Ny teknik gör överlevande odödliga

Studier visar på stora kunskapsglapp om Förintelsen både bland elever och nyutexaminerade lärare. Samtidigt erbjuder ny teknik och artificiell intelligens möjligheten att föra vidare vittnesmål från Förintelsen på innovativa sätt. I Sverige pågår ett unikt projekt för att komplettera framtidens historieundervisning.

84­ÅRIGE  TOBIAS  RAWETsitter i en fåtölj framför en grön skärm med ljusblå skjorta, chinos och bruna läderskor. Alltid rena kläder – det är ett av spåren som Förintelsen satt i honom.

Lizzie Oved Scheja, grundare och chef för kulturinstitutionen Judisk kultur i Sverige, står mittemot honom och ställer frågor som ljud- och bildteknikerna spelar in. Rawet, född 1936 i polska Lódz, började föreläsa vid 56 års ålder om hur han överlevde Förintelsen. Tre decennier senare har han besvarat de allra flesta frågorna. Det har varit i aulor, konferens- och klassrum, men aldrig i en sådant här sammanhang.

”Hur var det i ghettot?” frågar Scheja. ”Hade du några kompisar?”

Ett tjugotal personer följer inspelningen på distans: Fotografer, museiguider, forskare och andra knutna till projektet ”Dimensions in testimony” (DIT), som är ett samarbete mellan USC Shoah foundation (USCA), Judisk kultur och Sta- tens historiska museer.

Tobias dotter Helena Rawet är också inloggad. Hon tar sig för pannan och drar på smilbanden när hennes pappa svarar på frågor som ”Har du träffat Hitler?” eller ”Åt du gefilte fish?”

”Kan du ta om gefilte fish?” hörs någon säga i bakgrunden.

Under fem heldagar har  Tobias Rawet svarat på tusentals frågor. Han, eller snarare hans vittnesmål i form av en frågor-och-svar-interaktion, ska med hjälp av datorkraft bli tidlöst åtkomligt – i folkmun kallat hologram.

Nja, hologram är en felbenämning, säger Lizze Oved Scheja. USCA som äger tekniken har påpekat att de inte får säga så längre.

– Det heter ”interactive biography” – hologram är en annan teknik, säger Scheja.

Skillnaden är att hologram är tredimensionella videor medan en interaktiv biografi är tvådimensionella inspelningar som man kan interagera med. Med hjälp av artificiell intelligens ska tekniken kunna uppfatta vilka frågor som ställs och justera svaren därefter. Utifrån betraktarens perspektiv kan därför upplevelsen uppfattas som holografisk, då avbildningen beter sig som om den vore levande. Råmaterialet är filmat så att filerna går att anpassa till ny teknik i framtiden för att framtidens ungdomar inte ska uppleva att tekniken är föråldrad.

DET VAR I januari 2019 som svenskar först fick stifta bekantskap med projiceringen av Pinchas Gutter och Eva Schloss i utställningen ”Speaking memories – Förintelsens sista vittnen” på Historiska museet; Judisk kultur var medarrangör. Scheja såg möjligheter till en svensk version och bjöd i november in statsminister Stefan Löfven (S) och utbildningsminister Anna Ekström (S). Dit kom även Stephen Smith, vd för USCA Showa foundation och den svenske affärsmannen Joel Citron, styrelsemedlem i USCA och  vice  ordförande  i Auschwitz Birkenau Memorial Foundation.

– Jag tyckte det var förvånansvärt givande. Jag trodde att det skulle kännas som på låtsas. Men det gjorde det verkligen inte. Det här är en fantastisk satsning, säger utbildningsminister Anna Ekström (S).

Fyra månader senare lät regeringen meddela att de tänkte bidra med 2,3 miljoner kronor till projektet. Totalt kostar det fem-sex miljoner kronor, enligt Lizze Oved Scheja. En stor donation kommer även från paret Citron.

Är satsningen motiverad, varför inte lägga det på något annat som rör Förintelsen?

– En bra insats, men inte tillräckligt. Utbildning är mycket viktigare och den viktigaste insatsen vi kan göra (i en demokrati som Sverige) är att se till att undervisningen ska få så bra förutsättningar som möjligt. AI-installationen är en del av en större satsning, säger Ekström

Allt var nära att ställas in på grund av coronapandemin. Den tänkta inspelningen blev uppskjuten till sommaren. Genom att skala ner personal på plats minskade kostnaderna och man fick råd att spela in ytterligare en överlevande, Elisabeth Citrom.

– Vi ville ha två olika berättelser och två olika narrativ, Elisabeth är från Transsylvanien, överlevde Auschwitz och dödsmarschen och bosatte sig i Israel efter kriget. Tobias är från Polen, överlevde i ghettot och var med sina föräldrar under hela tiden, säger LizzIe Oved Scheja.

FARHÅGOR NÄR TEKNIKEN BEGRÄNSAR

När det rör vittnesmål, så kallad ”oral history”, finns det en problematik kring minnet och trauma. Psykologen Suzanne Kaplan, som har erfarenhet av att intervjua överlevande i Sverige för Survivors of the Shoah Visual History and Education (Shoah Foundation) och som har skrivit en doktorsavhandling om barn under Förintelsen, blev inkallad som expertkompetens. I ett mejl till Judisk Krönika beskriver hon problematiken. ”Det handlar både om vad som berättas och hur det berättas. Just denna aspekt – som kanske är särskilt viktig för dem som var barn under Förintelsen med övervägande kroppsminnen – föreställer jag mig är svår att fånga med denna metod”, skriver Suzanne Kaplan.

