlberg har träffat Zehava Galon, för att få hennes perspektiv på den politiska utvecklingen i landet.

Av Anders Carlberg

Zehava Galons inträde i offentligheten skedde 1989 då hon grundade B’Tselem, som idag är Israels mest kända organisation för mänskliga rättigheter på de ockuperade områdena. 1995 blev hon generalsekreterare i Meretz som är ett socialdemokratiskt parti med starkt fredsfokus, och 1999 valdes hon in i Knesset där hon var kvar till 2009. 2011 återvaldes hon till Knesset och blev då också partiledare för Meretz, en post som hon hade till 2018. När hon lämnade politiken började hon lägga ut texter på Facebook som fick ett stort genomslag. Strax därefter bjöds hon att skriva krönikor i Haaretz. Under valkampanjen hösten 2022 återkom hon som partiledare för att hjälpa Meretz över tröskeln till Knesset.

Du befann dig i politikens centrum under 1990-talet då regeringen med Meretz starka stöd drev på fredsprocessen. Hur ser Du på Osloavtalet idag?

-Jag anser att fredslägret gjorde flera misstag. Efter Baruch Goldsteins massaker i Hebron 1994 borde regeringen avvecklat bosättningen i Hebron [Kiryat Arba], men Rabins män var så rädda för högern. De trodde inte att de skulle kunna övertyga deras anhängare om att Osloprocessen skulle kunna ge fred. Hela processen kollapsade efter mordet på Rabin, svarar Zehava Galon.

Vi träffas 23 mars för att diskutera de stora massdemonstrationerna och protesterna mot regeringen Netanyahus ”reformförslag”, som bland annat går ut på att majoriteten i Knesset skall öka sin makt över tillsättningar av domare till Högsta domstolen. Eftersom Israel inte har en grundlag är det Högsta domstolen som kan stoppa lagar som strider mot de så kallade Basic Laws. Dessa innehåller bland annat skydd för diskriminering och andra former av mänskliga rättigheter och garanterar Israels status som en rättsstat.

Zehava Galon hänvisar till en artikel som hon skrev i slutet av februari i Haaretz som hon kallar Israel’s Apartheid Revolution. I den pekar hon på att fler och fler ser sambandet mellan demokratiprotesten och det som sker på de ockuperade områdena. Galon skriver att ”demokratins trogna har vaknat och de slåss för nationens karaktär. För skapandet av en grundlag, för jämlikhet, rättvisa och demokrati, för ett judiskt-arabiskt partnerskap och att ockupationen skall upphöra”.

-Den nya regeringens beslut gör att fler ser kopplingen mellan ockupationen och attacken mot rättsstaten. Efter pogromen i Hawara och Knessets upphävande av lagen som förbjuder nya bosättningar i de bosättningar som avvecklades 2005, i samband med utrymningen av Gaza, börjar fler och fler människor se sambandet mellan attacken på demokratin och ockupationen.

-Även Bezalel Smotrich uttalanden om att Hawara borde utplånas och om att det inte finns några palestinier tvingar människor att se sambandet, säger Zehava Galon. Bezalel Smotrich är finansminister och sedan februari högste ansvarig för samordningen av Israels aktiviteter på Västbanken.

Zehava Galon menar att extremhögerns attack på Högsta domstolen startade eftersom de såg HD som ett hinder för att genomföra sitt program att överta Västbanken. HD har stoppat den nationalistiska högern vid flera tillfällen då den angripit minoriteter och utbildningsväsendet. Hittills har den varit ett skydd mot högerns planer på att göra om samhället, säger hon.  

Bakom planerna att reducera Högsta domstolens oberoende och istället ha domare som är tillsatta av den politiska majoriteten i Knesset står think-tanken Kohelet Forum. Det är amerikanska konservativa och republikanska tankesmedjor som stått modell för Kohelet Forum som har ett nära samarbete med regeringspartierna.  Som en motvikt till Kohelet Forum grundade Zehava Galon 2020 Zulat. Organisationen skriver rapporter, anordnar konferenser med ledande politiker och publicerar även ett index över mänskliga rättigheter i Israel. Det senaste indexet handlade om interaktion mellan arabiska och judiska studenter och skolelever i Israel.

Zehava Galon tror att det är många steg som kommer att leda fram till att demokratin i Israel återupprättas och fördjupas.

-En del säger att det stora genombrottet blir när USA sätter ner foten. Andra när utlandet slutar köpa israeliska varor. Jag tror det kommer att ske gradvis. Det är en lång kamp.

-Den israeliska demokratin är inte återupprättad förrän alla är inkluderade. Frågan om ockupationen är central. Den har pågått i över femtio år, den kan inte fortsätta i all evighet. Endera frigör vi oss från ockupationen och börja bygga tvåstatslösningen eller så blir det en stat där judarna skall styra över en arabisk majoritet. Inte nog med att det strider mot alla föreställningar om rättvisa, det kommer aldrig att fungera och det är slutet för Israel, säger Zehava Galon.

