Ett slag för jiddisch

Varje år den första juli fylls trapporna till Philadelphias konstmuseum av cineaster. På den enorma duken visas filmen om Phillys egen boxarhjälte Rocky Balboa. Rocky är sinnebilden av en underdog, en ung man med italiensk invandrarbakgrund, underskattad, outbildad och fattig.

Jag tänker på Rocky när jag möter Eddy Portnoy på YIVO Institute for Jewish Research i New York. Eddy är ansvarig för den pågående utställningen ”Yiddish Fight Club”, en av YIVO:s mest uppmärksammade utställningar. Vad handlar då denna utställning om?

Jo, jiddischtalande boxare och brottare under 1900-talets första hälft. Eddy menar att intresset beror på kontrasten mellan en mytomspunnen antivåldsbejakande judisk självbild och den verklighet som präglade judiskt liv i början av seklet. Det fanns nämligen en rad framgångsrika ”Rocky” med fantasieggande smeknamn som ”Blimp” Levy, ”Kingfish” Levinsky, ”the Ghetto Wizard” och ”the Wrestling Rabbi”. Så viktig var kampsporten att själve Max Weinreich, YIVO:s grundare, upplät flera sidor åt ämnet i institutets första studie i jiddisch år 1926.

Med avstamp i denna skrift illustrerar Eddy Portnoy den judiska kampsportseran med jiddischens färgrika sportvokabulär. Så lär vi oss att a shmir in ponim betyder en ansiktssmäll (notera att detta är samma schmir som breds över en bagel), med en bentsch in kop slår man någon i huvudet med ett föremål (bentsch betyder välsignelse), medan man med en klung in di tseyn slår in motståndarens tänder. En shtaysl är en perfekt uppercut och en knack (uttalas k-nack som i engelskans knockout) är en välplacerad smäll.

Vad gäller personporträtten är de minst lika färggranna som vokabulären. Raphael Halperin, ”den brottandes rabbinen” föddes i Wien men flyttade till Palestina som barn där han studerade på en jeshiva (judisk Bibel- och Talmudskola), blev intresserad av bodybuilding och begärde rabbinens tillstånd att få träna tyngdlyftning. 1950 blev han Mr Israel och agerade personlig tränare åt Etiopiens kejsare Haile Selassie, innan han påbörjade en fantastisk brottningskarriär i USA.

Max Krauser kom från en shtetl utanför Lodz och närde drömmar att bli kemist när han av en slump hamnade i en brottningsring. 1935 vann han de europeiska mästerskapen i brottning i Göteborg och fick där ta emot ett specialgjort bälte från självaste kung Gustav V.

Blimp Levy, en av dåtidens mest kända brottare, upptäcktes av en agent när han uppträdde på en freakshow på Coney Islands nöjesfält i New York.

Varför väljer jag då detta ämne för min första jiddischkrönika? Kanske för att min egen farfar, min zeyde, hade en kort karriär som boxare i Polen. Han gick en match, fick in en välplacerad shtaysl som gav motståndaren en ordentlig klung in di tseyn, följt av en perfekt knack-out.

Att det existerade och fortfarande existerar en judisk våldskultur också inom sportvärlden är i sig inget märkligt. Våld existerar i alla kulturer, därför kan det bara leda till bättre självinsikt om vi genom att närma oss jiddischvärlden lyckas slå hål på våra egna fördomar om oss själva.


”Yiddish Fight Club” visas på YIVO Institute for Jewish Research, 15 W. 16th Street, New York. www.yivo.org