“Jag hoppas fortfarande att världen ska lösa det här sansat”
Victoria är en av de 150 000 judar som bor i Ukraina. Hon är född i Kyiv och har alltid varit engagerad i judiskt liv, bland annat som president för judiska studentorganisationen i Ukraina och som medarbetare på Jewish Agency Ukraine. Idag sitter hon med i flera styrelser för judiska organisationer. Hon är hemma när vi hörs över videolänk och det är uppenbart att Rysslands invasion av Ukraina tidigt i morse kom som en överraskning.
Av Anneli Rådestad
– Jag kan fortfarande inte tro det. Igår levde vi som vanligt. I morse vaknade jag till ljudet av explosioner. När Putin förklarade de östra regionerna av Ukraina – Luhansk och Donetsk – för självständiga tänkte vi att det här är allvarligt, det är en upptrappning, men vi trodde inte att det skulle gå till så här, att Kyiv skulle bombas idag, 2022. Det är löjligt!
Victoria berättar hur några av de många judiska organisationer som finns i Ukraina idag har reagerat på invasionen.
– Flera utlandsfödda chefer på de internationella judiska organisationerna har rest hem, till Israel och USA men rabbinerna är kvar. Några av de ultraortodoxa församlingarna har rest utanför storstäderna, till ställen där de brukar ha sommarläger för barn och familjer. Där har de sedan länge förberett med mat och andra förnödenheter.
– Chabad som leder den judiska gemenskapen och flyktinglägret Anatevka utanför Kyiv välkomnar alla judiska församlingsmedlemmar som känner sig rädda att komma till dit.
De projekt som Victoria själv hjälper till med är inriktade på äldre och de fattigaste familjerna. För dem var det tufft ekonomiskt redan före krisen.
– Vi märker redan nu att priserna har gått upp på mat och mediciner. Folk är oroliga att det inte kommer finnas mat i affärerna. Särskilt nu när kriget faktiskt är här. Vi har dragit igång flera stödkampanjer där vi vänder oss till judiska organisationer runt om i världen för att få hjälp.
En annan orosfaktor är kommunikationsvägarna, menar Victoria.
– Tänk om telefonlinjer och internet slutar fungera. Det är vi som samhälle inte alls förberedda på. Vi tar ju för givet att vi kan kommunicera på det här sättet.
Israel har sagt sig vara beredda att evakuera judar från Ukraina om det blir krig, hur ser du på det?
– För ett par veckor sedan uppmanade Israel alla sina medborgare som befinner sig i Ukraina att evakuera. Jag tror att kanske hälften nappade på det och har lämnat landet. Då kände många ukrainska judar att agerandet skapade mer uppståndelse och panik än nödvändigt. Men det är klart att det känns som en trygghet att veta att jag har någonstans att ta vägen om det skulle bli värre. Det känns bra att Israel är beredda att göra så.
Skulle du själv kunna tänka dig att evakueras till Israel?
– Inte utan mina föräldrar.
Håller du kontakten med judiska kollegor i Ryssland?
– Jag har familj i Moskva. De flesta av Ukrainas judar är rysktalande och har band till Ryssland men det betyder inte att de vill vara ryssar. I mitt Facebookflöde ser jag olika sorters reaktioner från judiska bekanta och kollegor i Ryssland, men de flesta verkar vara emot invasionen.
Kan invasionen leda till ökad antisemitism?
– Redan 2014 märkte vi av en del provokationer och bad då om förstärkning utanför de två synagogor som idag är aktiva i Kyiv.
Vad oroar dig mest?
– Att vi verkligen ska behöva fly. Det är så svårt att tro att det verkligen skulle kunna bli så.
Vad ger dig hopp?
– Jag hoppas fortfarande på en sansad utveckling. Den ukrainska armén är stark. Den mottog mer ekonomiskt stöd under gårdagen än under hela 2021. Dessutom verkar folk stanna i Kyiv. De är inte rädda, de är förberedda. Vi har varit i krig sedan 2014. Det finns många som är beredda att slåss för våra städer. Jag vet att det här bara är början…
… men det betyder jättemycket att folk, kollegor i omvärlden visar oss sitt stöd, hör av sig och kollar läget.
Vad kan judiska församlingar och organisationer göra?
– Ni kan stötta oss med ekonomisk och humanitär hjälp. Och lobba för att era regeringar ska fortsätta stötta Ukraina och arbeta för att Europa och Ryssland hittar en lösning på krisen – en diplomatisk lösning istället för krig.
Anneli Rådestad