-Men jag ser att de flesta ännu inte är beredda att se sambandet mellan vad som sker innanför den gröna linjen och vad som sker utanför, på ockuperad mark. Människor i allmänhet förstår inte hur påverkade vi är. När Zulat hade sin Israel Democracy Conference i februari så talade ingen av oppositionens ledare – Benny Lapid, Benny Gantz, Gideon Saar – om ockupationen. De är inte beredda att ta avstånd från ockupationen. Om Lapid skulle våga säga att ockupationen är ohållbar så skulle människor lyssna. Vi behöver sådana ledare. De kommer inte att få alla med sig men många skulle lyssna, säger Zehava Galon.

Vi talar om vilka tecken som syns i demonstrationerna på att araberna blir mer inkluderade. Jag nämner att ledarna för oppositionspartierna – Benny Gantz, Yair Lapid, Avigdor Lieberman, Merav Michaeli och Mansour Abbas från United Arab List – hade en gemensam presskonferens för första gången 16 mars och satt tillsammans på ett podium.

-Mansour Abbas släpptes fram ja, men inte Ahmad Tibi. Jag kan inte acceptera att de stänger ute Ahmad Tibi och hans allians Joint List. Han borde ingå i den samlade oppositionen men Lapid och Ganz bjuder inte in honom. Hur skall araberna kunna känna sig inkluderade om de inte får vara med för de judiska ledarna? säger Zehava Galon. Ahmad Tibi är frontfigur för de samlade arabiska partierna som lyckats samla de arabiska väljarna till det tredje största blocket i Knesset. Hans parti anser att den enda vägen framåt för Israels palestinska medborgare är att bygga en center-vänster allians som bygger på judiskt-arabiskt partnerskap och en vilja att avsluta ockupationen.  

Vi talar om de små organisationerna som driver på Israels utveckling mot ett mer demokratiskt land, som vägrar svälja kränkningar och diskriminering och därmed är demokratins vakthund. För dem är Högsta domstolens oberoende och starka mandat ett nödvändigt verktyg för att protestera mot den auktoritära politiken. I massdemonstrationerna vintern och våren 2023 syns de överallt. Till exempel organisationer för kvinnors och HBTQ-personers rättigheter, två grupper som känner sig direkt hotade av Netanyahuregeringens politik. Även om araberna nästan helt är frånvarande i protesterna finns det grupper som håller upp den palestinska flaggan och kräver att ockupationen måste upphöra för att det skall bli verklig demokrati.

-Det som sker innanför den gröna linjen, i Israel, det hänger helt klart ihop med det som sker utanför den gröna linjen, på ockuperat område. Ockupationen undergräver demokratin i Israel, säger Zehava Galon.

Några dagar efter vårt samtal inträffar det som många väntat på och som varit det viktigaste kravet i demokratirörelsen. Netanyahu avbryter lagstiftningsprocessen i Knesset för att få igenom sitt ”reformpaket”. Eller rättare sagt, han pausar processen. Både regeringen och oppositionen skickar delegationer till presidentpalatset för förhandlingar. Det firas som en seger men hur skall man se på fortsättningen. Har demokratirörelsen nått sitt mål? frågar jag Zahava Galon.

-Protesterna kan inte hejdas. Det är nödvändigt att vi använder all vår kraft för att fortsätta demonstrera. Det är tydligt att premiärminister Netanyahu inte sköt upp lagstiftningen och delta i dialog för att ”förhindra att nationen slits isär”, som han hävdade, utan främst för att köpa sig tid, omorganisera, trycka tillbaka protesten, stabilisera sitt maktinnehav och förbereda en lag som skall politisera tillsättningen av domare, svarar Zehava Galon. 

-För att förstå vad som händer räcker det med att titta på det team som premiärministern skickat till förhandlingarna hos presidenten för att föra dialog. Bland medlemmarna finns Aviad Bakshi som är en av ledarna för det ultrakonservativa institutet Kohelet Forum [som utarbetat förslaget bakom den ”juridiska reformpaketet”].

-Å ena sidan genomför man dialogsamtal som presidenten leder, och å andra sidan har ett lagförslag lagts i Knesset som kan genomföras inom 24 timmar, när det passar regeringen. Det är inte så en legitim regering uppträder, så uppför sig ett gäng extremister, skriver Zehava Galon som svar på min fråga.

Jag ber Zehava Galon reflektera över att hon är invandrare i Israel. Hon föddes i Lettland och kom som treåring till Israel.

-Jag föddes i Sovjetunionen, en diktatur som inte längre existerar. Det var ingen som förutspådde Sovjets sammanbrott före det inträffade. Förändringar kan komma fort och oväntat, säger hon.

När vi talar om hennes bakgrund i Östeuropa jämför hon hotet mot den israeliska demokratin med andra demokratier där förändringarna gått längre och utan att folket har rest sig och gjort motstånd i den omfattning som skett i Israel.

– Jag tror inte att den israeliska demokratin kan krossas. Israel är inte som Ungern och Polen. Här är demokratin starkare, säger Zehava Galon.

Anders Carlberg