Hannah Stutzinsky är student engagerad i Moderaterna och Judiska församlingen i Göteborg.

”Det hade varit värre om Fallenkvist låtit bli att läsa Anne Franks dagbok”

”Den som inte själv har läst Anne Franks dagbok utan enbart läser in en association till Förintelsen blir naturligtvis upprörd, men så länge det fortsätts skämta kommer referenserna att upprätthållas och minnena att fortsätta leva,” skriver Hannah Stutzinsky student vid Göteborgs Universitet och aktiv i Judiska församlingen Göteborgdag.

Detta är en opinionstext, där skribenten uttrycker sina personliga åsikter.

För lite drygt 500 år sedan målade konstnären Leonardo Da Vinci en av historiens mest kända tavlor. Han gav den namnet Nattvarden. Den tavlan har sedan slutet av 1500-talet reproducerats i otaliga tappningar. Konstverket, som ursprungligen visade Jesus till bords med lärjungarna under den sista måltiden, är ett av samtidens mest parafraserade motiv. Den har gjorts i tappningar av både Star Wars och The Muppet show. Inte minst har den gett inspiration till andra konstnärers verk såsom Frida Khalos Wounded Table. Parafraseringarna fyller emellertid bara sitt syfte om publiken har sett Da Vincis original, annars går skämtet förlorat. För den som känner till referensen blir parafraseringen skämtsam. Ingen glömmer bort Jesus för att man har sett samma måltid porträtteras med mupparna istället.

Samma sak gäller för både Rebecka Fallenkvists inlägg på Instagram, där hon kommenterar de inledande delarna av Anne Franks dagbok, och SVT:s parafrasering av grinden till Auschwitz i programmet Herr Talman. De satiriska inläggen förminskar inte förintelsen, de bidrar tvärtom till att hålla minnet vid liv.

Rebecka Fallenkvist, fd programledare för SD:s kanal Riks, har tidigare varit i blåsväder för uttalanden som tänjt gränserna. Inte minst under valnatten då hon onykter uttalade ”hell seger” i en intervju. Detta medförde ingen särskild reaktion från hennes parti. Det visar att Sverigedemokraterna såg hennes gränslöshet som en tillgång. Hon skapar reaktioner och partiet får näring av den motreaktion som skapas. Nu har emellertid Sverigedemokraterna till slut markerat mot Fallenkvist. Hon gick ett steg för långt när hon raljerade om förintelsen. Fallenkvist lade ut en så kallade händelse på Instagram där hon fotade en bild av Anne Franks dagbok och skrev texten

” 50 sidor in och hittills har Anne Frank endast slagit mig som sedeslös. Kåtheten själv.”

Den som inte själv har läst Anne Franks dagbok utan enbart läser in en association till Förintelsen blir naturligtvis upprörd. Förintelsen ska så klart inte förknippas med vare sig sex eller komik. Skämtet och minnet av Anne Frank är emellertid djupare än så. Den som har läst Anne Franks dagbok och har förmått att ta den till sig och därmed blivit någorlunda insatt i hennes liv, vet vilka av den unga Annes tankar som skämtet anspelar på. Den som inte glömt Anne Franks liv kan därför faktiskt uppfatta en humoristisk glimt i inlägget från Fallenkvist.

För inte alltför länge sedan gjorde även SVT-produktionen Herr Talman ett uppmärksammat avsnitt där delar av förintelsen och andra världskriget parafraserades. I en scen liknas Magdalena Andersson vid Hitler i bunkern. Mot slutet av avsnittet spelas även en satirisk sång där partiledarna för M, L, KD och SD står under en grind med texten Arbete ger frihet. Utklippta scener ur avsnittet upprörde många på sociala medier, medan andra som sett hela avsnittet vittnade om en skrattfylld upplevelse. För att skämtet ska fungera krävs att man förstår referensen, ett kunskapskrav helt enkelt. För den som inte uppfyller kunskapskravet riskerar skämtet att gå förlorat i upprördhet över den bild man ser.

Tidigare i år visade forskare från Malmö Universitet att var fjärde niondeklassare misslyckas med att svara på frågor om förintelsen på det nationella provet. I ljuset av det försvagade kunskapskapitalet blir den outtalade grundregeln om att man inte får skämta om förintelsen självklar. Det är klart att risken för att skämten kan förminska och förlöjliga det som hände och därmed reducera kunskaperna ännu mer är oroväckande, men farhågan är också förenklad.

Det hade faktiskt varit värre om Fallenkvist helt hade låtit bli att läsa Anne Franks dagbok. Hennes skämtsamma inlägg må ha upprört en del, men för den som inte förstod hennes referens blev det kanske också en påminnelse om att det finns en kunskapslucka att fylla. Så länge det fortsätts skämta kommer referenserna att upprätthållas och minnena att fortsätta leva.

Jag vill att SVT ska göra parodi på doktor Mengele. Jag vill se en sitcom där de vita bussarna kör fel. Jag vill att Fallenkvist läser klart Anne Franks dagbok och berättar om den i Riks. För görs det inte nu, kommer det inte kunna göras om 20 år. Om skämten dör ut idag kommer ingen imorgon att känna till och förstå referensen, och det är många gånger värre.

Hannah Stutzinsky, student engagerad i Moderaterna, Göteborg

Läs Judiska Ungdomsförbundets replik.