”Det här kriget måste bli det sista.”

Trots Hamas brutala attack på Israel den 7 oktober är dansk- födde Michael Melchior – israelisk rabbin, politiker och aktivist – övertygad om att han kan få in fler människor i ”fredstältet”. Hamas massaker och Gazakriget gör honom än fastare besluten att fortsätta sitt arbete för fred – och han är fortfarande obotlig optimist.

Av ARNE LAPIDUS

Som prominent politiker och ledare under den israelisk-palestinska fredsprocessens guldålder på 1990-talet medger han tidigare misstag och understryker att nu måste ”alla” med på båda sidor. Också religiösa judar, också islamister.

Många i den israeliska fredsrörelsen har gett upp efter alla motgångar och besvikelser de senaste decennierna. Men Michael Melchior säger att hans erfarenhet av praktiskt fredsarbete ger honom hopp även i den dystra samtiden – och han ser samtidigt ett spirande samarbete i klimat- och miljöfrågor som uppmuntrande.

Han verkar outtröttlig och prövar ständigt nya initiativ. Att höra Melchior är som att lyssna till hans gamle politiske vän, den legendariske israeliske ledaren Shimon Peres.

– Omedelbart efter chocken och massakern den 7 oktober fick vi mycket fin respons från våra palestinska samarbetspartners i Israel, östra Jerusalem, på Västbanken och också i Gaza. De sa att Hamas attack i allra högsta grad strider mot den islam de står för, både i ord och handling, säger Michael Melchior.

– Alla vi arbetat upp samarbete med i tio år tog avstånd från attacken. Det var mycket viktigt för oss. De talade i de egna leden, i moskéer och gjorde mycket klart att det var ett brott mot islam, säger han.

Melchior verkar bland annat inom ramen för det religiösa fredsinitiativet Mosaica, som han startat och leder. Det har 45 så kallade medlingscenter i den arabiska sektorn i Israel – och verkar för att lösa konflikter innan de utvecklar sig till blodiga kriser.

Han förklarar att Gazakriget i maj 2021 ledde till våldsamma upplopp bland israeliska araber, till sammandrabbningar med judar, till mordbränder och dödsskjutningar. Och att man fruktade att något mycket värre skulle ske efter den 7 oktober förra året, särskilt som Hamas uppmanade till det och ville se ett religionskrig.

– Palestinier lyssnade inte till maningen från Hamas om att sprida kriget till Israel. I maj 2021 hade vi sett hur israeliska araber var starkt involverade. Vi såg en bild av att det kunde hända igen och bli mycket värre, säger Michael Melchior.

– Nu hade vi alla våra center på plats, 30 center i arabiska städer och samhällen, 15 i blandade judisk-arabiska städer. De var redo och stoppade varje försök till kris, vi räddade tusentals människoliv. Många extremister på båda sidor önskade krig och konflikt, men vi hade lokalt folk som samarbetade med myndigheter, med dem som har inflytande, säger han.

Han säger att hundratals inflytelserika personer är involverade i den inre kretsen i samarbetet och flera tusen i den bredare kretsen. Dessa medlingsinsatser hade stor betydelse för att kriget inte spred sig från Gaza, enligt Melchior.

– Vi har byggt upp tillit. Det handlar inte om dialogarbete med konferenser utan om praktiskt fredsarbete, om att lösa konflikter innan de blir kriser. Många vi samarbetar med har ökat sina insatser efter den 7 oktober, det stärker min övertygelse och min grund för optimism, säger han.

Michael Melchior, 70, är född i Danmark och flyttade till Israel 1986. Han tillhör en berömd rabbindynasti som har producerat rabbiner i åtta generationer allt sedan 1760. Hans far, farfar och farmors far var överrabbiner i Köpenhamn – och en av hans söner är det i dag.

En annan son är rabbin i Oslo där Melchior själv har hederstiteln överrabbin efter att i decennier först ha bott i Oslo och sedan ha tillbringat flera månader varje år där som religiös ledare för den judiska församlingen. Detta parallellt med sin mångåriga politiska verksamhet i Israel och Mellanöstern.

Samtidigt leder han en modernt ortodox synagoga i hemstaden Jerusalem.

– Det är viktigt att det här blir det sista kriget. Att lidandet stoppas, att föräldrar ska kunna lägga sina barn på kvällen och veta att det inte kommer pogromer, bomber, raketer. Att Israel får säkerhet och att det palestinska folket får ett framtidshopp om en rättvis lösning, säger Michael Melchior.

– Den 7 oktober lärde oss att man inte bara kan administrera den israelisk-palestinska konflikten. Vi har sagt det hela tiden, men politiker i Israel lyssnade inte på oss. Och världen var länge likgiltig inför konflikten, säger han och fortsätter:

– Det går inte att lämna konflikten hängande i luften. Antingen löser man den eller så blir det krig. Lösningen finns där, det gäller bara att komma fram till den.

När vi samtalar i maj säger han att kriget måste avslutas snabbt så att alla israeler som evakuerats i norr och söder kan komma tillbaka till sina hem i trygghet. Att man inte kan ha en situation där Hamas hotar med nya 7 oktober och inte heller en situation där palestinierna inte har en politisk vision för sin framtid.

