Dirigenten Sofia Winiarski tilldelas 2025 års stipendium ur Micael Bindefelds stiftelse till minne av Förintelsen.

För prissumman, som i år ligger på 700 000 kronor, ska hon skapa och sätta upp föreställningen ”Stulen musik” – vars syfte är att berätta om den judiska musik som stals, förbjöds och tystades under naziregimen.

Text: Jessica Haas Forsling Foto: Karl Gabor

 Ur motiveringen går att läsa: ”Med absolut gehör, respekt och konstnärlig nyfikenhet bygger Sofia en scenisk föreställning och formar ett unikt konstnärligt uttryck. Projektet skänker upprättelse till musik som tystnade, en påminnelse om hur förintelsen grep tag i varje del av judiskt liv.”

 Arbetet med föreställningen sker i nära samarbete med journalisten och författaren Anders Rydell, aktuell med boken ”Stulen musik: nazisternas plundringar och musik som motstånd” – den sista delen i den hyllade trilogin om nazisternas plundring av kultur, med de föregående delarna Plundrarna och Boktjuvarna.

 För cirka femton år sedan möttes Sofia och Anders på en middag hos en gemensam kompis. De hade inte setts sedan dess när Sofia – i våras – såg en efterlysning på Facebook. Anders behövde komma i kontakt med ”musikforskare till faktagranskning för en kommande bok”, något som väckte Sofias nyfikenhet. Hon kände till hans tidigare böcker, och hemma fanns redan tegelstenen ”Toner och terror” av Anders Carlberg, en bok hon fann ”jättejätteintressant”, men som hon bara hunnit läsa delar ur.

-När Anders berättade om sitt projekt blev jag helt knockad, ler hon.

     Boken är kalejdoskopiskt uppbyggd med ett antal judiska musikers personliga öden – bland andra Wanda Landowska, Arthur Rubinstein, Wladyslaw Szpilman, Shony Braun och Alma Rosé – som varvas med musikens roll i naziregimen, och den systematiska och omfattande plundringen av judisk musik, av instrument, manuskript och böcker – med det slutliga målet att förinta all judisk inverkan på musiken i Europa.

-Redan innan jag läst den skrev jag till honom att jag skulle vilja göra en konsert till boken. Kanske spela delar av musiken på något av hans boksamtal.

Men livet ville mer än så. Hon tog kontakt med Folkoperan, som visade sig vara högst villiga till ett samarbete – och en gigantisk boll sattes i rullning. Med den saftiga stipendiesumman kan de sceniska visionerna förverkligas med allt vad som krävs av musik, teknik och dramaturgi. Under våren ska föreställningen skapas, och kombinationen av berättelser och musik sättas ihop.

-Musiken blir en kanal till att ta in det man hört, och till att kunna bearbeta och möta det emotionellt.

Musikens roll under åren före och under Förintelsen kommer att belysas ur olika vinklar, varav stölden av instrument är ett viktigt spår.

-För en utövande musiker är instrumentet en förlängning av själen. Det handlar om musiker som blir av med sina käraste ägodelar, och därmed sin möjlighet att utöva sin konst och använda sin röst.

Ett annat spår är hur musiken användes som ett medel för nazisterna att förtrycka och utöva sin makt. Judiska musiker kunde exempelvis tvingas att spela sina fångvaktares favoritstycken om och om igen. Lägerorkestrar sattes ihop för underhållning och för att spela till fångarnas marscher samt medan de arbetade.  

-På sätt och vis kunde orkestern bli en fristad eftersom de kunde få en drägligare tillvaro där, men de var hårt pressade.

Sofia berättar om den judiska violinisten Alma Rosé, ledare för den kvinnliga lägerorkestern i Auschwitz, som – piskad av situationen – kunde sätta skräck i sina musiker om de inte spelade tillräckligt bra.

-”Spelar du inte bra så kickar jag ut dig härifrån” kunde det låta ungefär. Och då visste man ju vad som väntade.

Spela eller dö?

-Ja, exakt. Spela bra eller dö.

En annan kraftfull berättelse är musiken som motstånd. Sofia berättar om tonsättaren Viktor Ullmann, som under tiden i Theresienstadt komponerade en opera som mer eller mindre parodierar Hitler – och som framfördes i lägret.

-De här tonsättarna var väldigt spännande rent konstnärligt, en del var genreöverskridande och närmade sig jazzen. Det får en ju att reflektera kring vad som aldrig kunde utvecklas och aldrig blev.

