”Stalin och Hitler skrämde mänskligheten till måttfullhet”

Den israeliska författaren Amos Oz har gått bort, 79 år gammal, efter en längre tids sjukdom. En av sina sista intervjuer gav han till Judisk Krönika under höstveckorna då årets Nobelpris förkunnades.

I dagarna tillkännagavs årets Nobelpris. Priset i litteratur utgick dock eftersom Svenska akademien som utser priset har skakats av skandaler det senaste året.
Har din syn på Nobelpriset förändrats?

Jag har inte följt skandalen då jag har varit upptagen med annat. Jag har ingen tydlig uppfattning om vad som har hänt, jag vet bara att det har varit en skandal.

Din bok Hur man botar en fanatiker publicerades kort efter 11 september 2001. Den fick ett enormt internationellt genomslag och har genom Teskedsorden delats ut i 800 000 exemplar på svenska. Din nya bok Kära fanatiker: Tre tankar tar avstamp i dina idéer från 2011 men har en ganska annorlunda titel: Kära fanatiker: Tre tankar – har din uppmaning om att bota fundamentalismen övergått till en önskan om dialog med fanatikern?

Ja, det stämmer – istället för att tala OM fanatikern försöker jag tala till honom.
Jag försöker tilltala honom utan ilska eller hat. Jag försöker få hans uppmärksamhet eller i alla fall några fanatikers uppmärksamhet. Den nya boken är baserad på den gamla men det är en helt ny bok, helt omarbetad och fördjupad.

Hur upplever du att världen har förändrats sedan 11 september 2001?

För mig har det blivit tydligt, de senaste 20 åren, att fanatism – olika former av fanatism – har blivit ett av de största hoten mot världen. Det handlar inte bara om fanatiska islamister, chauvinister eller nationalister. Det dyker upp fanatiska rörelser överallt, i Europa, USA och i Skandinavien också för den delen.

Ökad polarisering verkar också vara ett globalt fenomen. Delade samhällen där invånarna har väldigt olika uppfattningar om nationalism, universalism humanism och migration. Israel, Sverige och USA är bara några exempel där den här polariseringen står ut. Är detta bara en naturlig del av tidens pendel som slår fram och tillbaka eller hur ska vi läsa vår tid?

Jag vet inte om detta kommer och går med tiden men jag kan säga att det överallt, inklusive i länder som knappt har några immigranter, som Polen och Ungern, eller i länder som tagit emot relativt få migranter, verkar finnas en stark grogrund för hat, uppvigling, rasism och fanatism. Detta är alltså inte nödvändigtvis ett svar på invandringen. Det är en djupare reaktion, en slags själviskhet. En själviskhet som verkar breda ut sig. Människor som enbart är intresserade av sig själva, inte av mänskligheten, utan bara av de människor som utgör samma nation, grupp eller religion. Det är detta som förenar oss nu i USA, Europa och på många håll i Mellanöstern. Vi bryr oss bara om oss själva.

Så vad kan en humanist göra?

Jag tänker på poeten John Donnes dikt: Ingen människa är en ö. Inget land är en ö, ingen kontinent är en ö. Det är mitt enda svar på den nya framväxten av kollektiv själviskhet.

Vad beror den på tror du?

Den kan bero på att vi rör oss allt längre bort från 1900-talets skräck och fasor. Stalin och Hitler menade inte att ge mänskligheten en gåva men de gjorde det genom att skrämma henne till en slags måttfullhet vad gäller grundlöst hat, rasism och själviskhet. Tyvärr verkar Hitlers och Stalins hämmande effekt ha nått sitt bäst-före datum. En ny generation unga växer upp som själva inte har chockats av 1900-talets grymheter. Vi har njutit 50 goda år av relativ tolerans, relativ humanism och relativ pluralism. Nu kanske det återgår till mänsklighetens vanliga blodiga historia av etnisk egoism och religiös och nationell själviskhet. Business as usual!

Det här numret av Judisk Krönika handlar till stor del om vikten av att minnas Förintelsen för att motverka liknande grymhet. Vad tycker du vi måste ta fasta på?

Det mest effektiva sättet att minnas och förstå dåtidens fasor är att fråga sig själv hur man själv skulle ha agerat om man hade levt då. Skulle jag ha varit ett offer, en åskådare eller förövare? Vad hade jag gjort om jag var en 17-årig tysk, japan eller svensk?

Finns det något i den judiska idétraditionen som skulle kunna verka helande för vår polariserade värld?

Nu rör vi oss från den första essän i Kära fanatiker till den andra om den judiska civilisationen. Jag menar, att i goda tider, inte alltid men i goda tider, så har judendomen en väldigt pluralistisk gen. I goda tider är judendomen en civilisation av tvivel och argumentation. Jag tror att det är judendomens största bidrag till Västvärlden. Vi har inte alltid varit pluralistiska och toleranta men i goda tider ja. I goda tider står judendomen för hälsosam skepsis, ironi, perspektiv, relativism, och en särskild förmåga att förbli human och acceptera att andra, trots att de är annorlunda oss själva, har samma rätt som oss att vara just annorlunda.

Israel – ett land du älskar – firar 70 år i år. Vad är din förhoppning för landets framtid?

Det kan jag svara dig med ett enda ord: FRED.
Jag hoppas verkligen att allt kommer utvecklas till det bättre.
Shalom!