Han ser framför sig en tvåstatslösning med en självständig demilitariserad palestinsk stat samt ett fredsavtal mellan Israel och hela arabvärlden, något som enligt Melchior kommer att isolera den iranska regimen och dess allierade. Han säger att palestinierna i första hand måste få en teknokratregering, utan politiker, som inte är korrupt och som accepteras av alla palestinska grupper, också av ”ett förnyat Hamas som är villigt att leva i fred med Israel”.

– En sådan lösning är vad 95 procent av israelerna vill ha om de verkligen blir övertygade om att det finns en partner på andra sidan. Palestinierna önskar inte fred i dag eftersom de inte tror att den är möjlig. Men överraskande dramatiska händelser kan vända hela opinionen, vi minns den egyptiske presidenten Sadats historiska besök i Israel 1977 som ledde till fred mellan Israel och Egypten, säger Michael Melchior. ­

– Vi måste ha med oss alla, hittills har fredstältet varit för litet. Vi får inte göra samma fel som i Oslo, Camp David, Annapolis och alla andra fredsinitiativ, vi kan inte lösa konflikten med bara de sekulära som är en liten del av israelerna och palestinierna. Vi har försökt det gång på gång, det är inte tillräckligt, säger han.

Melchior började engagera sig i den israeliska politiken på 1990-talet. Han var ledare för det lilla religiösa partiet Meimad som ville vara ett alternativ för religiösa sionistiska israeler med liberal inställning.

Han blev 1999 Israels förste minister för diasporan och det israeliska samhället i Ehud Baraks regering när Meimad bildade valallians med Arbetarpartiet. Senare var han vice utrikesminister under Shimon Peres. Han satt i parlamentet, Knesset, i tio år. Där engagerade han sig främst inom områden som sociala rättvisa, utbildning och miljö.

Men Meimad var aldrig någon succé bland de religiösa väljarna som blev mer och mer högerorienterade. En utveckling som fortsätter än i dag när många religiösa, som inte är ultraortodoxa, stöder de extrema högergrupperna i Benjamin Netanyahus koalitionsregering. Samtidigt har flera tidigare Meimadpolitiker centrala roller i dagens mitten- och vänsterpartier.

– Syftet med att grunda Israel var enligt min tro kiddush hashem, att heliggöra Guds namn bland alla världens nationer. Att det judiska folket kom hem till sitt hemland är en uppfyllelse av en profetisk vision, en del av Guds vilja. Då kan det inte vara ett gudomligt fel att det också bor ett annat folk där, säger Michael Melchior.

 – Därför måste det vara Guds vilja att vi tillsammans som religiösa ska stå i spetsen för arbetet för en politisk lösning. Religiösa ledare har ett ansvar för att möjliggöra en rättfärdig fred. De ska inte lägga hinder i vägen som kan leda till religionskrig, säger han.

Utöver sina freds- och dialoginitiativ engagerar sig Melchior också för att överbrygga klyftorna mellan sekulära och religiösa judar i Israel, bland annat i skolprojektet Meitarim. Bland hans många andra initiativ genom åren märks Alexandriadeklaratonen 2002 där religiösa ledare från Mellanöstern uttalade sig för fred liksom hans tidiga internationella kamp mot antisemitism i samarbete med bland andra sina vänner Elie Wiesel och Per Ahlmark.

Han understryker att miljö- och klimatfrågor kan spela en viktig roll för att skapa tillit i fredsarbetet – och pekar på miljökomponenter i en rad israelisk-arabiska projekt genom åren. Allt ifrån vattenplaner på 1950-talet till Osloavtalet med palestinierna 1993 och freden med Jordanien 1994. Samt avtalet 2022 mellan Israel och Libanon om havsgräns och gasresurser.

Det finns också förslag i omlopp, långt ifrån alla genomförda, om solenergi i Jordanien som ska säljas till Israel, om en avsaltningsanläggning i Gaza, konstgjorda öar och annat – som skulle kunna leda till en fredlig utveckling. Han påpekar att 45 procent av alla fredsavtal i världen de senaste 25 åren har handlat om miljön

– Den 7 oktober visade att man inte kan administrera konflikten. Detsamma gäller miljö- och klimatkrisen. Den löser sig inte själv, säger Michael Melchior.

– Regn faller på alla, torka drabbar alla. Trots alla svåra situationer har det varit samarbete i miljöfrågor, också med Hamas. Avtal om energi, fiske, avlopp, säger han.

Som ett exempel på praktiskt och förtroendeskapande miljöarbete nämner han det svenskledda havsmiljöprojektet EcoOcean i Israel, som samarbetar med palestinier och med arabländer runt Medelhavet.

– Religionen är en bra utgångspunkt och infallsvinkel när det gäller miljön. Till exempel Bibelns föreskrifter om sabbaten för att människor och djur ska vila liksom sabbatsåret för att jorden ska vila. Vi är satta till världen för att bevara den, inte förstöra den, säger Michael Melchior.

– Som religiösa tror vi att hela jorden tillhör Gud, att vi bara är tillfälliga invånare. Det ställer allt i proportion. Politisk överhöghet kan inte vara mer betydelsefull än människovärde och att rädda människoliv, säger han.

Arne Lapidus