JIDDISCHKRÖNIKAN

Vi äro tusenden kishkejidn

Av Susanne Sznajderman-Rytz

By Jewish Chronicle januari, 09th 2018 AT 09:58 f m

I min barndom började måltiden med es gesinter hayt! Ät och var frisk skulle man med glimten i ögat kunna översätta det till. Så sas det vid alla familjens måltider och återkommande med hela släkten! Detta mantra känns just idag aktuellt! Förkyld och med stämbandsinflammation fattar jag pennan för att formulera något om alla välsmakande och värmande rätter som omger våra judiska minnen!

Vi äro tusenden! Så kan man formulera oss kishkejidn som samlas runt grytorna och de numera mer sällan uppdukade rätterna! Idag behöver jag en jouekh, och var snäll och bortse från stavningen. En värmande näringsrik buljong kokt på höns med morötter, purjolök och skummad i det oändliga. Denna barndomens ofta förekommande soppa hade oändliga variationer.

   Mit lokshn, mit mejralekh, mit bitchis… min faster kavlade på köksbordet ut en lokshntajk med ett oöverträffat handlag. Det som blev till lokshn, chilgalekh och ferfalekh och sedan torkades i papperspåsar, från Konsum, i skafferiet.

Ja, ni får ursäkta att dessa minnen trumfar det mesta! Är judisk mat ren nostalgi? Ja, i så fall tar jag gärna en nostalgitripp då och då! Det är helt kosher!

När Tomas Tengby besökte familjens kök inför en TV-inspelning till Tinas mat om kosher kosthållning, ville han smaka och efterfrågade speciellt gefilte fish! Det var morgonen efter Jom Kippur och jag öppnade kylskåpet. Rester av gefilet fish, chrayn, fishyoekh, kreplakh, yoekh mit fleish, brist och en söt lokshnkigl mit roshinkes, gjorde honom mållös. Efter gefilte fishen med khrayn, gick inspelningen igång! TV:s genomslagskraft visade sig enorm.

Samtalsämnet judisk mat tycktes aldrig ta slut, så nu fortsätter jag i dessa spalter.

I Tel Aviv, på Dizengoff, den gata som skulle vara stadens Champs Elysée, stöter jag på Aviva, vår dotters väninna som sitter på restaurang Keton och schmusar med en israeliska.

Vad gör de här?

Keton är den restaurang som har överlevt i fyra generationer när det mer heimishe New York, en annan restaurang tvärs över gatan, fick slå igen. Eller när Batja, några kvarter norr ut flyttade till en mer undanskymd adress.  Här samlas många kishke jidn. Tidigare satt här jiddischister, konstnärer och författare, en samlingsplats för alla som behövde känna den mat som har tusen smaker, es hot toyzend taam. Här finns den meny som får både hjärta och mage att vibrera!

   Gale fin kelbne bayner, a helzale, krupnik, kishke, varenikes, cholent och som om det inte var nog… cholent mit kishke! Om någon mot all förmodan, lämnat plats för en dessert alltså lokshnkigel, zimmes eller schtrudel är det bara att gratulera!

Här känner man dofter från barndomen när mames un bobbes, mammor och mor- och farmödrar, regerade i köket med a varglholts, en kavel i ena handen och a sheplefl, en soppslev i den andra!

Abi gesint!

Susanne Sznajderman-Rytz

 

NYHETSBREV KONTO