Judiska studenter känner sig otrygga på svenska lärosäten

Efter 7 oktober 2023 har antisemitismen på svenska lärosäten ökat kraftigt. En ny rapport från Judiska Ungdomsförbundet i Sverige visar att nästan nio av tio judiska studenter upplever försämrad trygghet. ”Det är en ständigt närvarande utsatthet,” säger Naima Grossman, generalsekreterare för JUS.

Rapporten från Judiska ungdomsförbundet i Sverige (JUS) bygger på en enkätundersökning utförd våren 2025 med 57 svar från judiska studenter och universitetsanställda vid åtta olika lärosäten i landet. Syftet med rapporten är att kartlägga antisemitismens uttryck på campus, hur den påverkar vardagen för judiska studenter och anställda och hur universiteten hanterar frågan.

Resultatet är tydligt – och alarmerande:

• 88 procent upplever att tryggheten försämrats efter 7 oktober 2023.
• 55 procent känner sig i mindre grad som en del av studentkollektivet.
• 60 procent känner sig i mindre grad som en del av det svenska samhället.

– Det är siffror svart på vitt. Vi har anat utvecklingen länge, men nu har vi belägg. Många drar sig undan helt, undviker att delta i sociala och akademiska sammanhang för att slippa kommentarer eller ifrågasättanden, säger Naima Grossman.

Rapporten rymmer exempel på öppet hat – som hajlande på studentklubbar, slagord som ”död åt sionister” eller affischer som förnekar Israels existens – liksom de mer subtila uttrycken som inte självklart bryter mot lagen.

Rapporten beskriver detta som ambient antisemitism – en lågintensiv, ständigt närvarande fientlighet som skapar en exkluderande miljö. Det kan vara affischer med kartor där Israel är raderat, rivna Bring them home-affischer, kodord som ”sionist” i negativ bemärkelse, eller tystnad i klassrummet när Hamas massakrer den 7 oktober 2023 nämns.

– Den här miljön gör något med människor. Det är inte alltid möjligt att peka på en enskild incident, men att ständigt befinna sig i en miljö där man upplever sig vara omgiven av fientlighet tär på en. Det påverkar både studieresultat, psykiskt mående och viljan att delta i universitetslivet, säger Naima Grossman.

Rapporten visar att många judiska studenter väljer att inte öppet visa sin identitet på campus. Ibland handlar det om att undvika att bära judiska symboler, ibland om att inte vilja gå till campus alls.

En central slutsats i rapporten är glappet mellan studenternas upplevelser och universitetens respons. Ofta agerar lärosätena bara när något är polisanmält eller uppenbart olagligt.

– Det är ett stort problem. Känslan av utsatthet är lika verklig även när den uppstår i gråzonen. Universitetens oförmåga att hantera den här typen av situationer gör att studenter tappar tilliten till att deras oro tas på allvar, säger Naima Grossman.

Hon menar att okunskapen om antisemitism, särskilt den som är kopplad till Israel-Palestinakonflikten, är utbredd.

– Många universitet är rädda att ”stöta sig” med vissa grupper eller att inskränka yttrandefriheten. Skillnaden mellan Israelkritik och antisemitism är heller inte tydlig för många. Resultatet blir att man undviker att agera – och därmed lämnar studenterna utan skydd, säger hon.

– I förlängningen är det ett demokratiproblem att svenska judar inte vågar vara sig själva i det svenska samhället, när 60 procent upplever att de känner sig i mindre grad som en del av det svenska samhället. Förintelseforskaren Christer Mattsson talar om en pågående judisk desintegration. Att gruppen vänder sig inåt.

Naima Grossman och JUS vill se ett paradigmskifte i hur antisemitism förstås och bemöts i högskolevärlden. Hon pekar på fem åtgärder som varje lärosäte borde införa omedelbart:

1. Regelbunden dialog med judiska studenter och föreningar för att förstå deras verklighet och upplevelser.
2. Obligatorisk fortbildning för all undervisande personal, säkerhetspersonal och ledning om den samtida Israelrelaterade antisemitismen.
3. Tydliga och tillgängliga trygghetsplaner, med rutiner för incidentrapportering, förebyggande arbete och skyddsåtgärder, som kommuniceras aktivt till alla studenter och anställda.
4. Tydlig ansvarsfördelning för universitetets gemensamma utrymmen – även vid uthyrning till externa aktörer – så att antisemitiska uttryck inte tillåts på affischer, väggar och liknande.
5. En oberoende stöd- och rapporteringsfunktion för studenter som upplever antisemitism eller andra former av diskriminering, för att minska rädslan för repressalier och stärka tilliten till processen.

– Vi vill att universiteten ska vara trygga och inkluderande för alla. Just nu riskerar de att förlora en hel generation judiska studenter ur gemenskapen – och det är ett hot mot universitetens demokratiska uppdrag, säger Naima Grossman.

Samtidigt ser JUS en ökning av engagemanget i judiska sammanhang. På kort tid har fem nya föreningar startats inom organisationen.

– Det är positivt att fler söker sig till den judiska gemenskapen, men det är också ett tecken på att man känner sig mindre trygg i majoritetssamhället. Man vill ha en plats där man kan vara sig själv utan att behöva försvara sin identitet, säger Naima Grossman.

Anneli Rådestad