Hur kristna glasögon formar judiskt självhat

Sarah Hurwitz, tidigare talskrivare åt Barack och Michelle Obama, utforskar i sin nya bok hur kristna idéer, assimilationskrav och århundraden av antisemitism format judars självbild. Hon vill återta ett judiskt perspektiv på judisk identitet – bortom religion, skam och förväntningar från majoritetssamhället.

Av Sarah Clyne Sundberg

I sin andra bok, As A Jew: Reclaiming our story from those who blame, shame, and try to erase us, vill Sarah Hurwitz utröna hur hennes perspektiv på det judiska har formats av kristna tankegångar och judisk iver att passa in. (Hennes första bok, There All Along, handlar om hennes utforskande av judiska traditioner.)

Som yngre kallade Hurwitz sig “kulturell jude”, utan att egentligen ha något grepp om vad hon menade med vare sig kultur eller judendom. Seinfeld? Bagels? Tre tråkiga högtider och en rolig? Då uppfattade hon sin identitet som något självvalt, men nu betraktar hon den som formad av arv och historiska krafter.

– Den var ett resultat av 2000 år av antisemitism samt 200 års judiska ansträngningar att undkomma förtryck: att sudda ut oss själva, passa in och skapa trygghet. Det fungerade som bekant inte, men den judendom jag ärvde är i högsta grad ett resultat av detta.”

Hon poängterade gärna att hon inte var en sån där jude – inte religiös eller för annorlunda. Istället var hon en cool, modern jude som passade in i majoritetssamhället. Nu skäms hon över hur hon ivrigt fjärmade sig från allt som verkade för judiskt.

Hurwitz leker längtansfullt med tanken på hur det kunde ha varit om ansträngningarna att modernisera judendom sett annorlunda ut efter det att judar i delar av Europa fått medborgerliga rättigheter.

– Tänk om vi kunde spola tillbaka till tidigt 1800-tal, då vi tänkte “ok, vi måste integrera oss lite om vi vill få tillgång till sekulära jobb och utbildning.” Hur hade det sett ut om vi kunnat närma oss vår tradition med nyfikenhet, vördnad och kärlek, istället för med skam, självhat och kristna antijudiska attityder? Vad hade vi då skapat?

Med detta är inte sagt att hon ser det reformerta projektet eller den judiska upplysningen som något odelat negativt.

– Våra förfäder sökte sätt att fortsätta vara judar i den moderna världen – vilket hjältedåd! De hade kunnat strunta i det, konvertera, upphöra, eller assimileras helt. Jag är djupt tacksam för hur de envist fortsatte vara judar. Det är tack vare dem som jag är jude i dag.

As a Jew vill omvärdera det majoritetsperspektiv på det judiska som många judar vuxit upp med och lyfta fram det värdefulla i att fira vår särart. Boken utforskar bland annat hur europeiska kristna synsätt format judars syn på sig själva i Europa och USA genom århundraden.

Hurwitz talar för att man istället bör närma sig det judiska ur ett judiskt perspektiv, med verktyg hämtade ur den judiska traditionen – att använda “judiska nycklar” i motsats till “kristna nycklar”.

– Den amerikanska majoritetskulturen genomsyras av kristna tankegångar, bildspråk och ordval. Under min uppväxt och en bra bit in i vuxen ålder såg jag dessa begrepp som universella, som nycklar till alla religiösa traditioner.

Sådana nycklar handlar dels om uppdelningen mellan religion och vardagsliv, mellan det själsliga och det kroppsliga – kristna konstruktioner med rötter i den hellenistiska tankevärlden, som inte finns på samma sätt i den judiska traditionen. Så mycket av judendom utövas med kroppen, i hemmet, när man äter, när man arbetar, när man vilar, i relationen till sin partner och andra människor. Detta glapp mellan den kristna traditionen och den judiska gäller även sättet på vilket man närmar sig centrala religiösa texter.

– Kristna människor läser Bibeln och finner mening och tröst i den. Men om man sätter sig och läser Tora så kanske det inte får samma effekt. Vi har brottats med de texterna i 2 500 år. De läses med fördel i ett sammanhang av denna enorma samling tolkningar, kommentarer och debatter. Det jag vill säga är att kristna nycklar inte fungerade när jag försökte ta mig in i det judiska; jag blev utestängd.

Detta kristna, protestantiska synsätt innefattar även något så grundläggande som att se judendom som en religion i samma bemärkelse som kristendom eller islam är religioner. Att göra det är ett misstag, säger Hurwitz. Det är fel kategori.

