Studentorganisationen Hillel var inhyst i den här anrika byggnaden i Charkiv, Ukrainas andra största stad. Byggnaden förstördes av ryska styrkor den 2 mars 2022. Foto: Sergey BOBOK / AFP

”Hur vet man när det är dags att fly?”

Victoria är judisk aktivist i Ukraina. För en vecka sedan vaknade hon till ljudet av missiler. Det få trodde var möjligt hade precis inträffat – Ryssland hade påbörjat sin invasion av Ukraina.

Av Anneli Rådestad

Sedan kriget bröt ut i Ukraina, den 24 februari, har vi hörts dagligen på WhatsApp. Då – för en vecka sedan – var Victoria i chock. På onsdagen hade hon levt ett vanligt liv. På torsdagen vaknade hon upp till ett krig.

Idag, på krigets åttonde dag är Victoria fortfarande kvar i Kiev. Hon vill inte lämna sina föräldrar. Dagarna går åt till att hjälpa till där hon kan, koordinera flyktrutter, och hjälpsändningar till de mest behövande. Det finns fortfarande varor i butikerna även om det börjar bli brist på medicin, berättar hon. Frågan som gnager är om hon gör rätt eller fel i att stanna kvar i Kyiv.

– Jag vet inte om jag gör rätt. Hur vet man att det verkligen är dags att ge sig av?

Flera av Victorias vänner och kollegor är fortfarande kvar i staden. De har, som hon, åldrande föräldrar eller en son eller en man som inte längre får resa, då alla ukrainska män mellan 18-60 förväntas hjälpa till att försvara landet.

– Det är heller inte riskfritt att fly. Äldre människor har svårt att ta de överfulla tågen. Det är en lång väg till gränsen, och rutten är långt ifrån säker. I vissa familjer är barnen redo att resa, men inte föräldrarna. En del vill inte lämna sin katt eller hund. Andra vill inte lämna sitt hem eller sin business. Och vad händer dagen efter, när man vaknar upp i ett annat land och måste bygga upp sitt liv på nytt? Att lämna är ett otroligt svårt beslut för många. Det är heller inte möjligt för alla.

Är folket fortfarande redo att försvara sitt land?

– Självklart! Ingen här krigar för att de VILL ha krig. Vi vill att kriget ska stoppas nu omedelbart! Vi vill ha fred! Men vi kommer försvara vårt land och vägrar att kapitulera. På landsbygden går byborna ut ur sina hem för att med sina kroppar sinka ryska arméns framfart. Ingen kommer ge upp!

Är det fortfarande stor uppslutning bakom president Zelensky?

– Alla är verkligen stöttande. Vissa menar att vi inte ska hylla honom för mycket, men att det är viktigt att vi står enade nu.

Spelar det roll för dig och andra judar i Ukraina att han är jude?

– Vi diskuterade det mycket före presidentvalet 2019. Ukraina har stora problem med korruption, ekonomin och kriget med Ryssland, som ju inte startade för en vecka sedan utan 2014. Oavsett VEM man är som president kommer man bli anklagad för något. Vissa oroade sig för att en judisk president skulle leda till mer antisemitism. Andra var positiva och kände stolthet. Nu är känslorna blandade. Förmodligen är det bra att det är en judisk president och att han än så länge verkar fatta rätt beslut.

Några som inte fattar rätt beslut just nu är de stora ryskjudiska organisationerna som knappt uttalat sig om kriget, menar Victoria. Hon känner en enorm besvikelse över att de inte tar starkare ställning. I ett nyhetsbrev hon fick skickat till sig från en organisation stod det något vagt om att immigrationen till Israel från Ukraina just nu ökar. Det var allt.

– Jag förstår att det är riskfyllt att uttala sig mot kriget i Ryssland, men jag tycker ändå att det är ändå svagt. Människor dör här. Vi är i krig. Alla måste välja sida. Även Europa och USA kan göra mer!

Vad oroar du dig mest för just nu?

– Hur man vet när det är dags att fly. Vi ska försöka få alla dokument i ordning. Kanske packa en väska. Man kan inte ta med så mycket. Tågen är överfulla.

Vad ger dig hopp?

-Alla som hör av sig och frågar hur vi har det. Alla mina vänner och kollegor som arbetar dag och natt för att stötta alla de hundratusentals människor som nu är på flykt.

Anneli Rådestad