Historien om den legendariska Julfesten

Eliot Moskowicz möter Pearl Bensoussan som 1966 var med och drog igång det som blivit årets mest efterlängtade fest

Året var 1967. Låten War med Edwin Starr dånade från den trånga lokalen i källaren på Judiska Centret, där ett 30-tal personer dansade och ihärdigt tvingade i sig från baren. Utanför lokalen, bakom ett bord satt en ung vacker kvinna med stort lockigt hår och tog emot biljetter. En man kom upp till kvinnan för att lämna in sina biljetter.

Det som utspelade sig var världens första judiska julfest.

Mannen som lämnade in sina biljetter är idag exmaken till kvinnan som satt och tog emot dem. Hon heter Pearl Bensoussan och har levt ett händelserikt liv.  Vi möts på Sturebadet i Stockholm där Pearl har tillbringat sina morgnar i snart 30 år.

Året innan den första julfesten, 1966, befann sig Pearl på det Judiska Centret tillsammans med Lennart och Palle Mankowitz.

Det fanns ett kafé inne på centret som kompisarna ofta träffades på. Det var ungefär så judiskt det kunde bli utanför gudstjänster och hemmet.

– Man kunde gå med i Habonim som var för sionistiskt eller Bnei Akiva som var för religiöst. Det fanns ingenting man kunde engagera sig i som bara var judiskt. SJUF fanns förstås, men på den tiden var den organisationen väldigt akademiskt lagt och människorna var rätt pretentiösa, berättar Pearl

Nya JF startades för att det fanns ett tomrum i Församlingen. Det saknades en plats där man på ett ostört och kravlöst sätt kunde utforska sin judiska identitet.

– Judar passade in överallt men ingenstans ändå. Jag och mina kompisar har alltid identifierat oss starkt med det judiska men ändå varit outsiders. Från början var Nya JF ett kompisgäng där alla bar samma känsla om att inte veta var i det judiska man hörde hemma, säger Pearl

Därför skapade man en tolerant plats för judisk stolthet och gemenskap. En plats där alla judar var välkomna.

– Vi lobbade länge för att judiska församlingen skulle tillhandahålla oss en lokal att driva verksamheten ifrån. Till slut fick vi en lokal i källaren på Judiska Centret som vi själva renoverade upp med intäkter från våra events. Lokalen var inte större än 60kvm och det blev snabbt kvavt och svettigt när vi hade våra event, berättar Pearl.

Nya JF lät bygga upp och pimpa en bar som blev kronjuvelen i lokalen.

– Det var viktigt att vi inredde lokalen som ett hem med soffor och annat som fick folk att känna sig bekväma och avslappnade. Inredningen gick väl i linje med vår huvudverksamhet som var söndagspubar. Dessa hölls veckovis och skapade en kontinuitet i verksamheten, menar Pearl.

Organisationen blev en räddning för många judiska ungdomar som på den här tiden hade svårt att ta sig ut.

– Det var framförallt flickorna som var strängt hållna av sina föräldrar. Men att träffa judiska vänner, och i bästa fall en judisk man på Judiska Centret uppmuntrades, säger Pearl och skrattar.

Hon berättar ingående om den stora pompösa nyårsfesten som Nya JF höll i varje år och jag inser ganska snabbt att det i början var just den här festen som var föreningens största event.

– Jag minns när jag var ordförande i föreningen och skulle hålla tal på nyårsfesten för alla föräldrar och alla mina kompisar. Vi hade hyrt in oss på det då nybyggda Sheraton och det var full Nobelfest som gällde. Många tjejer sydde upp egna klänningar till festen och killarna bar smoking. När jag ställde mig på scen insåg jag att jag har glömt mina talpapper hemma och jag får helt enkelt köra på. Det hela slutar i att jag står och babblar på och… ja… det gör ont i mig fortfarande när jag tänker på det, berättar Pearl med ett leende.

Pear fortsätter berätta, och jag drabbas av insikten om hur nära inpå Förintelsen allt detta utspelar sig:

– Anledningen till att även föräldrar blev bjudna till större event såsom nyårsfesten var på grund av de starka familjebanden. Många av de som deltog på festerna var barn till överlevande. Men det var ju också föräldrarna som hade råd att betala för biljetterna, säger Pearl och blinkar med ena ögat.

På den här tiden var hela landet stängt på julafton och judar som inte firade något den 24:e hade inget att göra. Nya JFs styrelse tog därför på sig att lösa det judisk-svenska problemet om vad fan man gör på julafton. Så man börjar med en väldigt liten opretentiös fest för att det skulle finnas någonting.

–Att julfesten har blivit ett sådant spektakel hade jag ingen aning om. Vi ville bara ha någonstans att vara på julafton när allt var stängt, så vi drog ihop något litet. Inbjudningarna spreds ryktesväg och de första julfesterna kom det nog inte mer än 30 personer. Det växte lite med åren och ibland kom det folk från andra länder som också ville ha någonstans att vara. Det viktigaste vara att alla alltid skulle vara välkomna, säger Pearl.

Jag tror inte man visste det då men Nya JF satte fundamentet för den moderna svenska juden som inte behövde redogöra för sin identitet mer än att man är en jude i Sverige. Julfesten gick från något litet till en av de tydligaste identietsmarkörerna för en ung jude i Sverige. Idag handlar det om något mer än att ha någonstans att vara, det handlar om att göra något som är i direkt motsats till vad alla andra gör. Att göra något riktigt judiskt. Att festa på självaste julafton. Så tack Pearl, Lennart, Palle och alla ni andra eldsjälar som startade och drev Nya JF till att bli den toleranta och välkomnande plats som den är idag. En plats där man bara får vara sitt judiska jag.

Eliot Moskowicz

Pearl Bensoussan var med och startade Nya JF. Det blev den första mötesplatsen för unga judar i Stockholm, där man inte behövde vara sionist eller religiös, utan på ett otvunget sätt kunde utforska sin judiska identitet.