En oersättlig röst för jiddisch har lämnat oss

Salomon Schulman, z”l, var en ovärderlig kraft inom jiddisch i Sverige. Med sitt enastående sätt att förmedla språkets själ, trollband han en ung generation av jiddischister.

Av Tomas Woodski

Få personer har gjort så mycket för jiddisch i Sverige som Salomon. Nu när han har lämnat oss, är det med stor saknad. Han var en oersättling.

Jag minns mycket väl första gången jag träffade Salomon. Ett samtal om att han var i stan och han ville ses innan shabbes föll in. Vi bestämde att jag skulle cykla över till hans hotell, men när jag kom dit var han inte där. Några minuter senare dök han upp och sa (på bred skånska):  ”Jag gick ut och ställde mig på hörnet för att speja och se om jag kunde få syn på dig först.” Tätt följt av: ”Finns här något sjavigt kafé där vi kan fika?” Vi var på Östermalm.

Jag kan inte redogöra för allt som Shloyme har gjort, det vore fåfängt att ens försöka, men en sak jag kan berätta, om hur otroligt viktig han har varit för min generation av jiddischister, en generation som nu har blivit medelålders. Att vi blev just jiddischister och fick smak för jiddisch kan ha många förklaringar: någon ville ta tillbaka sitt familjespråk, en annan kanske var specifikt språkligt intresserad men oavsett vilket ärende du dök upp med på Schulmans lektioner, blev du trollbunden. Salomon gjorde något som få kan göra: han förmedlade språkets själ. En föreläsning om grammatik blev kanske snarare en berättelse om Eliyohu Hanovi på besök i en polsk shtetl, en föreläsning om ordföljd blev en berättelse om en fattig skomakares känsla för att davna. Han berättade, i en tradition som i sig karaktäriserar jiddischlitteratur, kanske för de flesta bekant genom författarskap som I.B. Singer: där finns personporträtten, magin och de finstämda nivåerna av klokhet, khokhme. Berättandet var hans metod och han var en mästare på det.

Salomon var en otroligt flitig översättare och vi har honom att tacka för många fina litterära tolkningar till svenska. Här vill jag speciellt nämna två verk: Ester Kreytmans ”Demonernas dans” och Avrom Sutzkevers ”Grönt akvarium”, den sistnämnda ett av den moderna jiddischlitteraturens absolut viktigaste verk. Han översatte åt bägge håll och det var alltid med elegans och klurighet. Han lät sig aldrig luras att bli ett maskintekniskt redskap: det var viktigare för honom att språket skulle vara levande och besjälat snarare än ”ord för ord”. Därmed inte sagt att han kompromissade med kvaliteten, tvärtom, han höjde den. Gör man en sökning på Salomon i den nationella bibliotekskatalogen Libris får man 61(!) träffar, däribland även ljudupptagningar och en del han skrev i egenskap av barnläkare. Senaste året kom två nya barnböcker på jiddisch. Åtskilliga längre och kortare texter som trycktes, sjöngs och spelades in gick genom Salomon, och som kronan på verket översatte han Astrid Lindgrens episka visor, som tonsatts av Georg Riedel: ’Lille katt’ och ’Pippis sommarsång’ till jiddisch i ett fantastiskt (och smått meshugene) projekt under ledning av Sarah Schulman. Faktum är att han, efter sin bortgång, fortsätter att utkomma med titlar som ligger i tryckning i skrivande stund.

Nu har du gått vidare, reb Schulman, och det är med sorg och stolthet vi tar med oss minnen av dig och din metod: vi läser, lyssnar, njuter och håller språket levande för att ”ingen jävel orkar väl läsa en grammatikbok om språk, man vill ju lära sig käfta och sjunga”. På jiddisch.

Tomas Woodski

Bilden ovan: Salomon Schulman tillsammans med Georg Riedel z”l och Channa Riedel. Foto: Adriana Savin