Lizzie Oved Scheja lyfter två andra farhågor med  projektet – exempelvis dataförlust av inspelningarna. Men den största rädslan är att Tobias Rawet och Elisabeth Citrom inte blir nöjda med resultatet: ”hur deras vittnesmål förs vidare genom hologrammet. Då har vi misslyckats.”

USCA:s vd Stephen Smith berättade i CBS-programmet ”60 minutes”, tv-jättens flaggskepp för undersökande journalistik, att han mött motstånd från flera håll. Har vi tänkt på de överlevandes välmående? Försöker vi hålla dem vid liv efter deras död? Enligt Smith är alla kritiska förutom de överlevande själva.

Så länge produktionen inte är klar vet ingen svaret. De två deltagarna har gett sitt medgivande att det ska slutföras även om de inte lever.

– Tobias sa till mig: Om det så är det sista jag gör, säger Scheja.

HOLLYWOOD TÄNDE GNISTAN

Vi är bara i lindan av den tekniska utvecklingen. Kanske föddes nyfikenheten inför vad som är möjligt i november 1993 när Steven Spielbergs Schindler’s List – den första stora Hollywoodfilmen om Förintelsen – hade premiär. Filmad i svartvitt för att ge en samtida, dokumentärliknande känsla kom filmen att gå till historien som en av de mest prisade filmerna någonsin. Många filmregissörer var kritiska, frå- gan rörde ämnet som plågat många konstnärer genom åren: kan något ge rättvisa åt ämnet, och hur?

”Schindler’s List är inte en film om Förintelsen; Förintelsen handlar om sex miljoner judar som dog, Schindlers list om 600 som inte dog”, sa regissören Stanley Kubrick till sin manusförfattare Fredric Raphael.

Spielbergs inspirationskälla Claude Lanzmann, dokumentärfilmaren bakom den nio timmar långa dokumentären ”Shoah” från 1985, kallade filmen för ett ”kitschigt melodrama” och en ”förvrängning av historiska fakta”.

Intäkterna från filmen använde Spielberg oavkortat till att starta ”USC Shoah Foundation” med syftet att dokumentera överlevarnas historia. Hittills har institutet samlat in videoinspelningar med över 55 000 överlevande. Sverige var ett av de första länderna som bidrog med dokumentation. Det tar tolv år att lyssna igenom alla vittnesmål.

Projektet Dimensions in Testimony är en milstolpe, men långt ifrån det första i sitt slag. 24 april 1945, nio dagar efter befrielsen, filmade soldater Hella Goldstein i koncentrationslägret Bergen-Bel- sen, framför en hög av lik. I Sverige intervjuade makarna Tegen överlevande sommaren 1945 och skrev boken De dödsdömda vittne- na. Ambitionen till dokumentation har funnits länge, men först på senare år har dokumenterandet tagit en mer okonventionell form. En anledning är att det snart inte finns några överlevande kvar som kan berätta sina historier.

”Det är viktigt att genom exempelvis ”AI-installationen hålla minnet levande – bevara möjligheten för morgondagens barn att ställa frågor”, säger utbildningsminister Anna Ekström. ”Sedan har nya tekniska framsteg möjliggjort ett nytt historieberättande.”

Historikern Stéphane Bruchfeld, som varit anlitad som forskningskonsult och intervjustöd i projektet, är imponerad av arbetet. Samtidigt är han tveksam till den nya teknikens betydelse för Förintelseutbildningen och möjligheten att hålla minnet levande.

– Man vill föra vidare på ett sätt som vi i dag tror eller  hoppas på kan vara framtidens melodi,  i detta fall ett hologram av en överlevande som man kan ställa frågor Frågorna kommer från unga människor och andra som lever i dag, men vi kan naturligtvis inte veta vad människor i framtiden kommer att vilja ställa för frågor som vi inte har tänkt på i dag, säger Bruchfeld.

– Med hjälp av ny teknik försöker man uppdatera utbildningen och tror eller hoppas att detta är vad som kommer att Men personligen är jag mer old school: dokument, bilder, ljudupptagningar, vittnesmål, att på ett ganska enkelt sätt komma så nära källorna som möjligt.

SNART KAN MAN besöka Bergen-Belsen via 360-fotografering – förena filmer, foton, böcker, nyheter och vittnesmål – för att skapa en ”interaktiv och uppslukande miljö”, säger Matt Boswell, forskare från University of Leeds i ett uttalande. Konceptet heter ”Virtual Holocaust Memoryscapes”. Och redan nu går det att bli guidad med virtual reality (VR) av Pinchas Gutter i koncentrationslägret Majdanek. Forskare i USA försöker även göra det möjligt att uppleva Nürnbergrättegångarna med VR och speldesign.

Tidigast till sommaren är Rawets och Citroms hologram redo för en verklig publik, antingen på Historiska museet eller Malmö museum. Filerna befinner sig just nu hos USCA som indexerar svaren för ett första test.

Scheja och andra i projektet betonar att inget kan ersätta ett vittnesmål från en levande överlevare. Det här är ett annat medium när de inte längre finns bland oss – ”kanske inte det viktigaste, men en ingrediens bland flera”.

Visst finns det redan en riklig dokumentation av folkmordet på Europas judar: minnesmärken, filmer, dokumentärer och tv-serier, böcker, självbiografier, dagböcker och romaner, allt i syftet att förstå dess orsaker, förlopp och konsekvenser. Lite tyder på att minnet av Förintelsen kommer gå i graven med det sista ögonvittnet. Istället väcks nya frågor: kan fokus på det individuella ödet stå i vägen för en större och bredare historisk medvetenhet?

Leon Nudel