Föreställningen kommer att vila på bokens innehåll, med undantag för ett område som Sofia känner särskilt starkt för: musiken som ännu aldrig spelats. Hennes dröm är att besöka arkivet på Judiska muséet i Warszawa och hitta nedgrävda noter att väcka liv i.

-Jag skulle vilja utforska den där musiken som grävts ner och aldrig spelats. Att lyfta den känns viktigt. Det finns fortfarande mycket som är outforskat.

Sofias engagemang bottnar också i den egna familjens historia. Hennes farföräldrar var uppväxta i Warszawa och hade båda judisk bakgrund, men någon gång innan kriget måste de ha konverterat. De var aktiva i polska motståndsrörelsen och hamnade i koncentrationsläger, farfadern i Auschwitz och Sachsenhausen, och farmodern i Ravensbrück. Båda kom till Sverige 1945. Om det judiska berättade de inget. Det var bara för några år sedan som det okända arvet uppdagades. I samband med det gjorde släkten en resa till en förstad till Krakow, de besökte bland annat den judiska begravningsplatsen där några av farmoderns släktingar ligger begravda. Sofia beskriver resan som ”oerhört omvälvande”.

-Jag fick en inblick i en värld som jag inte kände till, eller visste att jag hade en koppling till.

-Jag har alltid hållit på med judisk musik på olika sätt, helt utan den här vetskapen. Det har varit min kontakt med det judiska, och det är det nu också.

Många av människorna och tonsättarna som föreställningen lyfter fram brottas med sin judiskhet. En del har konverterat, andra valt att leva totalt sekulärt.

-Jag har ett starkt personligt engagemang i det här. Det blir ju ett sätt att knyta an till den tiden, att relatera till en värld och till människor som jag aldrig haft kontakt med. Musiken blir en brygga till dem.

Jessica Haas Forsling

Sofia Winiarski

Ålder: 37

Bor: Stockholm

Familj: Man och två barn

Bakgrund: Utbildad vid Kungliga musikhögskolan i Stockholm, orkesterdirigent med bakgrund som organist och dragspelare. Varit musikaliskt aktiv på olika sätt i anslutning till det judiska Stockholm. Arbetat som organist i synagogan och spelat klezmer.

Uppväxt i Stockholm och Moskva.

Aktuell: Som mottagare av Micael Bindefelds stipendium till minne av Förintelsen.

Föreställningen Stulen Musik.

Premiär: Folkoperan 10 oktober.

Konsert på Folkoperan 10 och 17 oktober 2025. Biljettsläpp 27 januari 2025.
Malmö Live, spelas på Kuben 25 oktober 2025. Biljettsläpp 27 januari 2025.

Norrlandsoperan, november 2025.

Ytterligare spelplatser kommer att adderas.

Motiveringen:

”2025 års stipendium ur Micael Bindefelds stiftelse till minne av Förintelsen tilldelas dirigenten Sofia Winiarski för den sceniska föreställningen och konserten Stulen Musik.

Sofia Winiarskis banbrytande projekt Stulen Musik återuppväcker delar av den judiska musik som under naziregimen stals, förbjöds och tystades. Med absolut gehör, respekt och konstnärlig nyfikenhet bygger Sofia en scenisk föreställning och formar ett unikt konstnärligt uttryck. Projektet skänker upprättelse till musik som tystnade, en påminnelse om hur förintelsen grep tag i varje del av judiskt liv. Sofia Winiarski förflyttar gränserna för vår minneskultur och hedrar därmed inte enbart minnet av den stulna musiken. Hon väcker den till liv.”

Micael Bindefeld om Sofia Winiarski:

”Sofia Winiarskis projekt Stulen musik stack ut bland de många högkvalitativa ansökningarna och gjorde oss i styrelsen väldigt nyfikna. När några utav oss i styrelsen intervjuade Sofia så blev vi alla djupt berörda av hennes engagemang i berättelsen om hur nazisterna stal, tystade och förbjöd judisk musik. Styrelsens återkoppling efter första mötet med Sofia var att vi önskade se att föreställningen togs ut till andra platser runt om i landet. Vi är otroligt glada över att föreställningen Stulen Musik nu kommer turnera runt om i Sverige,” säger Micael Bindefeld

Summan som årets stipendiat får är 700 000 SEK.