LEDAREN

Inget barn ska behöva önska bort sig själv

Det blåser nya vindar i Malmö. I fjol tillsattes Mirjam Katzin som ny samordnare mot antisemitism i Malmö. För att bättre förstå vilka insatser som gör mest nytta har Katzin djupintervjuat 40 barn, unga och skolpersonal med judisk bakgrund. Dessutom fick 800 anställa inom skolan svara på en enkät. Den nyligen publicerade rapporten ger en tydlig bild av hur omfattande problemet med antisemitism i Malmös skolor är.

By Jewish Chronicle mars, 15th 2021 AT 09:57 f m

Alla de judiska barn som Katzin har intervjuat upplever att de är en måltavla för hat. Det gör att barnen ständigt bär med sig ett säkerhetstänk och noga överväger när de kan vara öppna med sin judiska identitet och inte. Särskilt drabbande är intervjuerna med de yngre barnen. Kanske för att de svarar så rakt på sak utan att resonera kring vad de utsätts för. Tydligt framträder också utsatthetens konsekvenser: det obehag och den negativa självbild som angreppen föder. En elev berättar hur det kändes när hen gick i fjärde klass och blev utsatt för en snöbollsattack av några elever som skrek att de hatar judar. ”Varför är just jag född till jude,” frågar sig eleven och önskar att hen vore något annat för att slippa undan trakasserierna. En annan mellanstadieelev beskriver en period då hen var så rädd för att bli skjuten att hen inte berättade att hen var jude. Hen var ”rädd för att Förintelsen skulle hända igen.”

Den långsiktiga konsekvensen är förstås att den egna identiteten blir en börda, något tärande negativt.

Att barn i tioårsåldern går runt och känner så här är hårresande. Det finns inga förmildrande omständigheter.

I ett telefonsamtal med Mirjam Katzin berättar hon att hon själv överraskades av hur utbrett och komplext problemet är. Komplext på grund av att antisemitismen kommer från så många olika håll och för att lärarkåren till stor del varken har kunskapen eller verktygen för ta itu med problemet. Komplex är också hatbrottets natur. Forskning visar att hatbrott är mer skadliga för de utsatta än brott som saknar ett hatbrottsmotiv. Dessutom har hatbrott negativa konsekvenser för andra personer med samma grupptillhörighet. Många judiska familjer bär dessutom med sig en historia av förföljelse och förtryck bland tidigare generationer. Dåtid och nutid lever parallellt i berättelsen om vad som händer idag. För ett mellanstadiebarn blir det därför helt rimligt att Förintelsen kan hända här och nu.

Det finns såklart ingen quick fix men nu finns problematiken dokumenterad i en läsvärd rapport och det tycks faktiskt som om stadens ledning är genuint intresserad av att skapa en bättre framtid för sina judar.

Anneli Rådestad