”Jackie-priset bidrar till förståelsen för att immigration berikar och gör Sverige till ett bättre land.”

”För att med en osviklig kompass i decennier berikat det svenska samhället med berättelser av högsta klass.”

Av Paulina Sokolow

Dorotea Bromberg är 2023 års mottagare av Jackie-priset. Judisk Krönika träffar henne för några snabba frågor då hon ska fotograferas dagarna innan det här numret ska läggas i tryckpressen. Vi passar på att hälsa på Fanny Bylund i hennes ateljé. Det är hon som är konstnären bakom priset, den uppslagna boken i keramik, som också är en fågel. Fotomiljön med alla sina möjligheter, skulpturer, lera och vänligt sensommardis är perfekt. 

Vad tänker du nu när du läser motiveringen? 

Först och främst stolthet. Jag har aldrig förstått att andra uppfattat vad jag försökt göra under alla dessa år. Jag har bara gjort saker som känts rätt. Jag är rörd. Tycker att det känns underbart. 

Berätta om din relation till Jackie Jakubowski. 

Jag träffade honom ganska tidigt efter att jag kom hit. Det var naturligt, eftersom vi ingick i samma kretsar av polska nyanlända judar som kommit hit till Sverige i slutet av 1960-talet.  Vi kände oss lite vilsna och omtumlade. Jackie och jag träffades hemma hos varandra och pratade massor. Jag tror att han hade många vänner som stod honom närmare än jag, men ändå upplevde jag att vi var lite som syskon. “Syrran”, sa han och jag kände mig lite utvald varje gång. Han var uppfylld av den judiska identiteten och kulturen. Och han var otroligt påläst och kunnig om allt det judiska. Jag gick en annan väg och ändå kändes vi väldigt nära. När vi sågs var det bara att fortsätta vårt samtal, inga artighetsfraser behövdes. Kontakten var omedelbar och på riktigt. Sedan kom den där bamsekramen varje bokmässa. Jag visste att den skulle komma, utan Jackie kramen, ingen bokmässa!

Har du reflekterat över vad de judiska rörelserna har gett svensk kultur? Ser du dig som en del av den? 

Jag har aldrig tänkt på mig själv på det sättet, men jag ser det förstås i konsten och litteraturen: folk som kommer utifrån väcker ett nytt samtal till liv. När vi kom hit möttes vi inte bara av öppna armar. Mina föräldrar längtade efter gemenskap men kände sig stundtals avvisade av den judiska gemenskapen. Men visst har den polsk-judiska immigrationen lämnat spår, på många områden. Och då menar jag inte bara skribenter och författare. Utan alla sorts yrken där den judiska immigrationen bidragit. Jag är mycket för att blanda folk med olika kulturer. Ju mer desto bättre. Det kommer alltid något fantastiskt ut ur det. Se bara hur den judiska immigrationen har förändrat samhällssamtalet om Förintelsen. Jag vågar nog påstå att den judiska emigrationen bidragit till förståelsen av den andra. 

Du var sjutton när du kom till Sverige. En litterärt mogen ålder, men hur kom du in i den svenska litteraturen?
Jag fick mogna snabbt. Den polska antisemitismen drabbade mig från en dag till en annan och mina sista två sista år i Polen var dramatiska. Jag gick ett år i det svenska gymnasiet. Det tog åtta intensiva månader och jag hade då inga tankar på att komma in i kulturlivet. Det läsåret råpluggade jag svenska på nätterna och tänkte bara på att lära mig svenska. Men för att komma någonvart bad jag min svensklärare göra en lista på svenska romaner som jag skulle läsa och skriva om sedan.  Det blev min inträdesbiljett till den svenska litteraturen, som jag förälskade mig i. Fortfarande anser jag att det är det bästa sättet att lära sig ett nytt språk. Så jag lärde mig svenska med hjälp av Birgitta Trotzig, Per Gunnar Evander, Kerstin Ekman och flera andra stora svenska författare.

Och sedan började ni bygga upp ert förlag?

