”Människors engagemang ger hopp om mänskligheten”
På Masorti Olamis kontor i Jerusalem har allt ställts på ända den senaste veckan. Dag och natt arbetar man nu med att få ut judiska flyktingar från Ukraina. Jag ringde upp Tehila Reuben för att försöka förstå hur de arbetar.
Av Anneli Rådestad
I höstas läste jag Judy Batalions utmärkta bok Våra dagars ljus, om de många modiga judiska kvinnor och män som genom sina ungdomsorganisationer organiserade motståndet mot nazisterna i flera av Östeuropas getton under Förintelsen.
I veckor funderade jag på vikten av ungdomsorganisationer och andra nätverk och våndades över att judiska församlingar idag inte längre har den typen av infrastruktur som behövs OM kriget kommer.
Jag oroade mig helt i onödan.
En vecka efter den ryska invasionen av Ukraina arbetar tusentals människor på judiska församlingar, institutioner, nätverk och ungdomsorganisationer i bland annat Los Angeles, Jerusalem, Berlin, Warszawa, Paris, Bukarest och Stockholm dygnet runt för att hjälpa de som behöver med flyktrutter och förnödenheter. De erbjuder skjuts, lediga rum, barnpassning, och arbete.
Jag ringde upp Tehila Reuben som är ansvarig för europaverksamheten för den konservativa rörelsen Masorti Olami. Hon är baserad i Jerusalem och tillsammans med partnerorganisationerna Schechter Institute och JDC i Europa arbetar hon just nu från tidig morgon till sen kväll för att hjälpa de som vill lämna Ukraina.
– Den senaste veckan har varit helt galen. Vi börjar vårt arbete kl 6 på morgonen och slutar vid 1 på natten.
Av de 150 000 judar som bor i Ukraina är den konservativa masortirörelsen förhållandevis liten. Antalet medlemmar ligger på mellan 800-2000 beroende på hur man räknar. Ungefär 100 familjer bor idag i Kyiv.
När Tehila började höra av sig till församlingarna i Ukraina för en vecka sedan var det få som trodde att de skulle behöva fly. Folk ville stanna kvar med äldre familjemedlemmar som skulle ha svårt att lämna landet eller med de som blivit inkallade till kriget. Idag, en vecka senare verkar fler göra sig redo för att fly. Just nu leder Kyivs masortirabbin, Rabbi Stamov ungefär 50 personer ur sin församling till staden Chernivtsi som ligger närmare gränsen till Rumänien, och som ännu inte varit särskilt utsatt.
– Masorti Olami hyr lägenheter och hotellrum för att husera gruppen där. Madrasser har lagts ut på golven i stadens judiska center. Vi ska försöker hjälpa dem till den rumänska gränsen.
På andra sidan gränsen, i Rumänien, väntar en fantastisk medarbetare från JDC. Han har ordnat boende för alla, medicin och till och med aktiviteter för barnen. När de väl har korsat gränsen är planen att de får vila upp sig i Bukarest ett par dagar, för att sedan resa vidare till Berlin.
Berlin, säger Tehila, är förhoppningsvis en okej plats att skapa sig en ny trygghet på. Det finns en stor judisk rysktalande gemenskap i Berlin. De har redan kunnat erbjuda en del kommande flyktingar arbete. Det finns en masortiskola för barnen.
Under dagen fick Tehila ett kort meddelande från en kvinna som valt att fly på egen hand och som fått hjälp med husrum längs vägen.
– Hon var så tacksam över att kunna få ett boende och ett varmt mål mat efter flera dagar på resa. Det blir tydligt vilken skillnad vi kan göra för en enda människa, genom att välja att hjälpa till.
Har du varit i kontakt med masortirörelsens församlingar i Ryssland?
– Ja, vi har två små församlingar där, en i St Petersburg och en i Moskva. De kan inte kommunicera genom de vanliga kanalerna just nu. Vi använder en krypterad tjänst. Folk är verkligen rädda för att de snart inte ska kunna lämna landet. Och om de lämnar, kommer de då ha någon möjlighet att åka tillbaka? Det är viktigt att komma ihåg att människor drabbas på båda sidor. Det är inte omöjligt att vi snart får se flyktingströmmar från Ryssland också. Vi finns här för alla.
Vad oroar dig mest just nu?
-Jag tror att vi kan hjälpa alla ut. Människor världen över stöttar oss ekonomiskt, vilket hjälper. Det jag oroar mig mest för är vad som händer om en vecka eller ett år från nu. Kommer människor kunna bygga upp sina liv igen? Kan de resa hem igen? Hur kan vi fortsätta hjälpa till då?
Vad ger dig hopp?
– Jag har jobbat för den här organisationen i flera år nu. Jag har varit med om flera olika sorters hjälpinsatser. Det enorma gensvar och stöd vi ser just nu är unikt. Det känns fantastiskt. När jag lämnar kontoret sent på natten försöker jag fundera över dagen som gått, allt det som gjorts och sagts. Det är en enorm insats som görs nu av individer, institutioner, organisationer och församlingar – det har faktiskt stärkt min tro på mänskligheten.
Vad kan judiska församlingar i Europa göra?
– Fortsätt hjälpa. Ekonomiskt och andligt. Var beredda på stora flyktingströmmar. Välkomna flyktingarna och stötta de som fortfarande befinner sig i Ukraina.
Länkar från veckan som gått:
”Hur vet jag när det är dags att fly?” Anneli Rådestad i samtal med Victoria, judisk aktivist i Kyiv.
Seminariet om ukrainsk identitet med Timothy Snyder, Anne Applebaum och Yuval Noah Harari.
Forwards artikel om ryska oligarker och hur de påverkar judiskt liv.
Jewish Renaissance artiklar om judiskt liv i Ukraina.
Må våra liv definieras, inte av smärtan som nu drabbar alla oskyldiga, utan av modet, generositeten, medkänslan och ansvarsfullheten som nu visar sig bland så många människor.
Shabbat shalom,
Anneli Rådestad
