Revolutionen i Malmö: judar och muslimer söker stöd hos varandra

Under 2010-talet har Malmö kommit att förknippas med en tilltagande antisemitism, driven av den muslimska befolkningen. Nu har de båda minoriteterna gemensamt tagit ett initiativ till ett unikt dialogprojekt, ”Amanah”. Vägen till bättre relationer och samarbetsformer bygger på tro och gemensam identitet.

”Håller ni med om att den här filmen är en lektion i interreligiöst samarbete?” Imamen Salahuddin Barakat och rabbinen Moshe David HaCohen har tagit plats på biografen Panoras scen, ett stenkast från Möllevången i Malmö. Den här kvällen i maj har det varit visning av filmen ”Besa”, som handlar om muslimer som skyddade judar under Andra världskriget. Deras svar på moderatorns fråga är allmänt hållna. Den som förväntat sig att diskussionen skulle närma sig relationen mellan judar och muslimer i Malmö hoppas förgäves. Men det är inte heller meningen. Inte ikväll. Den här gången handlar det snarare om en diskret presentation av ett nytt och unikt partnerskap.

Förhållandet mellan minoriteterna i staden har länge varit spänd. Den dialog som funnits tidigare, är man överens om, har aldrig varit riktigt förankrad på församlingsnivå. Man har snarare upplevt att minoriteterna fösts samman som ett politiskt svar på en infekterad situation. Nu är det dags att försöka på egen hand. För första gången i Sverige. Två unga män, en imam som utbildats i Jemen och en rabbin från Västbanken, har fått uppgiften att se till att det lyckas.

Ett par månader tidigare har Moshe David HaCohen tagit emot i synagogan. Hans uppenbarelse för inte direkt tankarna till det andligt kamerala. Den här marsdagen bär han grå keps, inte kippa. En mörk jacka med kapuschong. Ansiktet ramas in av ett yvigt skägg och tinninglockar som ligger vikta bakom öronen.

Tycker du att Judisk Krönika publicerar värdefulla texter och vill stödja verksamheten?

Malmös färska rabbin har nyligen lämnat Västbanken, där han levt med en till synes ändlös konflikt in på knuten. Hans ledstjärna är den avlidne rabbinen Menachem Froman, som förespråkade likvärdiga rättigheter för palestinierna på Västbanken. Ur samma tradition har det växt fram en gräsrotsorganisation som heter Shoreshim (”rötter” på hebreiska), som samlar både judar och palestinier på Västbanken. Målet är att förstå varandras perspektiv i konflikten, förespråka icke-våld och ge varandra stöd i tider av uppblossande konflikt.

– Vi måste fråga oss själva vad vi kan göra för att lära av varandra, utan att för den sakens skull ge avkall på våra identiteter. Fred (Shalom) kommer i Guds namn och är ingen politisk process. Det handlar om att acceptera Den andre, säger Moshe David HaCohen.

Det är de här erfarenheterna som Moshe David HaCohen tar med till Malmö. En plats som naturligtvis inte går att jämföra med Västbanken, men som fått ett negativt rykte internationellt, inte minst för judars utsatthet.

– Du kan föreställa dig när jag berättade för vänner, grannar och släkt att jag skulle flytta till Malmö? De googlar naturligtvis och alla negativa saker kommer upp. Den mest våldsamma staden, antisemitism, extremism, gäng. Visst kan det begås extrema handlingar men normala människor är inte intresserade av extremism.

I samband med att Moshe David HaCohen blev aktuell som rabbin i Malmö fanns det i judiska församlingens styrelse ett resonemang om hans geografiska bakgrund.

– Området han kommer ifrån (en del av bosättningen Tekoa) har jag aldrig besökt, men jag har förstått att man jobbar ganska mycket med samarbetsfrågor mellan israeler och palestinier, säger Freddy Gellberg, ordförande.

För dialogprojektet i Malmö kunde Moshe David HaCohens bakgrund vara både positiv och negativ. Positiv just i bemärkelsen av hans erfarenheter att samarbeta med palestinier i en komplex situation. Negativ med tanke på sprängkraften i Israel-Palestina-frågan.

Att skyla rabbinens bakgrund inför den tänkta samtalsparten var inget alternativ. Så man gjorde tvärtom.

– När vi träffat muslimska företrädare har han själv berättat. Jag har inte upplevt att det varit en jättefråga. Träffar man en imam som inte bara är influerad av politiska konflikter, så vet han kanske mer om bakgrunden än vad många andra gör.

Förra hösten bjöd Judiska församlingen in Salahuddin Barakat och Andreas Hasslert till judiska församlingshemmet för att medverka i själva anställningsprocessen av den nya rabbinen. Andreas Hasslert konverterade till islam för 15 år sedan och har blivit en nyckelfigur bland arabisktalande sunnimuslimer i Malmö.

– Judiska församlingens styrelse ville veta om vi kunde föra dialogen och processen framåt med Moshe David HaCohen, säger Andreas Hasslert. Svaret blev att det kunde man.

– Både jag och Salahuddin Barakat kom fram till att han har exakt de andliga kvaliteter och det sociala engagemang som vi skulle önska av en rabbin för att lösa de här frågorna.

Idén om ett dialogprojekt med Judiska församlingen vann gillande hos Islamiska förbundet. Under året har processen förankrats i främst de arabiska sunnimuslimska församlingarna i Malmö.

– De har en mycket tydligare känslomässig koppling till Palestina och i Malmö bor många palestinier. Det är där dialogen måste vara som starkast.

Tror du att personer med en stark känslomässig koppling till Palestina kan komma att ifrågasätta dialogen?