Känslan av frihet var omvälvande när jag klarade studenten. Men vi insåg inte hur lite vi visste om Sverige och om hur svårt det skulle vara. Inga pengar hade vi, inga rika vänner. Vi visste inget om det svenska kulturlivet och hade ingen uppfattning om den svenska bokbranschen. För att inte tala om den svenska läsekretsen. Vem var kulturchef på Dagens Nyheter? Hur fungerade media i Sverige? Vi hade ingen aning. Det svenska kulturlivet reste sig som en ogenomtränglig mur framför oss. Nu gällde att forcera den, bryta sig in med en hammare och slå sig fram bit för bit. Jo, jag har nog varit besvärlig och fått en del dörrar i ansiktet. 

Men till slut blev det till en konkurrensfördel?

Vi insåg att vi bara var ett av många bokförlag. Hur skulle vi göra skillnad? Vi insåg att vi hade något som inte de andra hade: det var den judiska och den östeuropeiska erfarenheten. Vi kunde flera språk som våra svenska kollegor inte behärskade; språk som polska, ryska, tjeckiska, och andra slaviska språk. Att satsa på den judiska kulturen var naturligt, och så hade vi lite tur när vi började med Isaac Bashevis Singer.

Du har säkert berättat om det tusen gånger – men hur var det att träffa Isaac Bashevis Singer?

Jag blev totalt förälskad i honom från första stund. Han blev min favoritförfattare alla kategorier. Han hade visserligen givits ut i Sverige tidigare men han ansågs för judisk och för smal. Men vi tyckte att hans sätt att berätta är så enkelt och att han skrev om saker som folk älskar att läsa om; universella teman som svartsjuka, kärlek, avundsjuka, tvivel, gudstro och demoner. Sagor för barn och för vuxna. Vi köpte fem titlar av honom på ett bräde. För stora risker att ta, tyckte man. Men vi var fast beslutna att satsa, Singer skulle visst lyckas i Sverige!

Jag hade en nära förlagsrelation med honom i tjugo år. Vi sågs några gånger om året. Officiellt för att prata om hans skrivande. Men Singer var road att prata om allt annat: om Livet. Han var nästan lite farlig, med sina oskuldsfulla blå ögon. Han kunde konsten att förföra, inte bara som författare. Han var alltid inbegripen i flera kärleksrelationer som ställde till det för honom. Och som han gärna berättade om. Men han förblev gift med sin Alma i många decennier, även om hon led av svår och helt berättigad svartsjuka. 

Vad ska du göra med prispengarna på 50 000 kr?

Jag tror att jag kommer göra det jag drömt om sedan en tid: att bosätta mig ett par veckor någonstans för mig själv, kanske hyra en lägenhet i Paris eller någonstans i södra Europa och skriva ner några saker som jag funderat på ett tag.

Till sist, vad skulle du vilja säga om Jackie-prisets betydelse?

Jag tror att sådana här priser visar vad immigration kan betyda för en kultur. Numera talar vi helst om de negativa effekterna av immigration. Vi fixerar oss vid frågor som ‘Här kommer en massa folk, hur ska de integreras?’ Visst är det viktigt att ta upp det svåra. Men vi får inte glömma allt det goda som immigranterna för med sig. Jackie-priset bidrar till förståelsen för att immigration berikar och gör Sverige till ett bättre land.

Paulina Sokolow

Prisutdelningen sker i samarbete med Judisk kultur i Sverige 19.00 den 9 oktober i Stockholm.

Dorotea Bromberg porträtteras i Judisk Krönika Nr 1 2023https://judiskkronika.se/hur-man-upplever-och-minns-sitt-hemland-beror-mycket-pa-hur-man-lamnade-det/

Prisintervjun med Dorotea Bromberg är fotograferad i Fanny Bylunds ateljé, konstnären bakom Jackie-priset. Här arbetar Fanny Bylund alla dagar i veckan med sina lekskulpturer som kan beskrivas som former tagna ur naturen. Priset, bokfågeln, har getts två gånger tidigare. Första gången till Nathan Shachar och andra till Lars Dencik. Varje gång är det ett nytt original som formas fram i hennes händer med pristagarens namn ingraverat. Från ena sidan de stiliserade konturerna av en flygande sjöfågel (symbolen för frihet) och andra en uppslagen bok, beroende på hur man placerar den.

Fanny Bylund, som är nära vän med Jackies dotter Tuva, gick ut Konsthögskolan i Oslo 2019 och har även gjort krönet på Jackie Jakubowskis grav på Norra judiska begravningsplatsen. Hennes verk kan ses på www.fannybylund.se. 

Foto: Karl Gabor