– Judar existerade långt innan moderna kategorier som religion, nationalstater, etnicitet eller ras. Snarare är judar ett folk, en stam, en civilisation.

Ett folk som i viss mån hålls samman av blodsband, men framför allt av det hon kallar textband – “textlines” på engelska – ett begrepp lånat från den israeliske författaren Amos Oz och hans dotter, historikern Fania Oz-Salzberger.

– Judenheten innefattar många etniciteter. Vårt verkliga gemensamma DNA, det som förenar oss, är våra texter.

Judendom som religion i protestantisk kristen anda blir urholkad: utan tolkande texter försvagas våra “textband”, menar Hurwitz.

– Om judendom är något som endast sker i synagogan och lite vagt handlar om tikkun olam och social rättvisa, då känner liberala judar i USA kanske inte så mycket gemenskap med judar i Israel. “De verkar inte vara en del av den religion jag växte upp med, de delar inte mina värderingar – varför ska jag bry mig om dem?”

Snarare, säger Hurwitz, handlar judendom om ett slags släktskap, en samhörighet som inte går att undkomma.

– Varje shabbat i två år bad folk i synagogor runt om i världen för att gisslan skulle återvända. Vi upplevde att vi var bundna i detta otroliga projekt som är att vara judar i världen. En känsla av att alla judar bär ansvar för varandra.

Boken behandlar hur judendom formats av antisemitism. Och för att till fullo förstå oss själva, det judiska och antisemitism, menar Hurwitz att vi måste fördjupa oss i judisk kunskap förankrad i judiska källtexter.

– Vi behöver veta varför vi älskar att vara judar, så att när folk påstår att judendom är en religion med en hämndlysten och grym gud, eller att judendom saknar andlighet, så kan vi förklara varför det är osant.

I ett kapitel behandlar hon antisemitismens historiska rötter. Förkristna antijudiska attityder var grundade i judars vägran att tillbe och offra till andra stammars gudar och härskare.

– Antikens samhällen dyrkade makt. Den som hade mest makt kunde göra hur han ville med alla andra. Den judiska synen på människan säger istället att varje människa är skapad som Guds avbild – inte varje jude, utan varje människa. Därför är vår texttradition full av obskyra regler för hur man ska bete sig mot andra människor i allehanda situationer.

En större del av kapitlet om antisemitism handlar om hur framväxten av den judiska diasporan sammanföll med att kristendom spreds och blev en separat religion. (Vid tiden då evangelierna skrevs varden i princip en judisk sekt.) Fariséerna, Nya testamentets stora bovar, var en judisk sekt vars lära lade grunden till Talmud.

– Kristendomen gjorde teologi av idén om judar som mäktiga, förtappade och ständigt konspirerande att skada andra. De troperna går igen genom kristendomens historia, fram till Förintelsen och in i vår tid.

Föreställningen om judar som gudsmördare som vägrade anamma den nya religionen, liksom om den andre som kristendomen definierade sig mot, kom att forma den västerländska synen på judar.

Tankegångar som senare spreds även utanför den kristna sfären genom texter som Sions Vises Protokoll, en rysk propagandatext författad runt förra sekelskiftet. En mytologi som även fick fäste i den muslimska världen efter staten Israels grundande.

– Judar blir i den västerländska tankevärlden det som ständigt står i vägen för uppfyllandet av en utopi – vare sig det handlar om förverkligandet av kristendom, kommunism, ett rasrent Tyskland eller social rättvisa i nutida vänstertappning.

För att vara en god samhällsmedlem och dra sitt strå till stacken behöver man då avsäga sig sin judiskhet. Enligt Hurwitz är det växande kravet på att avsäga sig all sionism för att vara rumsren i progressiva sammanhang en parallell till gamla tiders tvångsdop.

– Något jag ser mycket av på campus och i andra progressiva sammanhang är att man endast kan delta som jude om man kan försäkra att man är antisionist. Då blir man en acceptabel jude. Annars är man ett verkligt problem.

De teman boken tar upp ter sig extra aktuella i dagens samhällsklimat, två år efter den 7 oktober 2023, kriget i Gaza och alla de strömningar som satts i rörelse till följd av detta. Men Hurwitz påbörjade arbetet med As a Jew en bra bit innan den 7 oktober 2023.

– Min agent påminde mig nyligen om att de köpte mitt bokförslag i juni 2023, alltså hade jag arbetat på boken ett år innan dess.

Sarah Clyne Sundberg