– Ja, men då måste man ställa motfrågan: på vilket sätt hjälper det frågan framåt att demonstrera på ett torg? Jag förstår att det finns en frustration, att det behövs en ventil, men det leder ingenstans framåt för situationen här i Sverige. De som bara har Palestinafrågan politiskt framför sina ögon kommer att ha svårt att svälja dialogen överhuvudtaget.

Salahuddin Barakat är en upptagen man. Hans Islamakademi växer och han undervisar och predikar i flera moskéer. När vi ses i en lokal i centrala Malmö som Islamakademien förfogar över ber han om ursäkt för att han måste vattna krukväxter. Det har inte hunnits med.

Salahuddin Barakat kom till Sverige från Libanon som sjuåring. Familjen var ganska sekulär men hans intresse för andlighet fick honom att ta sig igenom Bibeln, Koranen och grekisk mytologi i tidig ålder. Den stora drömmen var att bli pilot men 11 september-attentatet satte käppar i hjulet.

(Han gjorde värnplikten som flygplansmekaniker, gruppbefäl, i Ronneby. Betygen blev för låga för att söka vidare till pilotutbildning. ”Utan grund, som jag kände det, och jag fick utstå mobbning från befäl. Tyvärr.”)

Via universitetsstudier tog livet istället en ny riktning när han fördjupade sig i islam. En imam från Jemen på genomresa fick honom att besluta sig för att flytta dit, för att studera i ett teologiskt lärosäte. Han stannade i fyra år. Nu, inte 40 år fyllda, har han blivit den kanske mest inflytelserika imamen i Malmö.

Att samarbeta med judarna i Malmö faller sig naturligt, menar han.

– Vi lever i en tid där minoriteter kommer att få det allt svårare. Vi har mycket att ge varandra. Den judiska minoriteten är mer förankrad i samhället, medan muslimer är en stor minoritet. Deras erfarenhet tillsammans med vårt antal gör oss till en stark opinionsbildare i ett samhälle som tyvärr går åt det bruna hållet.

Det finns gemensamma frågor att driva, till exempel kosher/ halal-frågan och omskärelsefrågan. Områden där religionsfriheten hotas. Ett samarbete är även viktigt för att lösa de konflikter som finns mellan judar och muslimer i Malmö, säger Salahuddin Barakat.

– Det finns en del muslimer som har antisemitiska föreställningar och även judar som har islamofobiska och anti-arabiska föreställningar. Det försvårar samarbetet i de andra gemensamma delarna.

Det viktiga, menar Salahuddin Barakat, är att Israel-Palestina-frågan inte blir relevant i dialogarbetet.

En del av schismerna som funnits i Malmö mellan grupperna anses allmänt grunda sig i den konflikten.

– Utan tvekan är det så. Antisemitismen är en ideologi som existerar oberoende av konflikten i Mellanöstern, men konflikten har gett näring åt antisemitiska föreställningar. Palestinafrågan kommer utan tvekan att diskuteras när vi är ute och pratar, men det är inte vår uppgift att lösa den konflikten. Vår uppgift blir att få folk att sära på saker och ting, åtminstone till den nivå att man inte utsätter andra för hat och hot.

I slutet av juli spiller konflikten åter över på Sverige. Sedan två israeliska poliser dödats av israeliska araber vidtar Israel rigorösa säkerhetsarrangemang vid al-Aqsamoskén i Jerusalem. De närgångna övervakningsmetoderna i samband med bönen upprör muslimer, med sammandrabbningar och dödsfall bland både israeler och palestinier som följd.

Vid en manifestation i Helsingborg uppmärksammas att en imam kallar judar för ”apornas och svinens avkommor”. Salahuddin Barakat får kommentera händelsen i Sveriges Radio där han beklagar imamens uttalande. När han, via Islamakademin, bjuder in till en bönekväll för al-Aqsa-moskén skriver Moshe David HaCohen på hans Facebooksida:

”Tiden har kommit då det måste bli ett stopp för våld på heliga platser. Jag önskar att vi kunde hålla en gemensam bön på den heliga platsen. Som troende kan vi stärka varandra och tillsammans verka för att den här platsen inte ockuperas genom våld av någon, på något sätt.”

Under våren och sommaren 2017 har banden knutits allt starkare mellan judiska församlingen och muslimska församlingar. När Salahuddin Barakat och Moshe David HaCohen i augusti träffas i judiska församlingens lokaler har man kommit en bra bit på projektbeskrivningen av det som ska bli samarbetets flaggskepp, Amanah.

Namnet är hämtat från hebreiskans Emunah (tro) och amen. På arabiska betyder ordet ungefär ”uppfyllande/ upprätthållande” av tillit. Namnet ska avspegla hoppet om tillit baserat på tro, mellan den judiska och de muslimska församlingarna.

Ambitionen är inte bara en dialog som för minoriteterna närmare varandra, utan även att gemensamt arbeta mot fördomar kring minoriteterna i stort, förklarar Salahuddin Barakat. Moshe David HaCohen vidareutvecklar resonemanget:

–Det här handlar om mer än att tolerera varandra, det handlar om att skapa förtroende och tillit på ett djupare plan, via en gemensam identitet och teologiska diskussioner.

På vilket sätt kommer Amanah att göra sig påmint i Malmö?

– När konflikter uppstår kommer vi att vara där på plats och kunna hjälpa till. Tillsammans kan vi bidra till att skapa en atmosfär som är mer öppen och tillåtande. Vi kan bidra till att lyfta fram judarnas befintlighet, deras historiska förankring i staden och ge dem dess fulla rätt och öppenhet att uppfylla sin identitet fullt ut. Detsamma gäller naturligtvis muslimerna, säger Salahuddin Barakat.