Har den judiska mittfåran förlorat sin moraliska kompass?

Var går gränsen till det oacceptabla? Varför är så många judar oförmögna att se statens Israels agerande mot palestinier som förtryck, trots att de motsätter sig förtryck på andra håll? Det är frågor som genomsyrar Peter Beinarts senaste bok Being Jewish After the Destruction of Gaza. En bok han säger sig ha skrivit ”av kärlek och solidaritet med vårt folk.”

Text: Sarah Clyne Sundberg Foto: Diana Beinart

– Jag har länge oroat mig för konsekvenserna av denna okritiska hållning gentemot Israels politik. I min vildaste fantasi kunde jag inte föreställa mig att förstörelsen av hela Gazaremsan och uppmaningar till etnisk rensning en dag skulle ses som rumsrent bland stora amerikanska judiska organisationer.

Så säger Beinart dagen efter den presskonferens där USA:s president Donald Trump och Israels premiärminister Benjamin Netanyahu deltog, och där Trump öppet föreslog en fördrivning av alla Gazabor och byggandet av strandhotell där deras hem en gång stod.

Beinart skriver att palestinsk frigörelse är en förutsättning för judisk frigörelse. Att israeler och judar runt om i världen måste frigöra sig från att likställa övervåld med judisk säkerhet i lagens namn.

– Det handlar dels om en moralisk frigörelse. En frigörelse från att avhumanisera andra och frigörelse från att leva i rasistisk rädsla. Men det handlar också om att uppnå verklig säkerhet för den judiska befolkningen i Israel.

En sådan säkerhet kan endast uppnås genom att garantera den palestinska befolkningens lika rättigheter, säger Beinart. Han illustrerar detta genom att påpeka att judiska israeler är rädda för palestinier i Gaza och på Västbanken, men inte för de som är israeliska medborgare och bor inom landets gränser.

– Vi gör en språklig krumbukt; vi kallar dem israeliska araber, men de är palestinier, ättlingar till de som lyckades stanna i landet efter 1948. Många av dem är läkare och sjuksköterskor. Ändå är israeler inte rädda när de ligger på operationsbordet.

Han menar att det är för att 1948-palestinierna är delaktiga i det israeliska samhället och har en möjlighet till ett anständigt liv – båda faktorer som forskning har påvisat leder till minskad våldsbenägenhet. När en stat utestänger miljontals människor och utsätter dem för brutalt förtryck, skapas en våldsam miljö som är farlig för israeler såväl som palestinier.

Beinart beskriver den 7 oktober 2023 som ”kanske den värsta dagen i mitt liv.” Han skriver om hur han tvingade sig själv att delta i firandet av den judiska högtiden simchat torah trots att han förstod att något fruktansvärt hade hänt, utan att veta några detaljer eftersom han som observant jude slagit av sin mobil för att helga dagen.

– Men, det oerhörda och brutala våld som israeler utsattes för den dagen förblir obegripligt om man inte ser det som en del i ett större sammanhang, säger Beinart.

Då menar han inte det gängse judiska sammanhang som han beskriver som ett ständigt återberättande av Esters Bok, ett narrativ där judar alltid är moraliskt oantastliga offer och antagonisten är en inkarnation av Amalek, den mytiska ärkefiende som återuppstår generation efter generation för att förgöra det judiska folket.

I sin egen bok skriver Beinart om hur han efter den 7 oktober 2023 upplevde en sorts kollaps av moraliska distinktioner: Bland de röster som motsatte sig Israels agerande och talade om Hamas attacker som motstånd kunde det ibland låta som att det inte var någon skillnad, moraliskt sett, mellan att organisera en demonstration mot Israels politik, att skjuta en soldat, och att döda ett barn.

*Som om Hamas inte var “en korrupt och despotisk organisation med en lång historia av brutalitet mot israeler såväl som palestinier, inte precis hade mördat och torterat mer än ett tusen människor.”

En liknande kollaps återfinns i den israeliska diskursen där Netanyahu talar om attacken mot kibbutzerna vid Gaza som Auschwitz och Hamas liknas vid Amalek.

Sionism bygger på tanken att upprättandet av en judisk nationalstat skulle garantera att judar aldrig igen skulle bli försvarslösa offer. Beinart menar att Israel ändå tenderar att inta en offerställning. Staten rättfärdigar sitt agerande gentemot palestinier med att alla som är emot Israel är antisemiter, och att israeler därför alltid är offer, på samma sätt som judar alltid historiskt sett varit offer för antisemitism.

– Sanningen är att Israel har makt och parar denna makt med att framställa sina judiska medborgare som offer. På så sätt undviker vi introspektion och det moraliska ansvar som makt påbjuder.

*Så vad för israelisk respons skulle Beinart ha velat se efter den 7 oktober, 2023? I december samma år skrev han i New York Times att Israel borde “jaga de ansvariga för denna slakt till jordens ände och till de drar sitt sista andetag. Och att de också borde avsluta sin invasion av Gaza och förhandla fram en långvarig vapenvila som leder till befrielsen av alla de som tagits gisslan.”

På frågan om hur han själv gick från ett okritiskt tänkande där judar är ständiga offer och Israels alla ageranden alltid är berättigade, till sin nuvarande hållning svarar han:

– Det var en lång process. Inte förrän jag var i trettioårsåldern och träffade palestinier under en resa till Västbanken började jag på allvar fråga mig vad den judiska staten och dess ideologi innebar för den palestinska befolkningen.

Han skriver att han slogs av hur flerdimensionella de palestinier han lärde känna var. Då insåg han vidden av hur han tidigare inte sett dem som hela människor. När han betraktade situationen ur deras perspektiv framträdde en del snåriga moraliska frågor.

– Eftersom jag anser mig tro på allas jämlikhet inför lagen, var jag tvungen att verkligen brottas med dessa problem. På den vägen hamnade jag där jag är nu.

Beinart påpekar att det inom liberala judiska institutioner i USA överlag är mycket högre till tak när det gäller förhållningssätt till det religiösa än till staten Israel.

– Som jude kan du vara en återkommande besökare på den judiska studentorganisationen Hillel (som finns vid flera amerikanska universitet) och säga att du inte tror på Gud och fortfarande tas emot med öppna armar. Men att säga att du inte är sionist är oacceptabelt.

Beinart kallar det ovillkorliga stöd för staten Israel som har blivit så centralt inom judiska organisationer i USA en sorts avgudadyrkan – ett fjärmande från en religiöst motiverad moralitet om rätt och fel, som tidigare tjänat som judenhetens grundprinciper.

Sarah Clyne Sundberg

*Två tillägg har gjorts i denna artikel sedan den först publicerades på nätet, det ena är ett citat där Beinart beskriver Hamas som en korrupt och despotisk organisation. Det andra, med hans tillåtelse, är citatet ur New York Times.

Peter Beinart är en amerikansk liberal kolumnist, journalist och politisk kommentator. Han är tidigare chefredaktör för The New Republic och har även skrivit för Time, The Atlantic och The New York Review of Books, samt flera andra tidskrifter. Han har skrivit fyra böcker.