Välkommen till Jimmieville!
”Det är skrämmande hur vindarna som viner i Sverige är så kalla att SD släpps in i värmen,” skriver Leia Rubin Polite efter sitt livs första val:
12 september 2022. Trots att ingenting står klart står allting klart och hopplöshet är efter mitt första val den definierande känslan i mitt instagram-flöde. I den digitala filterbubbla jag befinner mig i florerar videon från SD:s valvaka där Rebecka Fallenkvist utropar “Hell Seger”, självhjälpsinlägg för att “behålla lugnet mitt i allt kaos” och uppmaningar från aktivister och oppositionspolitiker att kanalisera sorgen och rädslan i engagemang. Jag känner mig som en medresenär i en bil som kört av vägen och av misstag hamnat i Jimmieville.
I mina sociala-mediekanaler ställer sig flera frågan hur SD:s valresultat kan vara möjligt. Hur detta kan ha hänt. Samtidigt sliter minoritetsfolk, antirasister, feminister, HBTQ+personer, Förintelseöverlevande och politiska motståndare sitt hår. Svaret finns i normaliseringen. För några år sedan var det för många otänkbart att rösta på ett parti som kunde tänka sig att samarbeta med SD. 2022 är inställningen en annan. 2022 presenterar Ulf Kristersson en rad repressiva åtgärder mot flyktingar och begreppet “återinvandring” återkommer gång på gång i hans regeringsförklaring. Med facit i hand vet vi att det sedan 2010, när Sverigedemokraterna först röstades in i riksdagen, har skett en tillvänjning inom svensk politik inför partiets åsikter och retorik.
Det tydligaste exemplet är kanske den alltmer utbredda tystnaden när det kommer till partiets spridande av rasistiska ideér. SD har i över ett decennium fixerat sig vid att porträttera invandrare som ursprunget till allt som är dåligt med svensk politik, en retorik som trots att den tycks vara direkt hämtad ur Grotescos satirlåt Bögarnas fel onekligen smittat av sig. Som judinna upplever jag ofta denna skildring som löjligt banal. Vem som helst med grundläggande kunskaper i judisk historia är införstådd med att syndabockarär ett uråldrigt samhällsfenomen. Fortsatt är judarna, från att under antiken anklagas för att vara kristusmördare till att i modern tid beskyllas för att ligga bakom coronapandemin, kanske den grupp med längst erfarenhet av detta. Men hur bekant retoriken än må vara för många av oss tycks den fortfarande ha tjänat en väl-fungerande roll för partiets framgångar.
Inför valet 2022 skriver flera etablerade medier att hundratals SD-kandidater både sprider antimuslimska och antisemitiska budskap och har kopplingar till nazistiska grupper. Samtidigt rapporterar Expo att en tidigare SD-topp politiker under de senaste åren delat bilder på sociala medier som “hyllade Hitler, önskade livet ur muslimer och avhumaniserade svarta.” Det är skrämmande hur vindarna som viner i Sverige är så kalla att SD, trots så uppenbara kopplingar till högerextremismen, släpps in i värmen. Krävs det en militärkupp för att Sverigedemokraterna ska anses vara ett hot mot den svenska demokratin?
14 oktober 2022. Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna bildar regering men Sverigedemokraterna går ut som de stora vinnarna. Under de nästkommande 24 timmarna ska Jimmie Åkesson utropa ett “paradigmskifte” för svensk invandringspolitik, vit makt-grupper jubla och Rebecka Fallenkvist komma med ännu ett antisemitiskt utspel, denna gång genom att kalla Anne Frank för ”kåtheten själv”. Fredagskvällen den 14 oktober spenderar jag i goda, judiska vänners lag. Vi gör kiddush, äter kantarellpasta och spelar musikquiz. Ingen av oss nämner över huvud taget bilen som kört av vägen och som nu fortsätter i full fart framåt. Kursen är rak. Några meter fram står en skylt stark och stadig: “Välkommen till Jimmieville!”. Resan mot ett etniskt homogent Sverige har påbörjats.
Leia Rubin Polite
Leia Rubin Polite studerar idéhistoria på Stockholms universitet och arbetar som storyteller och workshopledare på det interreligiösa projektet Tillsammans För Sverige.
